Carl Piper (1647–1716)

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Carl Piper (1647-1716))
Hoppa till: navigering, sök
Carl Piper (1647-1716).

Carl Piper, född 29 juli 1647 i Stockholm, död 29 maj 1716 i rysk fångenskap; greve av ätten Piper, ämbetsman.

Carl Piper var son till häradshövdingen Carl Piper och Ingrid Charlotta Ekenbom. Gift med Christina Törnflycht, (1673-1752). Han och hustrun utvidgade släktens egendomar med bland annat Ängsö slott i Västmanland, Sturefors slott i Östergötland, Högestads gods och Krageholms slott i Skåne.

Efter en tidig karriär i den statliga förvaltningen adlades Carl Piper 1679. Han lär enligt traditionen ha varit den som verkade för ett myndigförklarade av Karl XII 1697. Därefter blev han Karl XII:s förste minister och, tillsammans med Thomas Polus, kungligt råd med den för tiden otypiska titeln statsråd. 1698 upphöjdes han till friherre och greve. Vid det stora nordiska kriget följde han Karl XII och utförde betydande diplomatiska uppdrag. I sin frånvaro utnämndes han 1702 till Uppsala universitets kansler. Vid slaget vid Poltava 1709 tillfångatogs Carl Piper av ryssarna. I fångenskap arbetade han för att hans medfångar skulle frigivas, men dog 1716 i fångenskap på Schlüsselburg vid Ladoga.

Barn[redigera | redigera wikitext]

  1. Charlotta Christina Piper (1693-1727), g.m. Ture Gabriel Bielke.
  2. Hedvig Maria Piper (1697-1767), g.m. Sten Arvidson Natt och Dag
  3. Ulrika Eleonora Piper (1698-1754), g.m. Bengt Ribbing
  4. Carl Fredrik Piper (1700-1770), g.m. Ulrika Christina Mörner af Morlanda
  5. Sofia Carolina Piper (1707-1732), g.m. Axel Löwen

Se även[redigera | redigera wikitext]