Cebus nigritus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Cebus nigritus
Status i världen: Nära hotad[1]
Macaco-prego Manduri 151207 15.JPG
Systematik
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Infraklass Högre däggdjur
Eutheria
Ordning Primater
Primates
Familj Cebusliknande brednäsor
Cebidae
Släkte Kapuciner
Cebus
Art C. nigritus
Vetenskapligt namn
§ Cebus nigritus
Auktor (Goldfuss, 1809)
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Synonymer
Sapajus nigritus
Hitta fler artiklar om djur med

Cebus nigritus är en primat i släktet kapuciner som förekommer i östra Sydamerika.

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Arten listades ursprungligen som underart till mösskapucin (Cebus apella) men godkänns numera oftast som självständig art.[2] Enligt studier från 2011 och 2012 bör släktet Cebus delas i två släkten och några arter flyttas till ett nytt släkte med namnet Sapajus, däribland Cebus nigritus.[3][4]

Tre underarter till Cebus nigritus listas av Wilson & Reeder (2005)[2] men de är omstridda. Till exempel godkänns Cebus nigritus robustus av IUCN som art.[1]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Denna primat kännetecknas av två svarta hårtofsar på huvudet som påminner om horn. Övrig päls är svartbrun med undantag av vita och gråa mönster i ansiktet. Hos några individer är pälsen på bröstet ljusbrun. Vikten varierar mellan 2,3 och 3,3 kg. Kroppslängden (huvud och bål) inom släktet är 31 till 56 cm och Cebus nigritus är en av de större arterna. Därtill kommer en lika lång gripsvans.[5]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Denna kapucinapa förekommer i sydöstra Brasilien (delstater Espírito Santo, Minas Gerais, Paraná, Rio de Janeiro, Rio Grande do Sul, Santa Catarina och São Paulo) och i nordöstra Argentina. Arten vistas där i fuktiga bergsskogar, i galleriskogar och i andra skogar.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Individerna bildar flockar som har upp till 20 medlemmar. Flocken bildas av ett dominant par, några andra vuxna hannar och honor samt deras ungar. Även de andra individerna i flocken etablerar en hierarki inom sitt kön. Vanligen föder bara den dominanta honan ungar. Dräktigheten varar 151 till 155 dagar och sedan föds allmänt ett ungdjur. Ungen får di i upp till två år och sedan blir honan åter parningsberedd. Om ungen skulle dö är tiden till nästa parning kortare.[5]

Födan utgörs av flera olika växtdelar och animaliska ämnen. Cebus nigritus äter bland annat frukter, frön, blommor, ryggradslösa djur, grodor, fågelungar och små däggdjur samt as.[1][5]

Hot och status[redigera | redigera wikitext]

Cebus nigritus jagas av bönder som betraktar apan som skadedjur. Dessutom fångas ungdjur för att hålla de som sällskapsdjur.[5] På grund av den ökande urbaniseringen i utbredningsområdet är beståndet delat i många små populationer men arten behöver stora orörda områden. Dessa finns numera endast i nationalparker och andra skyddszoner. IUCN uppskattar att hela beståndet minskade med 30 procent under de senaste 48 åren (tre generationer) och listar arten som nära hotad (NT).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Kierulff, M.C.M., Mendes, S.L. & Rylands, A.B. 2008 Cebus nigritus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2013-11-25.
  2. ^ [a b] Wilson & Reeder, red (2005). Cebus nigritus (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  3. ^ Lynch Alfaro, J.W. et al (2011). ”Explosive Pleistocene range expansion leads to widespread Amazonian sympatry between robust and gracile capuchin monkeys”. Journal of Biogeography. doi:10.1111/j.1365-2699.2011.02609.x. http://xa.yimg.com/kq/groups/19113390/1559919033/name/jbi_2609_Rev_EVcorrectedproof.pdf. 
  4. ^ Lynch Alfaro, J.W.; Silva, j. & Rylands, A.B. (2012). ”How Different Are Robust and Gracile Capuchin Monkeys? An Argument for the Use of Sapajus and Cebus”. American Journal of Primatology: sid. 1–14. doi:10.1002/ajp.222007. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/ajp.22007/abstract;jsessionid=397B42DDD36E4F654BAB381E3104ABB3.d02t04. 
  5. ^ [a b c d] R. Edwards (2010). ”Black-horned capuchin”. ARKive. http://www.arkive.org/black-horned-capuchin/cebus-nigritus/. Läst 25 november 2013. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]