Carl Oberg
Carl Albrecht Oberg, eller Karl Oberg, född den 27 januari 1897 i Hamburg, Kejsardömet Tyskland, död den 3 juni 1965 i Flensburg, Schleswig-Holstein, Västtyskland, var Nazitysklands polischef i det ockuperade Frankrike mellan 1942 och 1944. Oberg uppnådde tjänstegraden Obergruppenführer i augusti 1944.
Biografi [redigera]
Carl Oberg var soldat i första världskriget och fick löjtnants avsked. Efter kriget arbetade han som köpman, drev en tobaksaffär och var under en tid arbetslös. Han anslöt sig till högerextremistiska grupperingar och deltog 1920 i statskuppförsöket Kappkuppen. 1931 gick han med i NSDAP där han blev medarbetare till Heydrich. Som en av SS:s koordinatörer medverkande han i de långa knivarnas natt (tyska Röhm-Putsch) 1934 då SA:s ledning mördades. Carl Oberg steg i graderna inom SS och blev 1941 SS- och polischef (SS- und Polizeiführer) för regionen Radom i Generalguvernementet. Redan ett år senare, 1942, utsågs han till Högre SS- och polischef (Höherer SS- und Polizeiführer) i det ockuperade Frankrike.
Oberg var en av de ansvariga för de systematiska arresteringarna av judar och deportationerna från Frankrike till tyska koncentrationsläger. Två omtalade massarresteringar av judar, Räden i Marseille och Vélodrome d’hiver-räden, genomfördes under hans ledning i samarbete med den franska polisen och dess chef René Bousquet. Oberg fick öknamnet "Paris slaktare" (franska Le boucher de Paris) av fransmännen.
1945 togs Oberg tillfånga av amerikanska soldater i en by i Tyrolen och överfördes till Frankrike. Han dömdes till döden, ett straff som senare omvandlades till livstids fängelse. 1962 släpptes han fri och avled tre år senare i Flensburg.
Referenser [redigera]
Tryckta källor [redigera]
- Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (utgåva 2. Aufl.). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. sid. 440. ISBN 978-3-596-16048-8
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia
