Carlos Ibáñez del Campo

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Carlos Ibáñez

Carlos Ibáñez del Campo, född 3 november 1877, död 28 april 1960, vänsterliberal[källa behövs] chilensk politiker som diktator och president.

Ibáñez del Campo var ursprungligen general, och blev krigsminister under presidenten Emiliano Figueroa Larraín. Den permanenta krisen förvärandes genom vanstyre och utbredd korruption, och den kommunistiska rörelsen i landet växter. Kritik riktades mot Chiles oproportionerligt dyrbara krigsmakt. Ibáñez del Campo tog 1926 armén i försvar och vann arméledningens stöd. I februari 1927 hörll "den tyste översten" som Ibáñez del Campo på grund av sin förtegen kallades, ett tal i kongressen, i vilket han betecknade en stor del av ledamöterna som svinldare och rövare. Under det tumult som följde, besatte kongressbyggnaden med militär. Ibáñez del Campo övertog makten och blev samma år president. I främsta rummet vände han sig mot kommunisterna. Kommunikationerna förbättrades avsevärt, och landets ekonomi blev för en tid bättre, men i början av 1931 måste Ibáñez del Campo utfärda tryckande nödförordningar med lönereduceringar, och i maj utbröt oroligheter i landet. 24 juni 1931 tvingades Ibáñez del Campo lämna ifrån sig makten till Pedro Opazo, som i sin tur överlämnade regeringen til inrikesministern Juan Esteban Montero Rodríguez.[1]

Ibáñez del Campo återkom senare som president mellan 1952 och 1958, denna gång som vald i demokratiska val.


Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1932). Svensk uppslagsbok. Bd 13. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 840-41