Versform
Versform anger alla regler, utöver språkets syntax, som en text skall följa för att kunna anses vara en vers och användas som byggsten i ett stycke poesi (dikt, sång, skådespel). Versens former kan vara mycket olika.
Innehåll |
Fri vers [redigera]
Fri vers är vers som helt eller delvis saknar meter och rim. Som all annan poesi är fri vers en bunden form: versen består av minst två rader fri text. Fri vers kan innehålla poetiska stilelement, med diktaren lovar inte att använda dessa på ett regelbundet sätt. I denna versform finns endast regeln att texten måste vara radbruten.
Om man skriver "Jag är en dålig poet, min vän" gör man ett påstående i prosa. Genom att formatera texten på nedanstående vis bevisar man, genom fri vers, att detta påstående är sant. En sådan fri vers kallas knäckprosa eftersom raderna knäcks av:
- Jag är en dålig
- poet, min vän.
Rimmad vers [redigera]
Rimmad vers består av minst två rader, och detta är även dess typiska form. Raderna måste innehålla en grupp av minst två sammanhörande ljud, ett i vardera rad. Den enklaste formen av detta slags vers kallas grötrim:
- Min gröt
- är söt.
- Jag ska rimma
- om en timma.
En gammal viking skulle rimma till gröten, det vill säga poetisk text utmärktes av rim (det som skall samljuda) och inte endast av metrik (det som skall räknas).
Metrisk vers [redigera]
En metrisk vers kan vara enradig och bestäms av använt versmått. Exempel: modern orimmad jambisk pentameter heter blankvers (eng. blank verse), användes av William Shakespeare i skådespel.
Andra versformer [redigera]
I några fall kan versen vara längre:
- Ett kungligt rim (rhyme royal) är en vers bestående av sju ändrimmade jambiska pentameter med schema ababbcc. Den användes först av Geoffrey Chaucer i längre dikter.
- En japansk Haiku måste ha tre rader med fast antal stavelser (5-7-5).
- En sonett måste ha 14 rader, som indelas i strofer med fast antal rader och rimschema.
- En limerick måste ha fem rader med ändrim aabba, varav raderna 1,2,5 är minst en stavelse längre än raderna 3, 4. Nedan är en dikt med versformen limerick, som i föreliggande fall i rad 1, 2 och 5 använder ett versmått som börjar med versfoten paeon: en betonad stavelse följs av tre obetonade. Det ger versfoten en fallande rytm. Paeonen följs av versfoten amphibrach (obetonad - betonad - obetonade). Regeln för limerick säger ingenting om vilka versfötter som skall användas.
- Utvilade plutoner,
- osockrade citroner
- de är, kandidat,
- exempel för vad?
- Nedfallande paeoner!
- Den gemensamma regeln för fornnordisk vers är att stavrim (alliteration) används. Fornyrdislag är enkel: versen har två rader, en stark betonad stavelse per rad bär staven. Antalet rader i en strof (som kan vara en fristående dikt) är normalt 8, delat på två halvstrofer med två verser var.
För hovskaldernas drottkvätt krävs 4 tvåradiga verser som, förutom 3 stavrim (2 stavar i versens första, en i dess andra rad), innehåller en fullgod inrim (adalhending) i andra och en minst halvgod inrim (skothending) i första raden. Användning av kenning är ett måste, ändrim ett extra stilmedel.
Versformen är nästan omöjlig att tillämpa i språk med fast ordföljd. Fornnordiskan uttryckte relationer mellan satsdelar genom böjningsformer, så en skald kunde placera ord med rätt ljud nästan helt fritt inom 8 rader, och dessutom hitta på omskrivningar som passande till rimschemat.
