Cecilia Malmström

Från Wikipedia
Cecilia Malmström
Cecilia Malmström i maj 2010
Född15 maj 1968[1][2] (55 år)
Stockholm
Medborgare iSverige
Utbildad vidGöteborgs universitet, filosofie doktor,
Université Panthéon-Sorbonne
Schillerska gymnasiet
SysselsättningPolitiker[3], diplomat, universitetslärare, statsvetare
Befattning
Europaparlamentariker
femte Europaparlamentet, Sverige (1999–2004)[4]
Europaparlamentariker
sjätte Europaparlamentet, Sverige (2004–2006)[4]
Sveriges EU-minister
Regeringen Reinfeldt (2006–2010)
EU-kommissionär för inrikes frågor (2010–2014)
ArbetsgivareGöteborgs universitet
Politiskt parti
Liberalerna
Utmärkelser
Hedersdoktor vid Göteborgs universitet (2011)
Namnteckning
Redigera Wikidata
Cecilia Malmström
Tid i befattningen
1 november 2014–30 november 2019
Ordförande Jean-Claude Juncker
Företrädare Karel De Gucht
Efterträdare Phil Hogan
Tid i befattningen
10 februari 2010–31 oktober 2014
Ordförande José Manuel Barroso
Företrädare Jacques Barrot
Efterträdare Dimitris Avramopoulos
Tid i befattningen
6 oktober 2006–22 januari 2010
Monark Carl XVI Gustaf
Statsminister Fredrik Reinfeldt
Företrädare Bosse Ringholm
Efterträdare Birgitta Ohlsson
Cecilia Malmström på bokmässan 2011.

Anna Cecilia Malmström, född 15 maj 1968 i Brännkyrka församling i Stockholm, är en svensk statsvetare och tidigare liberal politiker. Hon var 1999–2006 ledamot av Europaparlamentet, 2006–2010 EU-minister i Statsrådsberedningen och 2010–2019 Sveriges EU-kommissionär. 2019 utsågs hon till Årets svensk i världen.[5] I maj 2023 berättade Malmström att hon inte längre var medlem i Liberalerna.[6]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Cecilia Malmström är uppvuxen i Göteborg och i Frankrike. Hon har arbetat i bland annat Stuttgart och i Barcelona. Hon är bosatt på Lindholmen i Göteborg, är gift och har tvillingbarn.

Malmström var anställd vid Göteborgs universitet från 1992 till 1999. Hon blev biträdande forskare 1994, filosofie doktor i statsvetenskap 1998 med avhandlingen Regionen, makten och härligheten: regionala partier i Västeuropa[7] och var 1998–1999 lektor vid statsvetenskapliga institutionen. Hon har forskat och undervisat i europeisk politik, regionalism, invandringspolitik och terrorism.

Malmström invaldes 2007 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.

Politiskt liv[redigera | redigera wikitext]

Malmström blev medlem i Liberalerna (då Folkpartiet) i slutet av 1980-talet och har suttit i Västra Götalandsregionens regionfullmäktige 1998–2001 och i Folkpartiets partistyrelse 1997–2010. 2007 valdes hon till förste vice partiordförande efter Jan Björklund, en post hon avgick från strax innan hon tillträdde som kommissionär.

Som Europaparlamentariker engagerade sig Malmström särskilt i utformningen av EU:s utrikespolitik. Hon var ledamot i utskotten för utrikesfrågor, konstitutionella frågor respektive inre marknaden, och dessutom i underutskotten för mänskliga rättigheter respektive säkerhet och försvar. Under sina två mandatperioder var hon också vice ordförande i Europaparlamentets delegationer till Ungern och Kroatien. En av sina största framgångar har hon haft med oneseatkampanjen[8] som samlat in över 1 miljon underskrifter för att få ett slut på Europaparlamentets flyttcirkus mellan Bryssel och Strasbourg.

Malmström fick posten som EU-minister i statsrådsberedningen den 6 oktober 2006 efter den borgerliga segern i riksdagsvalet samma år. Hennes ansvarsområden innefattade institutionella frågor, EU:s budgetöversyn, Östersjöstrategin, EU-strategin för tillväxt och sysselsättning samt planering inför och samordning av det svenska ordförandeskapet i EU hösten 2009. I november 2009 nominerade den svenska regeringen Cecilia Malmström till ny svensk EU-kommissionär.[9] Hon avgick som EU-minister den 22 januari 2010 och tillträdde den 10 februari tjänsten som EU-kommissionär med ansvar för inrikes frågor, som bland annat innefattar asyl- och migrationsfrågor och EU:s arbete mot den organiserade brottsligheten, i Kommissionen Barroso II.[10]

Malmström har valt att offentliggöra att hon som privatperson ger ekonomiskt stöd till Expo.[11]

2010 fick hon i Tyskland smeknamnet ”Censilia”, en blandning av ordet för censur och hennes förnamn, efter att ha föreslagit att EU:s medlemsstater ska blockera tillgång till internetsidor med barnpornografiskt innehåll.[12][13][14][15] Förslaget har fått stöd av Rädda Barnen och flera andra organisationer som arbetar för barns rättigheter.[16] Senare studier vid Göteborgs universitet har ifrågasatt om internetfilter är en effektiv metod att hjälpa barn som utsatts för sexuellt våld.[17]

Sommaren 2014 blev det oroligheter i Turkiet efter att det framkommit att turkiska regeringen ville köpa internetfilter och deep packet inspection från de svenska företagen Netclean och Procera Networks.[18][19] Turkiet ingår i den koalition mot sexuellt våld mot barn på internet som Cecilia Malmström tagit fram under sin tid som kommissionär.[20] I svaret på en skriftlig fråga från Europaparlamentet har Cecilia Malmström tillkännagivit att koalitionen har som mål att skapa globala uppladdningsfilter för material.[21]

2011 utsågs hon till hedersdoktor vid Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet, med motiveringen att hon "under hela den tid hon innehaft olika framstående politiska poster visat stort intresse för högre utbildning och forskning i Sverige och speciellt vid Göteborgs universitet".[22]

Hon är också en av initiativtagarna till tankesmedjan International Youth Think Tank. Den riktar sin verksamhet mot ungdomar och grundades i Göteborg 2019.[23]

I maj 2023 berättade Malmström att hon lämnat Liberalerna.[6]

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • 1992 – Katalonien: i Spanien och i Europa. Världspolitikens dagsfrågor, 0042-2754 ; 1992:6. Stockholm: Utrikespolitiska institutet. Libris 7616661. ISBN 9171828362 
  • 1996 – Tjugo år senare: Spanien efter Franco. Världspolitikens dagsfrågor, 0042-2754 ; 1996:1. Stockholm: Utrikespolitiska institutet. Libris 7616771. ISBN 9171831428 
  • 1999 – Demker, Marie; Malmström Cecilia. Ingenmansland?: svensk immigrationspolitik i utrikespolitisk belysning. Göteborg studies in politics, 0346-5942 ; 60. Lund: Studentlitteratur. Libris 7275144. ISBN 9144011105 
  • 2013 – Malmström Cecilia, Larsson Nina, Nylander Christer, red. Europa i globaliseringens tid: liberala utmaningar inför 2020-talet. Stockholm: Folkpartiet liberalerna Stockholms stad. Libris 16911879. ISBN 9789163744105 
  • 2020 – Skakigt läge för världshandeln. Världspolitikens dagsfrågor, 0042-2754 ; 2020/5. Stockholm: Utrikespolitiska institutet. Libris 9mwmwwgv73zfd20r. ISBN 9789175074627 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Cecilia Malmström, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Munzinger Personen, Cecilia Malmström, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ www.europarl.europa.eu, 4273, läst: 20 april 2022.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] läs online, www.europarl.europa.eu.[källa från Wikidata]
  5. ^ ”Malmström hedrad av pris för ledarskap”. Svenskar i Världen. https://www.europaportalen.se/content/malmstrom-hedrad-av-pris-ledarskap. Läst 20 augusti 2019. 
  6. ^ [a b] ”Cecilia Malmström har lämnat Liberalerna”. dn.se. https://www.dn.se/sverige/cecilia-malmstrom-har-lamnat-liberalerna/. Läst 10 maj 2023. 
  7. ^ Malmström, Cecilia (1998). Regionen, makten och härligheten: regionala partier i Västeuropa. Göteborg studies in politics, 0346-5942 ; 50 (1. uppl.). Stockholm: SNS (Studieförb. Näringsliv och samhälle. Libris 7609821. ISBN 9171507132 
  8. ^ One Seat-kampanjens webbplats Arkiverad 9 juni 2007 hämtat från the Wayback Machine.
  9. ^ Carp, Ossi: Cecilia Malmström ny EU-kommissionär, Dagens Nyheter, 2009-11-17
  10. ^ ”Cecilia Malmström avgår som EU-minister”. Regeringskansliet. 22 januari 2010. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524200754/http://www.sweden.gov.se/sb/d/12502/a/138383. Läst 27 januari 2010. 
  11. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 16 maj 2008. https://web.archive.org/web/20080516041824/http://www.expo.se/donationsfond.html. Läst 23 mars 2008. 
  12. ^ Malmströms förslag om att blockera internetsidor får hård kritik
  13. ^ ”Netzsperren auf Europa-Ebene - Aus Zensursula wird Censilia” (på tyska). taz.de. http://www.taz.de/1/politik/schwerpunkt-ueberwachung/artikel/1/aus-zensursula-wird-censilia/. Läst 20 juni 2015. 
  14. ^ ”Censilia – Zensursulas europäische Schwester” (på tyska). Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524200755/http://entwickler.de/zonen/portale/psecom%2Cid%2C99%2Cnews%2C54694%2Cp%2C0.html. 
  15. ^ ”Internetsperren: Zensursula ist tot, lang lebe Censilia” (på tyska). n-tv.de. http://www.n-tv.de/politik/politik_kommentare/Zensursula-ist-tot-lang-lebe-Censilia-article799608.html. Läst 20 maj 2012. 
  16. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 20 juni 2010. https://web.archive.org/web/20100620073255/http://www.savethechildren.net/alliance/europegroup/europubs/jointNGOletter15March2010.pdf. Läst 8 juli 2013. 
  17. ^ Marie Eneman genom IIS:Granskar blockeringssystem för barnpornografibekämpning Läst 2014-10-02
  18. ^ Sandberg, Linda (15 juli 2014). ”Svenska företag måste sluta censurera internet”. Dagens samhälle. http://www.dagenssamhalle.se/debatt/svenska-foeretag-maste-sluta-censurera-internet-10021. Läst 20 juni 2015. 
  19. ^ Reportrar utan gränser Turkey, Enemy of the Internet? Arkiverad 6 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine. Läst 2014-10-02
  20. ^ Coalition against sexual abuse images Läst 2014-10-02
  21. ^ Svar på parlamentsfråga E-2012-011549
  22. ^ ”Cecilia Malmström blir hedersdoktor”. Göteborgs universitet. 15 april 2011. Arkiverad från originalet den 23 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131023062224/http://www.samfak.gu.se/aktuellt/nyheter/nyheter_detalj/cecilia-malmstrom-blir-hedersdoktor.cid987943. Läst 22 oktober 2013. 
  23. ^ ”International Youth Think Tank”. IYTT. https://iythinktank.com/about/. Läst 9 november 2021. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Vem är det 2007, Cecilia Malmström
  • Europaparlamentet, Europaparlamentets ledamöter Sjätte valperioden 2004-2009, Fru Cecilia Malmström 2004-10-05

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Bosse Ringholm
samordningsminister i EU-frågor 		Sveriges EU-minister
2006–2010 		Efterträdare:
Birgitta Ohlsson
Företrädare:
Jan Björklund 		Förste vice ordförande i Folkpartiet
2007–2010 		Efterträdare:
Helene Odenjung
Företrädare:
Jacques Barrot 		EU-kommissionär
med ansvar för inrikes frågor
2010-2014 		Efterträdare:
Dimitris Avramopoulos
Företrädare:
Karel de Gucht 		EU-kommissionär
med ansvar för handelsfrågor
2014-2019 		Efterträdare:
Phil Hogan
Företrädare:
Margot Wallström 		EU-kommissionär från Sverige
2010-2019 		Efterträdare:
Ylva Johansson


Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Cecilia_Malmström&oldid=52958122”