CD

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se CD (olika betydelser).
En CD
En cd i den vanligaste typen av fodral, ett så kallat Jewelcase
CD i visitkortsformat

CD (av en. Compact Disc, 'kompaktskiva') är ett optiskt lagringsmedium där informationen är mekaniskt lagrad i form av gropar med varierande längd, längs cirkulära spår, vilka avläses med en laser. Lasern känner av ojämnheterna i den reflekterande ytan och omvandlar dessa till en digital signal vilken i sin tur avkodas och omvandlas till data. En CD-skiva är 12 cm i diameter.

Då CD-formatet var nytt 1979 lanserades också en mindre skiva med en diameter på 8 cm, och som var avsedd att användas till musiksinglar. Användningen fick dock begränsad framgång. I USA och Europa slog den aldrig igenom, men i Japan var den under ett tag framgångsrik. Där såldes även bärbara, små cd-spelare som endast kunde spela 8 cm-skivor. CD introducerades i USA den 1 oktober 1982.[1]

Beteckningen cd syftar oftast på vanliga ljudskivor (fonogram) som följer standarden CDDA. Andra standarder är CD+G (ljud-cd med grafik), CD-MIDI (ljud-cd med MIDI-spår), CD-i (interaktiv CD) och VCD (video-CD, vilket inte är samma sak som DVD, även om de flesta DVD-spelare även kan spela VCD).

CD-skivor används också som lagringsmedium för distribution av datorprogram samt som medium för säkerhetskopiering, och har numera tillsammans med dvd och flashbaserade minnen helt ersatt den vanliga disketten. För detta ändamål används också mindre CD-skivor (8 cm eller cd:n i ännu mindre visitkortsformat).

Olika sorters skivor[redigera | redigera wikitext]

  • CD-ROM ("Compact Disc-Read Only Memory") kallas skivor som levereras tryckta med data, ofta benämnt "CD-pressning"[2] Denna benämning syftar oftast på cd med program till datorer och sällan på musikskivor och liknande.
  • CD-R ("Compact Disc-Recordable") kallas skrivbara skivor som man kan lagra information på med en så kallad "brännare" eller cd-skrivare. Data lagras på skivan med en kraftigare laser som bränner informationen i skivan genom att ett bläcklager påverkas av laserstrålen. Informationen kan sedan läsas av en normal cd-rom-enhet, till exempel den i en vanlig stereoanläggning.
  • CD-RW ("Compact Disc-ReWriteable") är en benämning på skivor vars innehåll kan raderas varefter ny data kan skrivas. De flesta cdrom-enheter kan läsa dessa skivor sedan de fyllts med data men endast en cdrw-enhet kan lagra och radera dessa skivor. På en CD-RW lagras och raderas information genom att lasern påverkar tillståndet för lagringslagret så att det antingen är i kristallint eller amorft tillstånd.

Lagringskapacitet på skivor[redigera | redigera wikitext]

När man mäter lagringskapaciteten hos CD-skivor brukar man ofta uttrycka det i hur många minuter ljud som kan lagras i ljudspår på skivorna i CDDA-formatet.

CD-Audio[redigera | redigera wikitext]

CD-Audio (CDDA) medger flera längder: den ursprungliga typen rymmer 74 minuter, men det finns numera även 80- och 90-minutersskivor. Längden står i relation till hur många sektorer skivan rymmer. En vanlig 74-minuters cd innehåller 333 000 sektorer. Varje sektor innehåller 2 352 byte ljuddata vilket innebär att en sådan cd rymmer cirka 747 mebibyte. Datat lagras sampel för sampel, 44 100 sampel à 4 byte per sekund. En del av kapaciteten reserveras för felkorrigerande kod, teknisk information för CD-läsaren, innehållsförteckning med mera.

"mp3-skivor" är tekniskt sett dataskivor, inte audioskivor. Musiken lagras som datafiler i skivans filsystem. Eftersom ljuddatat lagras i komprimerad form i filerna ryms mer musik på skivan, men läsaren måste ha processor- och minneskapacitet att avkoda datat.

CD-ROM mode 1[redigera | redigera wikitext]

Har man ett dataspår (mode 1) på CD:n så används mer av skivan till felkorrigerande kod (ECC). Varje sektor rymmer då endast 2 048 byte data. I mode 1 rymmer 74-, 80- och 90-minutersskivor, beroende på antal sektorer, vardera 650, 700 respektive 790 (≈800) mebibyte data (i detta sammanhang avser man i allmänhet mebibyte också då man använder beteckningen MB).

CD-ROM mode 2[redigera | redigera wikitext]

Det tredje vanliga spåret på skivor är mode 2, som används av formatet VCD och av olika spelkonsoler. Dessa spår innehåller mindre information för feltolerans än mode 1 och rymmer 2 336 byte per sektor, vilket ger 742 mebibyte med 333 000 sektorer – alltså nästan lika mycket som CD-Audio.

Läs/skrivhastighet på CD-skivor[redigera | redigera wikitext]

En CD-läsares hastighet brukar mätas i Nx (1x, 4x, 52x och så vidare) där högre N innebär högre hastighet. 1x är den hastighet som en skiva roterar i (och därmed data läses) när man spelar upp ljud från ljudspår i realtid, och motsvarar cirka 150 kilobyte per sekund. En vanlig musik-cd-spelare läser följaktligen i 1x. Beteckningarna 4x och 52x motsvarar 4 respektive 52 gånger denna hastighet. Det är då frågan om teoretisk maximal hastighet; hastigheten anpassas så att felen vid läsning inte blir för många.

En CD-brännare som skriver i 1x skulle behöva 74 minuter för att bränna en hel skiva och en 4x-brännare knappa 20 minuter. Emellertid tar det i praktiken något längre tid, eftersom det tillkommer tid för att göra förberedande och avslutande operationer under en skrivning, så kallad lead-in och lead-out.

Många CD-spelare i datorer läser skivor med konstant rotationshastighet (antal varv per minut). En ljud-CD läses däremot med konstant bithastighet, vilket innebär att konstant sträcka per tidsenhet passerar läshuvudet och skivan snurrar fler varv per minut när man läser längst in än när man läser längst ut. Det bidrar också till att hastighetsangivelser som Nx inte är helt exakta.

Läs- och skrivenheter[redigera | redigera wikitext]

Många tidiga CD-enheter för datorer kopplades via ljudkortet, med tillverkarspecifika protokoll, men också ATA- och SCSI-gränssnitt användes, det senare i synnerhet för mer avancerade enheter. Så småningom övergick man till ATA och SCSI, och då hårddiskarna började anslutas med S-ATA blev det det vanliga också för CD-enheter. Det finns även externa CD-enheter, vilka vanligtvis ansluts via USB eller firewire.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ CED in the History of Media Technology (läst 8 april 2011)
  2. ^ Mediaplant om CD pressning (läst 27 maj 2013)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]