Parabolantenn
Parabolantenn (egentligen paraboloidantenn) är en antenntyp som används främst till satellitmottagning och fasta radiolänkar. För satellitmottagning har den tidigare vanliga primär- eller fokalmatade typen sedan länge konkurrerats ut av offsetparabolen. En av anledningarna till detta är att fokalmatade paraboler hade en annan lutningsvinkel, vilket gjorde att snö och is lätt kunde samlas i dem. Offsetparabolen har en brantare lutning vilket gör den mindre väderkänslig.
Cassegrainantenn[redigera | redigera wikitext]
 |
Det här avsnittet behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Cassegrainantenn är en parabolantenn som består av en huvudreflektor och en subreflektor. Cassegrainantennen är idag ovanlig i hemparabolsammanhang, men användes av en del tillverkare under framför allt 1980-talet.
Teoretiskt sett har cassegrainantennen bättre verkningsgrad än andra typer av parabolantenner. Mikrovågshuvudet, LNB (Low Noise Block Converter), sitter dessutom skyddat i parabolreflektorns mitt. Orsaken till att antenntypen inte blivit populär är den är svår att justera korrekt. I synnerhet är det komplicerat att få subreflektorn optimalt injusterad.
I cassegrainantennen är subreflektorn en rotationshyperboloid med den konvexa sidan vänd mot primärstrålaren. En besläktad konstruktion är den gregorianska antennen, med en konkav subreflektor. Antennen får en något annorlunda strålgång än cassegrainantennen, men är i övrigt lik.
I Sverige[redigera | redigera wikitext]
Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Maj Britt Theorin förespråkade 1987 förbud mot privat innehav av parabolantenner.[1][förtydliga] Detta skedde genom ett förslag från Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund (SSKF) vid genombrottet av den kommersiella televisionen i Sverige i mitten av 1980-talet.[källa behövs]
Theorin var ordförande i Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening i Stor-Stockholm (KSF), vilka lämnade ett remissyttrande till Socialdemokraternas kulturpolitiska arbetsgrupp i maj 1980 i vilket KSF efterlyste "olika möjligheter att hindra oönskad teknik att etablera sig på den svenska marknaden".[2] KFS uppmande också i remissyttrandet att "Motverka i god tid kommersiella utländska tv-satelliters möjligheter att invadera och infektera vår mentala miljö."[2] Dagens Nyheters faktakoll kommenterade i februari 2018 att "Det stämmer onekligen att personer förordat ett parabolförbud under åtminstone 1980-talet, det har dock aldrig lagts några motioner i riksdagen om ett sådant förbud, och det har aldrig varit Socialdemokraterna som partis politik".[3]
Källor[redigera | redigera wikitext]
Lundström, Lars-Ingemar (1989). Egen parabol satellit-TV för alla. ISBN 91-7332-484-1
- ^ Maj Britt Theorin S-partikongress 1987 ; Källa: Dagens Eko, Sveriges Radio P1, 21 september 1987
- ^ [a b] Jan Söderström. ”Myten om S parabolförbud”. Arkiverad från originalet den 31 oktober 2020. https://web.archive.org/web/20201031004719/https://aip.nu/2019/10/03/myten-om-s-parabolforbud/. Läst 26 mars 2021. Aktuellt i politiken, 3 oktober 2019.
- ^ Hugo Ewald. ”Faktakoll: Ulf Kristerssons DN-intervju”. Arkiverad från originalet den 1 mars 2018. https://web.archive.org/web/20180301110308/https://www.dn.se/nyheter/politik/faktakoll-ulf-kristerssons-dn-intervju/. Läst 26 mars 2021. Dagens Nyheter, 27 februari 2018.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Parabolantenn.
