Cairngorms nationalpark

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 57°4′0″N 3°40′0″V / 57.06667°N 3.66667°V / 57.06667; -3.66667
Cairngorms nationalpark
Nationalpark
Linn of Dee längs River Dee nära Braemar. Linn är lågskotska för vattenfall.
Linn of Dee längs River Dee nära Braemar. Linn är lågskotska för vattenfall.
Officiellt namn: Cairngorms National Park
Land  Storbritannien
Delstat Skottland
Läge Cairngorms, Scotland, Moray, Aberdeenshire, Highland, Angus, Perth and Kinross
 - koordinater 57°4′0″N 3°40′0″V / 57.06667°N 3.66667°V / 57.06667; -3.66667
Area 4 528 km²
Grundad 2003
Skötsel National Park Authority

Cairngorms nationalpark (skotsk gäliska Pàirc Nàiseanta a' Mhonaidh Ruaidh) är en nationalpark i nordöstra Skottland, instiftad 2003. Det var den andra av två nationalparker som instiftats av Skottlands parlament, efter Loch Lomond and the Trossachs nationalpark, instiftad 2002. Parken täcker bergsområdet Cairngorms och omgivande höjder. Parken var redan från början den största nationalparken på Brittiska öarna och planer finns att utvidga den in i höglandet Perth and Kinross.

Området[redigera | redigera wikitext]

Cairngorms nationalpark täcker en yta av 4 528 km² i regionerna Aberdeenshire, Moray, Highland och Angus. Cairngormbergen har ett spektakulärt landskap, till sitt utseende liknande Hardangervidda i Norge, som också har en stor inlandsplatå. Till skillnad från Hardangervidda nationalpark, som är av IUCN:s kategori 2, där ingen aktivitet som har bestående verkan på naturen är tillåtten, så är Cairngorms nationalpark av kategori 5, ett skyddat landskap, som har jordbruk där turism främjas. Aviemore är den livliga och populära semesterorten som många har hört talas om, men Dalwhinnie, Newtonmore och Kingussie är värda att tillbringa tid i om man ankommer till parken söderifrån. Highland Wildlife Park och Dalwhinnie Single Malt ligger inom nationalparken.

Nationalparkens gränser[redigera | redigera wikitext]

Innan nationalparken instiftades 2003, genomförde Scottish Natural Heritage ett samråd angående gränserna, styrkorna och strukturerna kring den nya parkens myndighet[källa behövs]. Ett alternativ som presenterades för området inkluderade Tomatin, Blair Atholl, Aboyne och Glen Shee, vilket gjorde parken dubbelt så stor som Lake District nationalpark[källa behövs]. Det område som slutligen utsågs var mindre än väntat, men ändå det största i Storbritannien. Des avgränsning omfattde Carrbridge, Laggan, Dalwhinnie, Grantown-on-Spey och Ballater. Många grupper och lokala samhällen tyckte att ett stort område i Perth and Kinross skulle utgöra en del av parken och drev en ivrig kampanj för detta[källa behövs].

Den 13 mars 2008 tillkännagav Michael Russell att nationalparken skulle utvidgas så att den även inkluderar Blair Atholl och Spittal of Glenshee[1]. Det var även kontrovers kring byggandet av bergbanan Cairngorm Mountain RailwayCairn Gorm, ett system som stöddes av den nya nationalparksstyrelsen. Anhängare av systemet hävdade att det skulle ge värdefulla inkomster från turism, medan motståndare argumenenterade att sådan utveckling var opassande för ett skyddat naturområde. För att minska erosionen, har bergbanan ett "slutet system", och tillåter endast skidåkare (under säsong) att åka till den övre Ptarmiganstationen[källa behövs].

Samhällen inom nationalparken[redigera | redigera wikitext]

Nationalparksstyrelsen delar lagstadgad planeringsfunktioner med de fyra lokala myndigheterna[2] inom nationalparkens gränser[3].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ ”Cairngorms National Park”. Scottish Government. 13 March 2008. http://www.scotland.gov.uk/News/Releases/2008/03/13145812. Läst 22 mars 2008. 
  2. ^ Planning
  3. ^ Map

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]