Carl Gustaf Hellqvist
| Carl Gustaf Hellqvist | |
Självporträtt (här kraftigt beskuret), tillhör Nationalmuseum.
|
|
| Född | 15 december 1851 Kungsör, Sverige |
|---|---|
| Död | 19 november 1890 (38 år) München, Tyskland |
| Fält | Måleri |
| Rörelse | Historiemåleri |
Carl Gustaf Hellqvist, 15 december 1851 i Kungsör, död 19 november 1890 i München, Tyskland, var en av Sveriges mest populära historiemålare under 1800-talet.
Innehåll |
Biografi [redigera]
Hellqvist föddes i Kungsör 1851, mellan Arboga och Eskilstuna, där han växte upp och gick i skolan. Vid tolv års ålder flyttade han till Stockholm där han först gick i lära hos en dekorationsmålare, för att sedan 1864 började studera konst vid Kungliga Konstakademien i Stockholm. 1875 vann han akademins högsta pris för målningen "Gustaf I anklagar Peder Sunnanväder och Mäster Knut inför domkapitlet i Västerås".[1]
Två år senare, 1877, tilldelades han ett resestipendium från akademin och började resa i Europa. 1879 flyttade han, tillsammans med sin fästmö Julie, till München. Julie och Hellqvist gifte sig 1882 och de lämnade München för att bege sig till Paris, där Hellqvist tidigare hade närvarat vid Salongen med sin oljemålning "Sten Sture den yngres död på Mälarens is 1520".
I augusti 1882 blev han i Wien tilldelad guldmedalj för sin storslagna historiemålning "Valdemar Atterdag brandskattar Visby 1361".[2][3]
Hellqvists främsta influenser var Georg von Rosen, Carl von Piloty och franskt friluftsmåleri.[4]
Sjukdom [redigera]
Hellqvist led av smärtsam huvudvärk som tvingade honom att avsluta sin undervisning vid Königliche akademische Hochschule für die bildende Künste 1886. Han avslutade sin period som historiemålare vid samma tid. 1889 behandlades Hellqvist med elchocker och han sattes på diet.
1890 tillkännagavs att Hellqvists ateljéföremål skulle säljas. Förmodligen var det under samma tid som det kända fotografi av hans ateljé, som visar hur en historiemålares ateljé såg ut i slutet av 1800-talet, togs.
Den 19 november 1890 avled Hellqvist på Irrenanstalt, där han behandlades för sina krämpor, inte ännu fyllda 39 år. Han begravdes i München.[2][3]
Hellqvist är bland annat representerad på Stockholms slott, Nationalmuseum, Metropolitan Museum of Art i New York, Uffizierna, Berlins nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum och Lunds universitets konstmuseum.[4]
Galleri [redigera]
-
Valdemar Atterdag brandskattar Visby (1882) Nationalmuseum
-
Peder Sunnanväders och Mäster Knuts skymfliga intåg i Stockholm 1526 (1879) Nationalmuseum
-
Gustaf I anklagar Peder Sunnanväder och Mäster Knut inför domkapitlet i Västerås (1875)
-
Sten Sture den yngres död på Mälarens is 1520 (1880) Nationalmuseum
-
Religionssamtal mellan Olaus Petri och Peder Galle (1883)
-
Gustaf II Adolfs lik inskeppas i Wolgasts hamn 1633 (1885) Stockholms slott
-
En äppeltjuv,
etsning på papper -
Munk vid bibelstudier,
Olja på duk (1883),
Målad i Berchtesgaden
.jpg)
Målningar med separata artiklar [redigera]
Se även [redigera]
Referenser [redigera]
- ^ Hellqvist, Carl Gustaf i Arvid Ahnfelt, Europas konstnärer (1887)
- ^ [a b] Rudnert, Sune. I historiemålarens verkstad: Carl Gustaf Hellqvist - liv och verk. 1991. ISBN 91-7966-162-9
- ^ [a b] Rudnert, Sune. Carl Gustaf Hellqvist och hans historiemålning Valdemar Atterdag brandskattar Visby den 27 juli 1361. 1989.
- ^ [a b] Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 990.
Vidare läsning [redigera]
- Nordensvan, Georg. ”Karl Gustaf Hellqvist [nekrolog]”. Svea Folk-kalender (1892): sid. 213-221. http://runeberg.org/svea/1892/0230.html. Libris 2105141
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Carl Gustaf Hellqvist.
- Samlade svenska historiska noveller av Gustaf Henrik Mellin är illustrerade av Hellqvist.
