Carl Gustaf Mosander

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Carl Gustaf Mosander

Carl Gustaf Mosander, född 10 september 1797 i Kalmar, död 15 oktober 1858 vid Drottningholm, var en svensk kemist och lärare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Mosander började sin bana som farmaceut. År 1820 antogs han till elev vid Karolinska institutet, där han snart framstod som en av Berzelius bästa lärjungar och han blev 1825 kirurgie magister. 1829 blev han adjunkt, 1832 t.f. och 1836 ordinarie professor i kemi och farmaci vid Karolinska institutet, samtidigt som han från 1845 var intendent vid Riksmuseets mineralogiska avdelning samt 1845-57 lärare och från 1846 till sin död inspektor vid Farmaceutiska institutet. Tillsammans med Anders Adolf Retzius och Carl Wilhelm Henrik Ronander uppsatte han Tidskrift för läkare och pharmaceuter (1828-39). Han var ledamot av Vetenskapsakademien (1833), Lantbruksakademien, Vetenskapssocieteten i Uppsala m.fl. lärda samfund.

Mosander var en skarpsinnig och skicklig kemist. Hans förnämsta arbete var den svåra undersökningen av de sällsynta jordarter, som förekommer i cerit och gadolinit, under vilka forskningar han visade, dels att den förut som homogen ansedda ceriumoxiden var en blandning av tre nya metalloxider, den egentliga ceriumoxiden, lantanoxiden och didymoxiden, dels ock att ytterjorden var en blandning av egentlig ytterjord, terbinjord och erbinjord. Han har till följd därav ansetts som upptäckare av sex nya grundämnen, tills senare forskningar visade att såväl didymoxiden som terbinjorden och erbinjorden kunde spjälkas i ytterligare nya oxider.


Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.