Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken

Från Wikipedia
Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken
Biografi
FörfattareThomas Sjöberg, Deanne Rauscher, Tove Meyer
Förlag för förstautgåvanLind & Co
Utgivningsår2010

Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken är en biografisk bok om kung Carl XVI Gustaf. Den är skriven av journalisterna Thomas Sjöberg, Deanne Rauscher och Tove Meyer, och utkom i november 2010 på bokförlaget Lind & Co.

Författarna intervjuade personer som kommit i kontakt med kungen genom åren, till exempel klasskamrater och lärare, adjutanter och livvakter. Boken vill belysa hur kungen uppfattas av människor i sin omgivning och hävdar att bakom fasaden finns en helt vanlig människa som är motvillig inför sitt ämbete. Boken ville vidare skildra okända sidor hos kungen och hans privatliv, vilke han umgås med och under vilka former det sker.

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Boken fick hård kritik då den ansågs utmåla kungen i dålig dager med hjälp av icke tillförlitliga källor.[1] Boken saknade tydliga källor och författarna gjorde inte någon kritisk analys av de rykten och utsagor man tog upp.[2] Boken kritiserades vidare för att i för hög utsträckning ha fokuserat på kungens privatliv, istället för kungens personlighet, åsikter i miljöfrågor, samhällsutvecklingen, utrikespolitiken, familjerelationer och äktenskap.[3]

Dick Harrison kritiserade bokens källunderlag och jämförde dem med häxprocesserna.[4] Harrison skrev senare tillsammans med Desirée Ahokas Schein en bok där de bemötte vissa påståenden i Den motvillige monarken.[5] Expressen konstaterade att ett foto som påstods visa kungen manipulerats för att få det som att verka att besöket faktiskt ägt rum.[6]

Ordet kaffeflicka, som förekommer i boken, om kvinnor som efter middagar presenterades som underhållning för gästerna, upptogs på Språkrådets nyordslista 2010.[7][8] I boken påstås det bland annat att kung Carl XVI Gustaf hade ett förhållande med Camilla Henemark på 1990-talet.[9][10]

År 2013 utsågs boken till ett av de senaste 25 årens viktigaste avslöjanden av Föreningen Grävande Journalisters tidning Scoop.[11]

Anders Lettström[redigera | redigera wikitext]

I maj 2011 rapporterade Sveriges Radio att en bekant till kungen, Anders Lettström, sökt kontakt med Milan Sevo som kallats för bland annat "gangsterledare" för att mot betalning utverka en dementi från Mille Markovic kring de bilder som denne uppgett sig ha och som skulle visa kungen på besök på sexklubb.[12][13] I en intervju med TT den 30 maj förnekade kungen all inblandning i, och kännedom om, Lettströms handlande.[14]

I december 2011 framkom inspelade samtal där Lettström uttalar att kungen hölls informerad om förhandlingarna.[15] I en analys av ljudmaterialet som beställdes av Aftonbladet hittades inga bevis för, och det bedömdes som "ytterst osannolikt" (men inte uteslutet), att materialet hade manipulerats.[16][17] Händelseförloppet beskrivs även i detalj av Daniel Webb, som anlitades som förhandlare mellan parterna, i den självbiografiska boken Livvakten.[18]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ökänd torped källa i boken om kungen Arkiverad 3 november 2010 hämtat från the Wayback Machine. Expressen 3 november 2010.
  2. ^ Dörren till herrummet öppnas på glänt Arkiverad 10 november 2010 hämtat från the Wayback Machine. Sydsvenskan, 7 november 2010
  3. ^ Jens Liljestrand. "Sjöberg, Rauscher, Meyer: Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken", Dagens Nyheter, 8 november 2010. Läst den 19 maj 2011.
  4. ^ Dick Harrison (8 november 2010). ”Samma argument som under häxprocesserna”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/litteratur/samma-argument-som-under-haxprocesserna_5640673.svd. Läst 30 maj 2011. 
  5. ^ Johan Hellekant (22 oktober 2012). ”"Bygger på manipulerade bevis"”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kungabok-bygger-pa-manipulerade-bevis_7602264.svd. Läst 31 januari 2014. 
  6. ^ SVT 16 december 2011: ”Kungabilden är manipulerad”, läst 27 augusti 2023
  7. ^ "Nyord 2010 Arkiverad 29 december 2010 hämtat från the Wayback Machine." (pdf), Språkrådet. Läst den 19 maj 2011.
  8. ^ ”När skapades "kaffeflickor"?”. www.expressen.se. https://www.expressen.se/gt/kultur/nar-skapades-kaffeflickor/. Läst 9 februari 2021. 
  9. ^ Michael Syrén, Annie Reuterskiöld,Christian Holmén (6 november 2010). ”Camilla Henemark fick skandalboken”. Expressen. http://www.expressen.se/nyheter/camilla-henemark-fick-skandalboken. Läst 6 april 2012. 
  10. ^ SvD.se 25 mars 2012: Camilla Henemark kan själv
  11. ^ ”Sveriges 25 bästa gräv”. Medievärlden. 24 september 2013. https://www.medievarlden.se/2013/09/sveriges-25-basta-grav-korade/. Läst 28 januari 2018. 
  12. ^ Ekot. "Kungens vänner försökte köpa dementi", Sveriges Radio, 19 maj 2011. Läst den 19 maj 2011.
  13. ^ P1 Morgon torsdag. "Kungens vänner köpslog med gangsterledare", Sveriges Radio, 19 maj 2011. Läst den 19 maj 2011.
  14. ^ TT (30 maj 2011). ”Kungen berättar om maffia-affären - ord för ord”. Expressen. Arkiverad från originalet den 2 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110602120847/http://www.expressen.se/nyheter/1.2454511/kungen-berattar-om-maffia-affaren-ord-for-ord. Läst 30 maj 2011. 
  15. ^ Erik Wiman, Anders Johansson. "http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14025940.ab 'Jag pratade med kungen'", Aftonbladet, 3 december 2011. Läst den 7 december 2011.
  16. ^ Josef Björklund. "http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3097&artikel=4841631 Nya uppgifter om kungaskandalen", Sveriges Radio, 3 december 2011. Läst den 7 december 2011.
  17. ^ Jonas Lindh. "Forensisk analys av ljud", Voxalys, 2 december 2011. Läst den 7 december 2011.
  18. ^ Webb, Daniel; Anders Johansson (2012). Livvakten. ISBN 978-91-7461-096-3