Carl Gustaf von Rosen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bengt Nordenskiöld och Carl Gustaf von Rosen

Carl Gustaf von Rosen, född 19 augusti 1909 i Helgesta, Södermanland, död 13 juli 1977 nära Gode, Ogaden, Etiopien, var en svensk greve, pilot, grundare av det etiopiska flygvapnet, hjälpflygare i Afrika under 1950- och 70-talen och en av pionjärerna inom svenskt flyg.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

von Rosen var elev vid Lundsbergs skola i Värmland 1921-1928. Han avlade flygcertifikatprov 1929 och ägnade sig tiden därefter bland annat åt flyguppvisningsverksamhet. Efter att ha hört en föreläsning av Gunnar Agge i oktober 1935 som avhandlade konflikten mellan Italien och Etiopien erbjöd sig von Rosen att ställa sig och sitt flygplan till Röda Korsets förfogande i Etiopien som sambands- och ambulansflygplan. Han var anställd vid Svenska Röda korsets abessinienambulans samt pilot hos Etiopiens Röda kors och League of Nations' Union, London, 1935-1936. Han fick befälet över kejsar Haile Selassies personliga flygplan, vars kapacitet för ambulansflyg var större.

Andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Vid tiden för andra världskrigets utbrott tjänstgjorde han som pilot i KLM och sökte sig då till Finland, där han med hjälp av en DC-2 han köpt av KLM utförde ett bombuppdrag mot Sovjetunionen år 1940. Efter vinterkriget var han flygkapten hos AB Aerotransport (ABA) 1940-1946 och lärare med furirs grad i instrumentflygning i svenska flygvapnet 1944.

Anklagelser för smuggling av naziplundrat gods till Sverige

I en rapport från 1945 från amerikanska legationen i Stockholm uttalas att Carl Gustaf von Rosen sannolikt hjälpt Hermann Göring att till Sverige smuggla naziplundrat gods. Görings svenska kontakter var bland andra Carl Gustaf von Rosens föräldrar. Inga bevis för detta framkom vid en undersöknig 1997.[1]

Uppbyggnad av det etiopiska flygvapnet[redigera | redigera wikitext]

Efter andra världskriget tillfrågades von Rosen av kejsare Haile Selassie om han kunde bygga upp det etiopiska flygvapnet vilket han också var verksam med från 1946 med överstes grad i det kejserliga etiopiska flygvapnet. Han begärde 1956 avsked främst på grund av samarbetssvårigheter, både med etiopiska myndigheter och med svenska yrkesofficerare. Han sökte sig tillbaka till trafikflyget och fick arbete som flygchef och flygkapten inom det svenska charterbolaget Transair.

Verksamhet under Biafrakriget och därefter[redigera | redigera wikitext]

Under Biafrakonflikten 1967-1970 flög von Rosen hjälpsändningar, men han skapade också ett litet flygvapen med små MFI-9B Militrainerflygplan. Efter export till Frankrike beväpnades planen i hemlighet med attackraketer och flögs därefter över till Afrika för att delta i konflikten i Nigeria. Insatsen blev förhållandevis framgångsrik, det biafranska flygvapnet förstörde nigerianska stridsflygplan och hämmade därmed flygattacker mot biafransk militär och civilbefolkning.

Perioden 1975–1977 bedrev von Rosen "matbombningar", det vill säga livsmedelsdistribution till otillgängliga områden för att undsätta isolerade nödlidande, i Etiopien med ett antal MFI-17 Supporter.

Den 13 juli 1977 dödades han vid en gerillaattack mot huset han befann sig i nära Gode i Ogaden-provinsen i sydöstra Etiopien.

Han tilldelades KSAK:s guldmedalj med vingar 1947.

Han ligger begravd på Gulalekyrkogården i Addis Abeba.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Carl Gustaf von Rosen var son till greve Eric och Mary von Rosen. Ena brodern, Björn (1905-1989), var författare, grafiker och målare. Systern Birgitta Wolf (1913–2009) var författare och människorättskämpe. Han var gift med 1) Stina Maria Theresia (Mille) Wijkmark 1932-1936, 2) Johanna (Hanny) Franciena Krijgsman 1938-1943 och 3) Gunvor Lilian Martin från 1943.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Utrikesdepartementets rapport SOU 1999:20, Stockholm den 3 mars 1999, sid. 31-32


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]