Carolina Falkholt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Målningen Yttrandefrihet!/Cвабода слова!/Freedom of speech! målad 2012 i Alingsås
Installationsbild av utställningen Materialutmattning på Göteborgs konstmuseum, 2011
Husgavel i Avesta, 2013
Skulpturen T.E.S.T. i Mariestad, 2010-11

Carolina Alexandra Falkholt, alias Blue, född 4 mars 1977 i Göteborg, är en svensk konstnär, graffitimålare och musiker som bor i Göteborg. Ibland använder hon sig av det egna myntade begreppet grafitta som benämning på hela sin konstnärliga praktik.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Carolina Falkholt växte upp i Dals Långed i Dalsland och är dotter till krögarparet Christer och Carin Falkholt. Som tonåring flyttade hon till Stockholm för att gå på waldorfskolan Kristofferskolan.[1] Samtidigt började hon måla graffiti under pseudonymen Blue.[1] Vid mitten av 1990-talet flyttade hon till New York.[1] Där blev hon, som enda svensk, medlem av The Fantastic Partners (TFP) och Hardcore Chickz (HC).[2] Hon jobbade tillsammans med graffitimålare som Sento och Lady Pink och försörjde sig bland annat genom att göra målningar runt om i New York åt skivbolaget Rawkus.[2] Kring sekelskiftet var hon en av Sveriges internationellt mest kända graffitimålare.[2] Efter fyra år i New York flyttade hon tillbaka till Sverige och bosatte sig efter ett tag i Göteborg där hon idag är verksam.[1]

Konstnärlig produktion[redigera | redigera wikitext]

Förutom spraymålning och teckning arbetar Carolina Falkholt med collage, skulptur, installation, performance, film och foto. I flera projekt har hon bjudit till olika former av samarbeten med andra konstnärer, musiker, allmänhet och organisationer.

År 2010 realiserade Falkholt det stora projektet Graffiti Mariestad som cirkulerade kring en nu riven silo i Mariestads hamn. Under ett antal månader innan byggnaden skulle rivas målades fasaden samtidigt som det pågick aktiviteter i och omkring silon. Projektet engagerade ett 30-tal graffitimålare, bland andra Nug, Rubin och Dwane,[2] musiker, dansare, konstnärer, 100-tals målande ungdomar, med flera och projektet resulterade i en av världens största graffitimålningar[2]. Graffiti Mariestad resulterade också i att Falkholt fick i uppdrag att skapa en offentlig skulptur i Mariestad, som bland annat byggdes av material från den rivna silon. Den tolv meter höga skulpturen invigdes i juni 2011 och är placerad vid en av Mariestads infarter.

Carolina Falkholt har haft separatutställningar på bland annat Göteborgs konstmuseum[3], Steneby konsthall i Dalsland[4] och Klippans konsthall i Skåne[4]. Hon har även deltagit i en rad samlingsutställningar, bland andra Everwanting streetsRöda sten 2004, GrafittaGöteborgs Konsthall 2007[1], Andra Världar på Skövde konsthall 2009 och Mjellby konstmuseum 2009, Art of the streets i Stockholm 2011[4] och TillståndAlingsås Konsthall 2012. Under 2012 påbörjade Falkholt ett projekt med ensamkommande flyktingbarn tillsammans med kommunerna i Mariestad, Töreboda och Gullspång som bland annat resulterade i konstverket ”, hem” 2013. 2013 var hon en av deltagarna i SVT:s Konstkuppen och samma år curerade hon, och deltog som konstnär i utställningen MynningsladdareRöda Sten Konsthall i Göteborg.[5] 2013 lanserade även Festis två specialutgivna flaskor med hennes motiv och hon genomförde ett omfattande väggmålningsprojekt i staden Durres i Albanien. Samma år deltog hon i en samlingsutställning på Avesta Art och på biennalen X-Border med projektet Brandvägg i städerna Severomorsk, Rovaniemi och Luleå och gjorde den 16 meter långa väggmålningen Wet Paint på Kulturhuset i Stockholm. Ytterligare verk detta år är bland annat en stor brandvägg i Avesta, en uppmärksammad målning tillsammans med andra graffitimålare på Söndrumsskolan i Halmstad vilken blev omdebatterad i riksmedia,[6] och en stor brandvägg på Holmgatan i Härnösand under Gatukonstveckan.

Falkholt finns representerad i samlingarna på Göteborgs konstmuseum, Skövde konstmuseum och på Hallands kulturhistoriska museum. Offentliga verk av henne finns bland annat i Mariestads, Bengtsfors, Alingsås, Luleås, Halmstads och Härnösands kommun, och i städerna Durres i Albaninen och Severomorsk i Ryssland. Falkholt har porträtterats i böckerna Graffiti Woman, Broken Windows: Graffiti NYC, Playground Sweden och Sätta Färg På Staden, och även i Mia Hulterströms och Cecilia Actis dokumentär Blue Karma Tiger som SVT visade hösten 2006[2].

Offentliga verk i urval[redigera | redigera wikitext]

  • T.E.S.T., 2011-12, rondell i infart till Mariestad
  • Väggmålning på fasaden till Bengtsfors sporthall, 2012
  • Väggmålningar på Bepe Elektronik, Järnvägsgatan i Alingsås, 2012
  • Fasadmålningar på daghemsbyggnad i Durres i Albanien, 2013[7]
  • Målning på husgavel, Bergslagsvägen 43, korsningen mellan Bergslagsvägen och Kyrkogatan/Myrgatan, Avesta, 2013
  • Vadvivill, väggmålning, Söndrumsskolan i Halmstad, 2013, (tillsammans med andra grafittikonstnärer)[6]
  • Målning på brandgavel, Holmgatan i Härnösand, september 2013

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] (13 juni 2011) Falkholt har levt för graffitin, Svenska dagbladet,
  2. ^ [a b c d e f] Jacob Kimvall (2010) Blue Karma, Kingsize, nr.5, sid:88
  3. ^ Pressmeddelande, Göteborgs konstmuseum, Materialutmattning, läst 2012-09-12
  4. ^ [a b c] Steneby Konsthall Carolina Falkholt, läst 2012-09-05
  5. ^ Mikael Olofsson (2013-02-19) Mynningsladdare, Göteborgsposten, <www.gp.se>, läst 2013-02-20
  6. ^ [a b] Dagens Nyheter Kultur 17 september 2013, sidan 6
  7. ^ Dalslänningen 28 mars 2013, läst 2013-09-17

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]