Carl Oberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Carl Oberg
Carl Oberg (till höger) och Vichyregimens regeringschef Pierre Laval i Paris år 1943.
Carl Oberg (till höger) och Vichyregimens regeringschef Pierre Laval i Paris år 1943.
HH-SS-Obergruppenfuhrer-Collar.png Obergruppenführer
Född 27 januari 1897
Hamburg, Kejsardömet Tyskland
Död 3 juni 1965 (68 år)
Flensburg, Schleswig-Holstein, Västtyskland
Inträde 1932
Tjänstetid 1932–1945
Befäl 1) Polischef i Zwickau
2) SS- och polischef i distriktet Radom
3) Högre SS- och polischef i Frankrike

Carl Albrecht Oberg, eller Karl Oberg, född 27 januari 1897 i Hamburg, död 3 juni 1965 i Flensburg, var en tysk SS-Obergruppenführer och general i polisen. Han var Högre SS- och polischef i det av Tyskland ockuperade Frankrike mellan 1942 och 1944.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Carl Oberg var soldat i första världskriget och fick löjtnants avsked. Efter kriget arbetade han som köpman, drev en tobaksaffär och var under en tid arbetslös. Han anslöt sig till högerextremistiska grupperingar och deltog 1920 i statskuppförsöket Kappkuppen. År 1931 gick han med i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) där han blev medarbetare till Heydrich. Som en av SS:s koordinatörer medverkande han i de långa knivarnas natt (tyska Röhm-Putsch) 1934, då SA:s ledning mördades.[1] Carl Oberg steg i graderna inom SS och blev 1941 SS- och polischef (SS- und Polizeiführer) i distriktet Radom i Generalguvernementet. Redan ett år senare, 1942, utsågs han till Högre SS- och polischef (Höhere SS- und Polizeiführer) i det ockuperade Frankrike.

Oberg var en av de ansvariga för de systematiska arresteringarna av judar och deportationerna från Frankrike till tyska koncentrationsläger. Två omtalade massarresteringar av judar, räden i Marseille och Vélodrome d’hiver-räden, genomfördes under hans ledning i samarbete med den franska polisen och dess chef René Bousquet. Oberg fick öknamnet "Paris slaktare" (franska Le boucher de Paris).[2]

År 1945 togs Oberg till fånga av amerikanska soldater i en by i Tyrolen och överfördes till Frankrike. Han dömdes till döden, ett straff som senare omvandlades till livstids fängelse. År 1962 släpptes han fri och avled tre år senare i Flensburg.[3]

Befordringshistorik[redigera | redigera wikitext]

Werner Bests befordringshistorik[4]
Datum Tjänstegrad
1 juli 1933 SS-Sturmführer[a]
25 september 1933 SS-Obersturmführer
7 mars 1934 SS-Hauptsturmführer
15 juni 1934 SS-Sturmbannführer
4 juli 1934 SS-Obersturmbannführer
20 april 1935 SS-Standartenführer
20 april 1939 SS-Oberführer
31 mars 1942 Generalmajor i polisen
20 april 1942 SS-Brigadeführer
20 april 1943 SS-Gruppenführer och generallöjtnant i polisen
1 augusti 1944 SS-Obergruppenführer och general i polisen
10 mars 1945 General i Waffen-SS

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gerwarth 2011, s. 80
  2. ^ Mitchell 2008, s. 159
  3. ^ Klee 2007, s. 440
  4. ^ Miller, Michael D.; Collins, Gareth. ”SS-Obergruppenführer und General der Polizei (M–Z)” (på engelska). Axis Biographical Research. Arkiverad från originalet den 15 april 2014. http://archive.today/U7jN0. Läst 15 april 2014. 

Förklarande noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Efter de långa knivarnas natt 1934 fick graden benämningen SS-Untersturmführer.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]