Cary Grant
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den saknar källhänvisningar och kan inte verifieras. (2013-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Cary Grant | |
Cary Grant 1941. | |
Född | Archibald Alexander Leach 18 januari 1904 Bristol, England, Storbritannien |
---|---|
Död | 29 november 1986 (82 år) Davenport, Iowa, USA |
Andra namn | Archie Leach |
Utbildad vid | Bishop Road Primary School, Fairfield Grammar School och Fairfield High School |
Aktiva år | 1932–1966 |
Maka | Virginia Cherrill (1933–1935) Barbara Hutton (1942–1945) Betsy Drake (1949–1962) Dyan Cannon (1965–1968) Barbara Harris (1981–1986) |
Partner | Maureen Donaldson (1973–1977) |
Betydande roller | |
Dr. David Huxley i Ingen fara på taket Mortimer Brewster i Arsenik och gamla spetsar T.R. Devlin i Notorious! Roger Thornhill i I sista minuten | |
IMDb SFDb |
Cary Grant, egentligen Archibald Alexander Leach, född 18 januari 1904 i Bristol, död 29 november 1986 i Davenport, Iowa, var en brittisk-amerikansk skådespelare. Han hade större samarbeten med två regissörer, först och främst med Howard Hawks, med vilken han i en mängd screwballkomedier tog genren till nya höjder i filmer som Ingen fara på taket (1938), Det ligger i blodet (1940) och Jag var en manlig krigsbrud (1949). Det andra samarbetet som han var känd för var det med Alfred Hitchcock. I sammanlagt fyra olika filmer samarbetade de, den mest kända är I sista minuten (1959).
Uppväxt och liv före filmkarriären
Han växte upp under fattiga förhållanden. 13 år gammal rymde han hemifrån och slöt sig till en kringresande akrobattrupp; han uppträdde som akrobat och gick på styltor. Han kom till USA 1920 och fick arbete som badvakt på Coney Island. 1923 återvände han till England där han började uppträda i musikaliska komedier. Han upptäcktes av Arthur Hammerstein som tog med honom till New York och gav honom en roll i musikalen Golden Dawn. Han fortsatte sin karriär på Broadway under några år.
Filmkarriär
1932-1945
Efter en kort teaterkarriär på Broadway kom Grant 1932 till Hollywood. Sitt stora genombrott fick han redan nästa år som motspelare till Mae West i komedin Lady Lou (1933). Grant fortsatte att spela i först och främst romantiska komedier under 1930-talet, även om många av dem inte är särskilt välkända idag.
Grant visade sig ha en talang för screwball-komedier och inom denna genre kom han att utmärka sig. Under bara några år var Grant med i flera av de mest kända filmerna någonsin i denna genre; först ut var rollen som en paleontolog som tvingas hantera Katharine Hepburns leopard i Howard Hawks kritikerrosade Ingen fara på taket (1938). Därefter följde filmer som En skön historia (1940) (där han spelade tillsammans med James Stewart för första och enda gången) och Det ligger i blodet (återigen en film av Howard Hawks) där Grant och Rosalind Russell hanterar presskåren och morddömda fångar samtidigt som de i kvicka dialoger för filmen framåt.
Grant var dock inte benägen att för alltid fastna i romantiska komedier, utan visade prov på en mer dramatisk ådra i Alfred Hitchcocks Illdåd planeras (1941). Samarbetet med Hitchcock kom att skapa några av Grants mest minnesvärda roller.
Oscar-nomineringar hade dock Grant inte fått. 1941 bröts detta mönster när Grant mottog sin första av två nomineringar för sin insats i Första gången jag såg dig. Grant bröt till viss del mot sin vanliga persona när han gjorde krigsfilmen Spionage i Tokyo (1943) men var återigen tillbaka i sina gamla screwball-skor när han medverkade i Frank Capras välkända Arsenik och gamla spetsar (1944).
Grant fick sin andra Oscar-nominering för sin roll i Blott den som längtan känt (1944).
1945-1960
Grant fortsatte 1946 samarbetet med Hitchcock, här i rollen som amerikansk agent som tvingar Ingrid Bergman till att spionera i Notorious!. De mer komiska och romantiska filmerna tog sedan återigen överhanden i Grants karriär; han medverkade i filmer som Night and Day (1946) (filmatisering av Cole Porters liv) och Ängel på prov (1947) (spelande en ängel som hjälper den misströstande biskopen spelad av David Niven).
I och med Jag var en manlig krigsbrud (1949) och Föryngringsprofessorn (1952) (här spelande mot Ginger Rogers och Marilyn Monroe) avslutades det fruktsamma samarbetet med Howard Hawks.
Samarbetet med Alfred Hitchcock fortsatte, nästa film de gjorde tillsammans var Ta fast tjuven där Grant (med Grace Kelly som motspelerska) gör en före detta juveltjuv. Det var dock Hitchock och Grants sista film tillsammans som kom att bli höjdpunkten på samarbetet. I sista minuten (1959) är en klassisk thriller-rulle med Grant som en man som blir förväxlad med en annan. Bland annat scenen när Grant tvingas fly från ett besprutningsflygplan på en åker och den avslutande striden vid Mount Rushmore har blivit välkända sekvenser inbrända i populärkulturen.
Slutet av karriären
Grants karriär led dock mot sitt slut; han fortsatte sin inslagna väg av lättsamma roller och släppte filmer som Operation kjoltyg (1959) och Stora Vargen anropar (1964). De som saknade hans samarbete med Hitchcock kunde glädjas åt den Hitchcockinspirerade thrillern Charade (1963).
Grants sista film blev Skynda långsamt grabben (1966) och han drog sig sedan tillbaka. Han kunde då, 62 år gammal, se tillbaka på en karriär som spände över mer än 30 år.
Privatliv
Giftermål och barn
Cary Grant var gift fem gånger:
- Skådespelaren Virginia Cherrill 1933–1935
- Mångmiljardären Barbara Hutton 1942–1945
- Skådespelaren Betsy Drake 1949–1962
- Skådespelaren Dyan Cannon 1965–1968. I sitt fjärde äktenskap blev han far för enda gången (dottern Jennifer Grant, född 1966).
- PR-agenten Barbara Harris (född 1951) 1981 till sin död.
Intressen
62 år gammal gick han i pension och ägnade sig sedan åt sina hobbyer - golf, penningförvaltning och cirkusforskning. Han besatt kunskaper speciellt i flygande trapets och under tolv år i rad satt han i juryn på den berömda cirkusfestivalen i Monaco.
Död
Under sina sista år i livet åkte Grant runt i USA och höll sin "A Conversation with Cary Grant" (Ett samtal med Cary Grant), där han visade klipp från sina filmer och därefter svarade på publikens frågar. Efter ett av dessa framträdanden, i Davenport, Iowa, drabbades Grant av en stroke (29 november 1986) och han dog på sjukhus några timmar senare, 82 år gammal.
Utmärkelser
Årtalet inom parentes är när priset delades ut
- Oscar - Hedersoscar för: "For his unique mastery of the art of screen acting with the respect and affection of his colleagues." (1970)
- Oscar - nominering för bästa manliga huvudroll i Första gången jag såg dig (1941)
- Oscar - nominering för bästa manliga huvudroll i Blott den som längtan känt (1945)
Filmografi (i urval)
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Cary Grant.
- Cary Grant på Internet Broadway Database (engelska)
- Cary Grant på Internet Movie Database (engelska)
- carygrant.net - fansida