Buntladdning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Finländsk buntladdning (till vänster), handgranater och brännflaska.

Buntladdning, är i huvudsak en typ av antitankvapen, som antingen kastas med handkraft eller anbringas för hand på fiendens pansarfordon. Den har även under krigstid använts till andra typer av sprängningar. Enligt tyska Wikipedia[1] började den tyska krigsmakten använda buntladdningar första gången under första världskriget.

Varianter i olika länder[redigera | redigera wikitext]

Buntladdningar av olika varianter har varit i bruk i många länders försvarsmakter genom åren.

Finland[redigera | redigera wikitext]

Den finländska varianten av buntladdningen konstruerades år 1936 av finländske kaptenen Kaarlo Tuurna. Speciellt under finska vinterkriget var det ett mycket effektivt antitankvapen. De industritillverkade buntladdningarna tillverkades i 2 kilogram sprängdegs, 3 kilogram sprängdegs och 4 kilogram sprängdegs varianter. Sprängämnet kapslades in i ett avlångt fyrkantigt plåtskal. Sprängladdningen tändes av ett tändrör i buntladdningens skaft. Det var samma skaft och tändrör som i de tyska skafthandgranaterna.

Till en början dränktes de in i ett trögflytande klister för att få bästa möjliga chans att fastna på fiendens pansarvagnar. Klistret skyddades av plywoodskivor som avlägsnades strax före själva kastet. På grund av att klistret inte riktigt höll måttet i all väderlek och att det också medförde bekymmer för det egna manskapet övergick finländarna, rätt snart, till att använda buntladdningar med hakar istället. De finländska soldaterna kom snart på idén att om de virade taggtråd runt buntladdningen före kastet, så ökade chansen ytterligare att den fastnade på fiendens pansarfordon. Ibland användes buntladdningar även i krigslägen där vanliga handgranater ansågs för ineffektiva.

Tysk variant av buntladdning under andra världskriget.

Övriga länder förutom Finland[redigera | redigera wikitext]

Övriga länder, förutom Finland, har vanligtvis haft till sitt förfogande en typ av buntladdning, där sex skaftlösa handgranater har bundits runt en handgranat med skaft[2]. Bland annat Svenska armén har haft i bruk den typen av buntladdning[3].

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter
  1. ^ Tyska Wikipedias källa: ”Thomas Baunacke, Hellmut Heinze (Hrsg.): Sprengtechnik – Anwendungsgebiete und Verfahren. (2 Aufl.), Deutscher Verlag für Grundstoffindustrie, Stuttgart/Leipzig 1993, ISBN 3-342-00653-6, S.107”
  2. ^ Om buntladdningstypen där sju handgranater ingår (engelska) (tyska) (nederländska) Läst 8 november 2011
  3. ^ Bild på svensk typ av buntladdning (engelska) Läst 8 november 2011