Buster Keaton

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Buster Keaton med frun Natalie och deras son Joseph, 1922.

Joseph Francis "Buster" Keaton, född 4 oktober 1895 i Piqua, Kansas, död 1 februari 1966 i Woodland Hills nordväst om Los Angeles, Kalifornien, var en amerikansk stumfilmsskådespelare och filmmakare.

Bakgrund och stil[redigera | redigera wikitext]

Hans kännetecken var fysisk komik, samtidigt som han hade ett nollställt ansiktsuttryck och fick därav smeknamnet "Stenansiktet". Som många komiker på den tiden kom han från vaudevilletraditionen, och uppträdde med sina föräldrar redan från att han var tre år gammal; "De tre Keatons". Harry Houdini var hans gudfar och det var han som gav honom smeknamnet "Buster", då han som treåring föll ned för en trappa. Det var efter detta Buster blev ett namn, vilket det inte varit tidigare.

Familjens scennummer gick ut på att Keaton var ett olydigt barn och hans far, Joe, kastade runt med honom, in i kulisserna, i orkesterdiket och ibland ut i publiken. De anklagades för barnmisshandel, men Buster Keaton menade senare att han aldrig tagit skada eller knappt fått blåmärken utan att han lärt sig god fallteknik och att han hade kunnat skratta då fadern kastade honom, men det gav inte lika god respons från publiken, så det var då han utvecklade sitt "stenansikte".

Dock var det så att det kom lagförslag om förbud mot barnaktörer inom vaudeville och då en tjänsteman kom till teatern och såg den unge Buster Keaton i full kostym frågade han en scenarbetare hur gammal underhållaren var. Scenarbetaren insåg dock vad som var på gång, ryckte på axlarna, pekade på modern och sa: "Jag vet inte, fråga hans fru!".

Stumfilm[redigera | redigera wikitext]

Roscoe Fatty Arbuckle

I februari 1917 stötte han ihop med Roscoe "Fatty" Arbuckle som tog med honom till en filmstudio. Keaton fick arbete som skämtskrivare och medspelare och han och Arbuckle blev mycket goda vänner, ett vänskapsband som inte ens den sk. "Fatty Arbuckleskandalen" kunde bryta.

Med kortflmerna One Week, Cops, The Electric House, and The Playhouse fick Keaton sitt stora genombrott. Han kom att under början av 1920-talet betraktas som en av USA:s främsta komiker, vid sidan av Charlie Chaplin och Harold Lloyd, vilka han båda beundrade. Så går det till i krig (The General) från 1927, som floppade rejält och fick dåliga recensioner när det begav sig, betraktas idag som hans stora mästerverk och ett bra val för de som inte är särskilt vana vid stumfilm, liksom en av hans sista stumfilmer Han som drar veven (The Cameraman) från 1928.

Äktenskap[redigera | redigera wikitext]

1921 gifte sig Keaton med Natalie Talmadge, syster till skådespelerskan Norma Talmadge och hans chefs svägerska. Efter deras andre sons födelse blev hon, enligt Keatons självbiografi, svartsjuk och skickade detektiver att spionera på honom då hon trodde att han hade kärleksaffärer bakom hennes rygg. De skildes, hon tog en stor del av hans förmögenhet och tillät honom inte träffa sönerna förrän något decennium senare.

I slutet av 1930-talet gifte han sig med en sjuksköterska under en fylla, vilket han inte mindes något av senare. Vid skilsmässan tog hon hälften av allt och även Keatons älsklinghund, St Bernadshunden Elmer.

1940 gifte Keaton sig med en kvinna som räddade både hans liv och karriär - Eleanor Norris. Han var 44 år och hon 23, och alla deras vänner var emot äktenskapet, men det varade ända till Busters död. Mellan 1947-1954 uppträdde de regelbundet tillsammans på Cirque Medrano i Paris.

Filmernas bevarande[redigera | redigera wikitext]

1952 hittade skådespelaren James Mason, som då bodde i Keatons gamla Hollywoodvilla, ett dolt förråd med många av Keatons gamla filmer som man trodde gått förlorade för eftervärlden. Den argentinske filmhistorikern och arkivarien Raymond Rohauer påbörjade då arbetet med att restaurera och bevara Keatons verk.

Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]

  • The Butcher Boy (1917)
  • The Rough House (1917)
  • Coney Island (1917)
  • Blekansiktet (1922; The Paleface)
  • Tro, hopp och kärlek (1923; The Three Ages)
  • Krut, kulor och kärlek (1923; Our Hospitality)
  • Fart, flickor och faror (1924; Sherlock Jr)
  • Skepp Ohoj! (1924; The Navigator)
  • Busters miljoner (1925; Seven Chances)
  • Kofösaren (1925; Go West)
  • Kärlek och lättvikt (1926; Battling Butler)
  • Så går det till i krig (1927; The General)
  • Rodd, hopp och kärlek (1927; College)
  • Hans son på galejan (1928; Steamboat Bill, Jr.)
  • Han som drar veven/Kanonfotografen[1] (1928; The Cameraman)
  • Busters vilda fru (1929; Spite Marriage)
  • Buttra Busters balett (1930; Free and Easy)
  • Han stod i rök och damm (1930; Doughboys)
  • Don Juan i pyjamas (1931; Parlor, Bedroom and Bath)
  • Odygdens väktare (1932; The Passionate Plumber)
  • Oss flickor emellan (1932; Speak Easily)
  • Knallhatten (1940; Li'l Abner)
  • Du ska' bli min! (1946; Easy to Wed)
  • Butik med musik (1954)
  • Sunset Boulevard (1950; Sunset Blvd.)
  • Rampljus (1952; Limelight)
  • Jorden runt på 80 dagar (1956; Around the World in Eighty Days)
  • Once Upon A Time, en episod i säsong 3 av TV-serien The Twilight Zone
  • En ding, ding, ding, ding värld (1963: It's a Mad Mad Mad Mad World)
  • Järnvägens riddare (1965; The Railroader)
  • En kul grej hände på vägen till Forum (1966; A Funny Thing Happened on the Way to the Forum)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Buster Keaton på Cinemateket". Blogg.aftonbladet.se, 1 september 2010. Läst 2012-07-17.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]