Buskskvätta

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Buskskvätta
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Buskskvätta, adult hane
Buskskvätta, adult hane
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Flugsnappare
Muscicapidae
Släkte Buskskvättor
Saxicola
Art Buskskvätta
S. rubetra
Vetenskapligt namn
§ Saxicola rubetra
Juvenil
Hitta fler artiklar om fåglar med

Buskskvätta (Saxicola rubetra) är en buskskvätta som tillhör familjen flugsnappare.[2]

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Buskskvättornas taxonomiska placering är omdiskuterad. Tidigare ansågs det tillhöra familjen trastfåglar (Turdidae) men idag placeras släktet oftast i familjen flugsnappare (Muscicapidae).[3]

Dess vetenskapliga namn betyder "liten steninvånare". Saxicola härrör från latinets saxum ("sten") + incola ("invånare"); rubetra är en latinsk term för liten fågel.[4][5]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Adult hona.

Buskskvättan är brunspräcklig med en gulaktig gump och vit stjärt, med ett svart band i änden. Hannen är rostorange framtill under näbben och ned till halva bröstet. Buskskvättan är betydligt mindre än stenskvättan. Den hoplagda vingen är endast 75 mm lång. Kroppens hela längd är 125 mm, vingspannet 21–24 cm. Det kännetecken som bäst skiljer den från stenskvättan är att dess övergump har samma färg som ryggen. Dess sång är renare och mer omväxlande än stenskvättans och innehåller ofta härmstrofer.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Buskskvättan är en flyttfågel som häckar i Europa och västra Asien, från Irland och norra Portugal i väster och österut till floden Obs utflöde i närheten av Novosibirsk, och från norra Norge i norr och söderut till centrala Spanien, centrala Italien, norra Grekland och Kaukasus.[4]

Den övervintrar främst i tropiska Afrika söder om Sahara, från Senegal och österut till Kenya och söderut till Zambia. Mindre antal övervintrar även i nordvästra Afrika i Marocko, norra Algeriet och Tunisien.[4]

Enstaka individer har observerats nordöst om häckningsområdet på Island, under flytten på Kanarieöarna och Kap verde och söder om vinterområdet i norra Sydafrika.[4]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Buskskvättan har, som namnet antyder, helt andra tillhåll än stenskvättan. Buskskvättan förekommer framför allt där marken är sank, till exempel på strandängar. Den har ett karaktäristiskt sätt att sitta på en lodrät kvist högt uppe i en buske eller på toppen av en hög kvist, med fötterna på mycket olika höjd, men ändå med kroppen upprätt. Den är livlig och har sprittande rörelser. Födan utgörs av smådjur, till exempel insekter och små sniglar. Buskskvättan födosöker framför allt på låga växter men kan också ta den på marken eller fånga den i luften.

Buskskvättan anländer sina häckningsområden mellan slutet av april och mitten av maj.[4] Den lägger 5-7 grönblå ägg i ett öppet bo som byggs i en buske eller på en grästuva. Den lämnar häckningsområdena mellan mitten av augusti till mitten av september, men enstaka individer kan stanna kvar till oktober.[4] Vinterkvarteren i Västafrika besätts i början av torrperioden i slutet av september till november, och de återvänder igen i februari och mars.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Buskskvättan är ganska vanlig över hela sitt utbredningsområde och kategoriseras som livskraftig (LC) av IUCN.[1] Delar av populationen minskar dock drastiskt speciellt i de västra delarna av utbredningsområdet i Storbritannien, Irland, Frankrika, Belgien, Nederländerna, Danmark och Tyskland, främst på grund av det industrialiserade jordbruket. I Storbritannien är den rödlistad och mellan perioden 1972-1988 var den helt försvunnen från sina häckningsområden på låglandet i söder och öster och den är idag bara vanlig på höglandet i norr och väster där lågintensivt betesbruk fortfarande är vanligt.[5][6][7]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Saxicola rubetra Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson. (2012) The Clements checklist of birds of the world, Version 6.7 (xls), <www.birds.cornell.edu/clementschecklist>, läst 2013-01-23
  3. ^ Pan, Q.-W., Lei, F.-M., Yang, S.-J., Yin, Z.-H., Huang, Y., Tai, F.-D., & Kristin, A. (2006). PDF Phylogenetic analysis of some Turdinae birds based on mitochondrial cytochrome b gene sequences. Acta Zoologica Sinica 52 (1): 87 - 98.
  4. ^ [a b c d e f g] Urquhart, E., & Bowley, A. (2002). Stonechats. A Guide to the Genus Saxicola. London: Helm Identification Guides. Sid. 61–89, Plate 1. ISBN 0-7136-6024-4 
  5. ^ [a b] BTO BirdFacts Whinchat
  6. ^ Hoyo, J. del, et al., eds. (2005). Handbook of the Birds of the World, vol. 10. Barcelona: Lynx Edicions. Sid. 777. ISBN 84-87334-72-5 
  7. ^ Gibbons, D. W., Reid, J. B., & Chapman, R. A., eds. (1993). The New Atlas of Breeding Birds in Britain and Ireland: 1988–1991. T & A D Poyser ISBN 0-85661-075-5.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Buskskvätta.
Wikispecies-logo.svg
Wikispecies har information om Buskskvätta.