Versform

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Bunden vers)
Hoppa till: navigering, sök

Versform anger alla regler, utöver språkets syntax, som en text skall följa för att kunna anses vara en vers och användas som byggsten i ett stycke poesi (dikt, sång, skådespel). Versens former kan vara mycket olika.

Fri vers[redigera | redigera wikitext]

Fri vers är vers som helt eller delvis saknar traditionell meter, rim och andra regelbundna drag.

Om man skriver "Jag är en dålig poet, min vän" gör man ett påstående i prosa. Med medvetna radbyten blir resultatet knäckprosa, eftersom raderna knäcks av:

Jag är en dålig
poet, min vän.

Rimmad vers[redigera | redigera wikitext]

Rimmad vers består av minst två rader, och detta är även dess typiska form. Raderna måste innehålla en grupp av minst två sammanhörande ljud, ett i vardera rad. Den enklaste formen av detta slags vers kallas grötrim:

Min gröt
är söt.
Jag ska rimma
om en timma.

En gammal viking skulle rimma till gröten, det vill säga poetisk text utmärktes av rim (det som skall samljuda) och inte endast av metrik (det som skall räknas).

Metrisk vers[redigera | redigera wikitext]

En metrisk vers kan vara enradig och bestäms av använt versmått. Exempel: modern orimmad jambisk pentameter heter blankvers (eng. blank verse), användes av William Shakespeare i skådespel.

Andra versformer[redigera | redigera wikitext]

I några fall kan versen vara längre:

  • Ett kungligt rim (rhyme royal) är en vers bestående av sju ändrimmade jambiska pentameter med schema ababbcc. Den användes först av Geoffrey Chaucer i längre dikter.
  • En sonett måste ha 14 rader, som indelas i strofer med fast antal rader och rimschema.
  • En limerick måste ha fem rader med ändrim aabba, varav raderna 1,2,5 är minst en stavelse längre än raderna 3, 4. Nedan är en dikt med versformen limerick, som i föreliggande fall i rad 1, 2 och 5 använder ett versmått som börjar med versfoten paeon: en betonad stavelse följs av tre obetonade. Det ger versfoten en fallande rytm. Paeonen följs av versfoten amphibrach (obetonad - betonad - obetonade). Regeln för limerick säger ingenting om vilka versfötter som skall användas.
Utvilade plutoner,
osockrade citroner
de är, kandidat,
exempel för vad?
Nedfallande paeoner!
  • Den gemensamma regeln för fornnordisk vers är att stavrim (allitteration) används. Fornyrdislag är enkel: versen har två rader, en stark betonad stavelse per rad bär staven. Antalet rader i en strof (som kan vara en fristående dikt) är normalt 8, delat på två halvstrofer med två verser var.

För hovskaldernas drottkvätt krävs 4 tvåradiga verser som, förutom 3 stavrim (2 stavar i versens första, en i dess andra rad), innehåller en fullgod inrim (adalhending) i andra och en minst halvgod inrim (skothending) i första raden. Användning av kenning är ett måste, ändrim ett extra stilmedel.

Versformen är nästan omöjlig att tillämpa i språk med fast ordföljd. Fornnordiskan uttryckte relationer mellan satsdelar genom böjningsformer, så en skald kunde placera ord med rätt ljud nästan helt fritt inom 8 rader, och dessutom hitta på omskrivningar som passande till rimschemat.

Se även[redigera | redigera wikitext]