Carl Bildt (1850–1931)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Carl Nils Daniel Bildt, född 15 mars 1850 i Stockholm, död 26 januari 1931, var en svensk friherre, diplomat, författare, kammarherre och ledamot av Svenska Akademien från och med 1901.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Carl Bildt var son till den svenske statsministern Gillis Bildt. Bildt var friherre och huvudman för ätten Bildt efter faderns död 1894, med ättenummer 404 i Riddarhuset. Bildt studerade i Uppsala och blev juris utriusque kandidat 1870. Bildt var gift (1 oktober 1874–15 november 1887) med Lillian Augusta Stuart Moore och (från och med 15 september 1890) med Hedvig Alexandra Keiller.

Bildt, som var envoyé extraordinarie och ministre plènipotentiaire i Rom och kännare av denna stad, har fått en gata uppkallad efter sig – Via Carlo de Bildt. Han var historiskt intresserad, bedrev omfattande forskningar i italienska arkiv och utgav ett flertal skrifter - främst om drottning Kristinas vistelse i Italien. Bland dessa märks Christine de Suède et le cardinal Azzolino (1899), Svenska minnen och märken i Rom (1900) och Christine de Suède et le conclave de Clément X (1906).

Efter flera olika tjänster inom Utrikesdepartementet utsågs Bildt till svensk-norskt sändebud i Rom 1889. Hösten 1902 utsågs Bildt till svenskt-norskt sändebud i London. Han vantrivdes dock i London och hösten 1905 blev han åter svensk minister i Rom och fanns kvar på den posten till 1920.[1]

Levnadsteckning[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Jangfeldt, Bengt (2003). En osalig ande. Berättelsen om Axel Munthe. Sid. 380. ISBN 91-46-18183-0 

Källor[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Hans Forssell
Svenska Akademien,
Stol nr 1

1901–1931
Efterträdare:
Birger Wedberg