Carlo Schanzer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Carlo Schanzer

Carlo Schanzer, född 18 december 1865 i Wien , död 23 oktober 1953 i Rom, var en italiensk politiker.

Schanzer var son till en advokat från Trieste och blev italiensk medborgare, studerade juridik i Rom och inträdde 1886 i statistiska generaldirektionen. Han blev referendarie i statsrådet och 1897 ledamot av detta samt har sedan 1902 tillhört parlamentet, först som deputerad och sedan som senator.

Schanzer var Giovanni Giolittis anhängare och vän, maj 1906-december 1909 minister för post och telegraf i dennes kabinett och intog under Första världskriget, liksom Giolitti, en tillbakaskjuten ställning, men inträdde juni 1919 som skattkammarminister i Francesco Nittis ministär. Vid kabinettets ombildning i mars 1920 blev Schanzer finansminister, men var efter en ny rekonstruktion ånyo skattkammarminister maj-juni samma år.

Washingtonkonferensen 1921-22 var Schanzer president för den italienska delegationen. I Luigi Factas ministär (febr.-okt. 1922) var Schanzer utrikesminister och deltog som sådan i Genuakonferensen. Med Sovjetunionen förde han underhandlingar om handelsavtal, vilka emellertid strandade, bl. a. av det skäl, att Italien ej ville erkänna sovjetregeringen de jure.

I Nationernas förbunds arbete har Schanzer tagit del som suppleant i italienska delegationen vid förbundsförsamlingen 1920 och ordinarie medlem 1921 och 1924 samt såsom ledamot av nedrustningskommissionen, där han 1921 framlade en uppmärksammad plan till statistisk undersökning av rustningarna i olika länder.

Källor[redigera | redigera wikitext]