Carl Peter Thunberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Carl Peter Thunberg,
porträtt av Krafft d.y. 1808
Flora Japonica
Prodromus Plantarum

Carl Peter Thunberg, född 11 november 1743 i Jönköping, död 8 augusti 1828 på Tunaberg i Gamla Uppsala, var en svensk botanist, lärjunge till Carl von Linné. Han fick eftermälen som Den japanske Linné och Sydafrikas botaniks fader.

Unga år[redigera | redigera wikitext]

Carl Peter Thunberg var son till bokhållaren Jean Thunberg och Margareta Starkman. Senare gift med Brita Charlotta Ruda 1784. Från Jönköping tog sig Thunberg till Uppsala universitet. Där studerade han naturfilosofi och medicin som elev till Carl von Linné och tog sin grundexamen år 1767. Genom rekommendationer av Linné erhöll Thunberg stipendium för studier i Amsterdam och Paris År 1770 lämnade han Sverige för att fortsätta sina studier i naturhistoria i Amsterdam, början på en utlandsvistelse som kom att vara i nio år.

Under sin vistelse i Amsterdam och Leiden 1771 besökte han deras botaniska trädgårdar och museer och lärde där känna botanisten Johan Burman och dennes son Nicolaus Laurentius Burman. De blev imponerade och han fick deras uppdrag att besöka de nederländska kolonierna och Japan för att samla in prover för nederländska botaniska trädgårdar. Efter att ha fördjupat sig i medicin i Paris återvände han till Nederländerna. Genom dessa bekantskaper kunde han för Nederländernas räkning 1772 åka till Japan via Sydafrika och Java, och gick därför i Nederländska Ostindiska Kompaniets tjänst som kirurg, eftersom Japan endast tog emot holländare. Han doktorerade i medicin 1772 med en avhandling om ischias.

Sydafrika[redigera | redigera wikitext]

Han lämnade Amsterdam i december 1771, som skeppsläkare på Nederländska Ostindiska Kompaniet. Efter sin ankomst till Kapstaden, Cape Colony, stannade han där i tre år för att lära sig nederländska och för att kunna passera som holländare, eftersom Japan på den tiden bara var öppen för protestantiska nederländska köpmän. I september 1772, i sällskap med Johan Andreas Auge, föreståndare för bolagets trädgård, fortsatte han norrut till naturhamnen Saldanhabukten, österut längs Breededalen genom Langkloofdalen ända till Gamtoosfloden och sedan tillbaka över Karoostäppen. Strax efter återkomsten till Kap träffade han trädgårdsmästaren Francis Masson, Kew Gardens förste plantjägare. De kom genast på god fot med sina gemensamma intressen. Under sina tre expeditioner i inlandet, samlade Thunberg en avsevärd mängd exemplar av både flora och fauna.

Thunberg avseglade sedan till Java i mars 1775. Han stannade två månader i Batavia.

Japan[redigera | redigera wikitext]

I augusti 1775 kom han till Nederländska Ostindiska Kompaniets, VOC fabrik på Deshima (1639–1860), en liten konstgjord ö (120 × 75 meter) i Nagasakibukten, ansluten till staden med en enda liten bro. Han utsågs till chefskirurg (1775–1776) vid denna handelspost. Men liksom nederländarna fick han knappt lämna ön. Ändå blev han en av de få som tilläts bedriva viss botanisk forskning i land.

För att få fler prover bytte han sin kunskap om europeisk medicin med tolkar i Japan mot nya prover. Dessa japanska tolkar var läkare liksom han själv, varför han även hade ett medicinskt utbyte av resan.

I mitten av 1776 fick han äntligen följa med chefen för den nederländska bosättningen till shogunen i Edo (nuvarande Tokyo). Under denna långsamma färd, kunde han samla många japanska växter. Hans vetenskapliga verksamhet resulterade i den första detaljerade beskrivningen av flora och fauna i Japan: "Flora Japonica". Många av de växter som han gav tillnamnet "japonica" var faktiskt kinesiska plantor som hade införts till Japan, och flera växter som han beskrev som vilt levande, var i själva verket trädgårdsväxter.

Han skrev också om sina äventyr på resan till Japan och om sin vistelse i boken "Voyages de CP Thunberg au Japon par le Cap de Bonne-Esperance, Les Isles de la sond, mm "(CP Thunbergs resa till Japan, via Godahoppsudden, Sundaöarna etc. "). Han skissade en dyster bild av sin vistelse på Dejima. I denna bok finns en kort svensk-japansk ordlista och han beskriver också flera aspekter av det dagliga livet i Japan, såsom föreskrivet att gå på vänster sida av vägen.

Thunberg lämnade Japan i november 1776. Han hade tröttnat på den stränga bevakning han utsattes för i Japan och anträdde färden tillbaka till Nederländerna.

Åter till Sverige[redigera | redigera wikitext]

Efter en kort vistelse under återresan på Java, anlände Thunberg till ColomboCeylon (nuvarande Sri Lanka) i juli 1777. Där gjorde han flera resor, varav en till den nederländska bosättningen i Galle, och samlade ett stort antal växter. Innan han hunnit tillbaka, fick han meddelande om att han utnämnts till Carl von Linné d.y.:s efterträdare som botanices demonstrator vid Uppsala universitet. Han återkom till Nederländerna 1778, och efter ett besök i London, kom han hem till Sverige i mars 1779.

Akademisk gärning[redigera | redigera wikitext]

I nästan femtio år skulle Thunberg vara verksam som lärare i Uppsala. Han var ledamot av 66 vetenskapliga samfund (av svenska Vetenskapsakademien från 1776).

Resorna och samlingarna av växter och andra naturföremål, gav upphov till mer än 300 skrifter inom ämnena etnografi, botanik och språkvetenskap. Därtill har han skrivit en självbiografi och hans korrespondens har utgivits. Hans stora naturaliesamling donerades till Uppsala universitetsbibliotek. Bland annat "upptäckte" Thunberg och beskrev cirka 800 japanska arter och Rooibosbusken i Sydafrika och gav dem deras latinska namn.

Om Thunbergs Japan-besök har historikern och journalisten Monica Braw skrivit en 350 sidig roman, som närmast kan beskrivas som en dramadokumentär.

Thunberg ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.

Auktorsnamnet Thunb. kan användas för Carl Peter Thunberg i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken; se Wikipedia-artiklar som använder auktorsnamnet.


Publikationer i urval[redigera | redigera wikitext]

Botanik[redigera | redigera wikitext]

  • Flora Japonica (1784)
  • Edo 'reiseguide'.
  • Prodromus Plantarum Capensium (Uppsala, vol. 1: 1794, vol. 2: 1800) [1]
  • Flora Capensis (1807, 1811, 1813, 1818, 1820, 1823)
  • C.P. Thunberg RESA til och uti Kejsaredömet Japan åren 1775 och 1776, facsimileutgåva Bokförlaget Rediviva, Stockholm (1980). ISBN 91-7120-132-7
  • Icones plantarum japonicarum (1805)

Entomologi[redigera | redigera wikitext]

  • Donationis Thunbergianae 1785 continuatio I. Museum naturalium Academiae Upsaliensis, pars III, 33–42 pp. (1787).
  • Dissertatio Entomologica Novas Insectorum species sistens, cujus partem quintam. Publico examini subjicit Johannes Olai Noraeus, Uplandus. Upsaliae, pp. 85–106, pl. 5. (1789).
  • D. D. Dissertatio entomologica sistens Insecta Suecica. Exam. Jonas Kullberg. Upsaliae, pp. 99–104 (1794)..

Noter och referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Prodromus Plantarum Capensium på Biodiversity Heritage Library.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Anders Hernbergh
Uppsala universitets rektor
Ht 1785
Efterträdare:
Daniel Melanderhjelm
Företrädare:
Per Niklas Christiernin
Uppsala universitets rektor
Ht 1786
Efterträdare:
Per Svedelius
Företrädare:
Andreas Lundström
Uppsala universitets rektor
Vt 1795
Efterträdare:
Per Niklas Christiernin
Företrädare:
Gustaf Flygare
Uppsala universitets rektor
Ht 1804
Efterträdare:
Eric Michael Fant
Företrädare:
Johan Daniel Drissel
Uppsala universitets rektor
Vt 1814
Efterträdare:
Eric Michael Fant
Företrädare:
Johan Floderus
Inspektor vid Smålands Nation i Uppsala
1789–1828
Efterträdare:
Samuel Ödmann