Bukhinna

Horisontellt snitt genom bukens övre del. Bukhinnan visas i rött och blått; den del av avdelas med blått brukar benämnas lilla säcken.

Bukhinnan eller peritoneum är den serösa hinna (serosa) som hos högre ryggradsdjur utgör bukhålans avgränsning, och bildar en säck som de flesta av bukens inre organ ligger inuti. Bukhinnan består av ett lager av mesotel, som får stadga av bindväv.

Består av 2 skikt med ett vätskefyllt hålrum emellan, cavitas peritonei.

Lamina parietalis Mot bukväggen

Lamina visceralis Mot inälvorna

Organ i buken som omsluts av peritoneum kallas interperitoneala. Organen som ligger intill kallas extraperitoneala och de som ligger bakom peritoneum kallas retroperitoneala.

Primärt intraperitoneala organ Organ som är helt täckta av bukhinnan. Tex. Ileum, jejunum

Primärt retroperitoneala organ organ som redan i början av embryonalperioden låg bakom bukhinnan. Endast organets framsida har kontakt med peritoneum. Tex. Njurarna

Sekundärt retroperitoneala organ Har i början av embryonala perioden varit täckta av peritoneum, men under embryonalutvecklingen har detta försvunnit. Tex. Duodenum, pancreas

I peritonealdialys utnyttjar man bukhinnan som dialysmembran.

Källor

• Nationalencyklopedins nätupplaga, uppslagsordet bukhinna, besökt 2006-12-23
• En version av motsvarande artikel på engelskspråkiga Wikipedia