Carsten Borchgrevink

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Carsten Borchgrevink

Carsten Egeberg Borchgrevink, född 1 december 1864 i Kristiania, död där 21 april 1934, var en norsk polarfarare.

Borchgrevink studerade tre år vid Forstakademien i Tharandt, Sachsen, och utvandrade 1888 till Australien, där han strövade vida omkring som naturforskare och lantmätare. För att förbereda sig till en utforskning av Antarktis, blev han 1892 lärare vid det till universitetet i Sydney knutna Cooerwooll Academy, där han ansvarade för ordnandet av det naturhistoriska museet.

År 1894 lämnade han denna anställning och blev matros på ett sälfångstfartyg, "Antarctic", som var utsänt att söka efter grönlandsval i de antarktiska farvattnen. "Antarctic" nådde 74° 10' sydlig bredd, och då den på hemvägen passerade Cape AdareVictoria Land, landsteg Borchgrevink tillsammans med fem män ur besättningen på detta dittills obeträdda fastland.

Efter återkomsten till Australien sökte Borchgrevink få till stånd en stor vetenskaplig expedition och framlade planen därtill för den sjätte internationella geografiska kongressen i London 1895. Efter att under 1896 genom skrifter och föredrag i England, Tyskland, USA och Australien ha gjort propaganda för denna plan, fick han omsider av den engelske förläggaren sir George Newnes 35000 pund till sitt förfogande för att realisera densamma.

Med det av Colin Archer byggda skeppet "Southern Cross", som fördes av kapten B. Jensen och var rustat för tre års uppehåll i polartrakterna, lämnade han Kristiania 30 juni 1898 för att över London och Tasmanien sätta kurs på Kap Adare. Skeppet nådde 30 december samma år 62° sydlig bredd och 159° 15' östlig längd. fram till packisen, och efter en hård strid mot storm och inpressning inlöpte det 17 februari 1899 i Robertson Bay, väster om Cape Adare.

Enligt det uppgjorda programmet övervintrade Borchgrevink jämte tio man i en på udden uppförd hydda. "Southern Cross" återvände till Australien i mars. Under närmast följande nio månader anställdes magnetiska och meteorologiska observationer, slädexpeditioner utrustades i stort antal, botaniska och zoologiska insamlingar gjordes, Cape Adare bestegs. Sedan "Southern Cross" på nytt ankrat i Robertson Bay, gick expeditionen åter ombord och fortsatte vidare söderut till 78° 37' sydlig bredd, den sydligaste punkt, som något skepp dittills uppnått. Härifrån företog Borchgrevink, åtföljd av två norska samer, en slädfärd mot landets inre till 78° 50', passerade de av James Clark Ross iakttagna vulkanerna Mount Erebus och Mount Terror samt bergen Mount Sabine, Mount Murchison och Mount Melbourne samt nådde slutligen den mäktiga isbarriären. Därefter återvände han till skeppet, och 1 april 1900 var "Southern Cross" åter i Nya Zeeland.

Största delen av de gjorda samlingarna tillföll engelska museer och vetenskapliga institutioner. Borchgrevinks reseskildring First on the Antarctic Continent 1898–1900 (1901) översattes till flera språk.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]