Catharina Charlotta De la Gardie
Catharina Charlotta De la Gardie, född Taube af Odenkat, född 5 april 1723, död 24 mars 1763, dotter till friherre (sedermera greve) Edvard Didrik Taube af Odenkat och hans hustru Kristina Maria Falkenberg, hovdam hos kronprinsessan Lovisa Ulrika 1744 och gift 1748 med greve Pontus Fredrik De la Gardie, syster till Hedvig Taube och svägerska till Eva Ekeblad. Hon var en betydelsefull person i historien genom att ha stoppat den sista häxprocessen i Sverige och för att ha varit den som i realiteten införde koppympningen i Sverige.
Biografi [redigera]
De la Gardie hade fått en bristfällig undervisning men själv skaffat sig hög bildning som autodidakt. Hon beskrivs som begåvad, modig, fördomsfri och klarsynt, och som en anhängare av upplysningstiden.
Koppymningen infördes formellt i Sverige 1756, och hade bland de första att införa dem var Katarina Charlotta Ribbing. Men misstron och oviljan hos allmänheten var dock stor, och det fanns en stor motvilja mot att lyda rekommendationen. Hon lät därför ympa sina egna barn och sig själv, vilket fick även allmogen på godset Sjöö att följa exemplet och några bönder att tillåta sina barn att bli ympade. Först då fick denna livräddande metod sitt genombrott.
Hennes andra berömda förtjänst var hennes ingripande i landets sista häxprocess, häxprocessen i Ål. Tolv kvinnor från Åls socken i Dalarna hade förföljts från 1757, arresterats och utsatts för tortyr till de 1761 erkände att de utövat trolldom. Dessa kvinnor skulle ha blivit avrättade för häxeri, de första som avrättats för häxeri i landet sedan Anna Eriksdotter 1704, om inte Cathérine Charlotte De la Gardie, som under en resa i Dalarna 1758 bevittnat processen, hade ingripit och stoppat häxprocessen genom att ordna en resning i målet. De anklagade blev då frikända från anklagelserna och frisläppta, och Catherine Charlotte såg också till att de fick skadestånd från hennes privata förmögenhet, eftersom tortyren hade gjort dem oförmögna att arbeta. Adeln lät slå en guldmedalj som de gav henne som minne av denna modiga handling, med inskriptionen: Charlotta Taube, comitissa De la Gardie, och på den andra sidan en grönskande stubbe (Taubeska vapnet) med överskriften: Fulcrum infelicibus (de olyckliges stöd), samt nederst: Ob XII ab injuria servatos cives Ordo R. Equ. 1761.
Catharina Charlotta De la Gardie var inblandad i ett triangeldrama som utspelade sig vintern 1762-63. Det har skildrats av Hedvig Charlotta Nordenflycht genom dennas mest lästa dikt, Öfver en Hyacint, 1762, som är en kärleksförklaring till en yngre man, Johan Fischerström, som kom att bli Nordenflychts sista kärlek. De senare dikterna handlar om triangeldramat mellan dessa två och Cathérine Charlotte De la Gardie.
Hon dog vid 40 års ålder efter att ha smittats av en dödlig sjukdom då hon vårdade sårade.
Källor [redigera]
- De la Gardie, Katarina Charlotta i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (2:a upplagan, 1906)
- Österberg, Carin et al., Svenska kvinnor: föregångare, nyskapare. Lund: Signum 1990. (ISBN 91-87896-03-6)
- Taube, Catharina Charlotta i Wilhelmina Stålberg, Anteckningar om svenska qvinnor (1864)
- Alice Lyttkens: Kvinnan börjar vakna. Den svenska kvinnans historia från 1700 till 1840-talet. Bonniers Stockholm 1976
Denna biografiska artikel om en historisk person behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.
