Storlabb
| Storlabb Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Underordning | Lari |
| Familj | Labbar Stercorariidae |
| Släkte | Stercorarius |
| Art | Storlabb S. skua |
| Vetenskapligt namn | |
| § Stercorarius skua | |
| Auktor | Brünnich, 1764 |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| |
 | |
Storlabb (Stercorarius skua) är en fågel inom familjen labbar som förekommer i norra Atlanten.[2]
Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]
Storlabben är en stor och tung, gråtrutsstor fågel men en längd på mellan 50 och 58 centimeter och ett vingspann på 125 till 140 centimeter. Den är mörkbrun och har ovan rostgula längdstreck. Undertill är den stötande i grått. Vingarna är svartbruna, med en vit fläck. Stjärten är svartbrun med de båda mellersta pennorna förlängda och avrundade. Näbben och fötterna är svartaktiga. Fågeln är tystlåten utom vid häckplats, där nasala och ofta upprepade "gock" hörs och i samband med spel pressade "tjirr".
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Den förekommer i norra Atlanten och häckar på öar och utmed kuster bland höga klippor eller på fuktiga höglänta kusthedar på Svalbard, Jan Mayen, Björnön, Island, Färöarna, Norge och Storbritannien. Storlabben är en flyttfågel och under vintern lever den mestadels helt pelagiskt och förekommer över ett mycket större område av Atlanten. Bland annat utanför Kanadas och Nordamerikas kuster men merparten återfinns från Biscayabukten till vattnen utanför nordvästra Afrika, och ett antal tar sig också in i de västra delarna av Medelhavet.
Storlabb i Sverige[redigera | redigera wikitext]
I Sverige är storlabben en sällsynt gäst och ses främst vid höstliga stormar utefter västkusten.[3]
Systematik[redigera | redigera wikitext]
Tidigare fördes storlabben till släktet Catharacta tillsammans med de andra större labbarna, men senare forskning har visat närmre släktskap mellan labbarna och idag behandlar de flesta familjens taxon som ett släkte. Tidigare omfattade storlabben fem taxa men arten delades upp i tre arter där de andra två är sydpolslabb (Catharacta maccormicki) och antarktisk labb (Catharacta antarctica). Med denna uppdelning omfattar istället storlabben bara ett taxon. Dock behandlar vissa taxonomer fortfarande alla dessa taxa som en art. För mer information angående labbars systematik; se labbar.
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Häckning[redigera | redigera wikitext]
Storlabben häckar som tidigast vid fyra års ålder. De häckar på kusthedar och klippiga öar i enstaka par eller i kolonier på upp till 1500 par. Boet som görs i ordning av båda könen placeras direkt på marken och består av en urgröpning som fodras med gräs eller andra växtdelar. De lägger oftast två fläckiga olivbruna ägg som ruvas av båda föräldrarna i cirka 29 dagar. Ungarna lämnar snabbt boet men blir flygga först efter cirka 44 dagar och tas sedan om hand av föräldrarna i ytterligare två eller tre veckor. Likt de andra labbarna försvarar de sina bon genom att attackdyka mot huvudet på inkräktare.
Föda[redigera | redigera wikitext]
Storlabben äter främst fisk som den ofta erhåller genom kleptoparasitism, vilket innebär att den jagar andra fiskande fåglar, som trutar, måsar, tärnor och även sulor och stjäl deras byte. Den lever även av rov, främst andra sjöfåglar upp till havstrutars storlek, och den äter fiskrens, ägg, bär och as. Det finns observationer av storlabb som jagar klykstjärtad stormsvala om natten vilket är ett mycket ovanligt beteende hos en havsfågel.[4]
Predation[redigera | redigera wikitext]
på grund av sin storlek, aggressiva natur och våldsamma försvarsmetoder av boet så har storlabben nästan inga naturliga fiender. Som pulli kan den bli dödad av råttor, katter och fjällräv medan en frisk adult individ bara kan hotas av kungsörn och havsörn.
Storlabben och människan[redigera | redigera wikitext]
Status och hot[redigera | redigera wikitext]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stabil populationsutveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Populationen i Europa tillika världspopulationen tros bestå av 16 300–17 200 par.[1]
Namn[redigera | redigera wikitext]
På svenska har fågeln även kallats havslabb och skualabb.[5]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Stercorarius skua Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ Storlabb i Artportalen
- ^ Bird night attacks may be unique (5 November 2007) BBC News. Läst 2010-02-20.
- ^ Tyrberg, Tommy (1996) Svenska fåglars namn, Stockholm, Sveriges ornitologiska förening
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
- Roland Staav och Thord Fransson (2000). Nordens fåglar (tredje upplagan). Stockholm: Prisma. sid. 226-227. ISBN 91-518-3825-7
- Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. ISBN 978-91-7424-039-9
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
Wikimedia Commons har media som rör storlabb.
Wikispecies har information om storlabb.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|