Cement

Betongfabrik

Cement är ett hydrauliskt bindemedel, vilket kännetecknas av att det hårdnar genom reaktion med vatten till en produkt som ej är löslig i vatten.

Portlandcement är den egentliga beteckningen på dagens cement, patenterad 1824 av Joseph Aspdin. Namnet knyter an till halvön Portland i England, då cementens färg är lik portlandsten, en välkänd byggnadssten. Cement är en viktig ingrediens i betong och murbruk. Den första svenska cementen såg dagens ljus 1872 i Lomma i Skåne men redan för ett par tusen år sedan använde sig romarna av cement- och betonglika material vilka de kallade concretum - därav det engelska ordet concrete. Byggnadsverken kallades Opus caementicium, det svenska ordet cement är kommet därutav.

Romarnas kunnande gick förlorat vid tiden för Romarrikets fall och tekniken var bortglömd fram till 1414, när man i ett schweiziskt kloster hittade Vitruvius verk. Tack vare Vitruvius verk vet man vilka beståndsdelar den Romerska cementen bestod av: en blandning av släckt kalk, kiselsyra, aska, vulkanisk sand och tegelmjöl. Detta material kallas idag puzzolaner efter halvön Puzzuoli där romarna vid tiden utvann den vulkaniska askan. Vid tillsats av vatten uppstår en kemisk reaktion som bildar kalciumsilikathydrat. Reaktionen sker även under vatten.

Dagens cement tillverkas huvudsakligen av finmalen kalksten och lera som bränns till cementklinker (små kulor) i roterande ugnar vid en temperatur upp mot 1 450 °C och är mycket energikrävande. Efter kylning mals cementkulorna till pulver. Därefter tillsätts fem procent gips för att hämma cementens bindning till ett fint pulver som saluförs som cement av olika kvalitéer.

Cement indelas i olika typer

• CEM I är en ren portlandcement.
• CEM II Portland-kompositcement som innehåller minst 65% portlandklinker.
• CEM III innehåller minst 20% och som mest 65% portlandcement och resterande är masugnsslagg.
• CEM IV Puzzolant cement (inte vanligt i Sverige)
• CEM V Kompositcement (inte vanligt i Sverige)

Dessutom finns olika cementklasser för tidig hållfasthet (L, N, R) som beror på hållfastheten och härdningshastigheten, se tex. SS-EN 197-1.

• 32,5 L Low - Långsamthårdnande. Låg tidig hållfasthet. (I SS-EN 1992-1-1:2005 anges beteckningen S)
• 42,5 N Normal - Normalhårdnande. Normal tidig hållfasthet.
• 52,5 R Rapid - Snabbhårdnande. Hög tidig hållfasthet.
• 32,5 42,5 och 52,5 är standard tryckhållfasthetsklasser.

Beteckningen kan då bli tex. CEM I 52,5 R, eller CEM II 42.5 R.

Beteckningen kan ytterligare byggas på genom att ange andra egenskaper.

• CEM I SR 0 (Sulfatresistent portlandcment(med C3A innehåll = 0 %)
• CEM I SR 3 (Sulfatresistent portlandcment(med C3A innehåll ≤ 3 %)
• CEM I SR 5 (Sulfatresistent portlandcment(med C3A innehåll ≤ 5 %)

Sulfatresistent massugnscement:

• CEM III/B-SR (Sulfatresistent portlandcment(med utan krav på C3A innehåll)
• CEM III/C-SR (Sulfatresistent portlandcment(med utan krav på C3A innehåll)

Sulfatresistent puzzolancement:

• CEM IV/A-SR (Sulfatresistent puzzolant cement(med C3A innehåll ≤ 9 %)
• CEM IV/B-SR (Sulfatresistent puzzolant cement(med C3A innehåll ≤ 9 %)

Totalt finns 27 typer av vanliga cement.

Olika cement

• Snabbhärdande portlandcement används i betongelementindustrier eller vid övriga gjutningar när man önskar en tidig formrivning.
• Anläggningscement är en CEM 1 cement där man önskar en långsammare härdning och därmed en lägre värmeutveckling.
• Vitcement är en portlandcement som har lägre alkaliska egenskaper, tillverkas av renare råvaror samt bränns och mals på ett särskilt sätt. Vitcement används bland annat vid gjutning av terrazzo
• Aluminatcement även kallat smältcement, ciment fondu, uppfanns i Frankrike 1908 och började 1912 marknadsföras av Lafarge. I mitten av 1920-talet började aluminatcement användas i Sverige då AB Vallvikens Cementfabrik började tillverka det under namnet Valle Smältcement. Aluminatcement har ett snabbt härdningsförlopp med en betydligare högre värmeutveckling än portlandcement samt erhåller i stort sett den slutliga hållfastheten efter ett dygn. Aluminatcement användes i Sverige åren 1925 till 1941 och var gjutningsbar även vintertid vid sträng kyla, men kan ha förlorat 90 procent av styrkan efter cirka 30 år. Det är beroende av vattencementtalet, är det så lågt som 0.4 försämras inte hållfastheten med tiden. Men många ggr hade man för lite cement i betongen och för högt vct. Aluminatcementen tål höga temperaturer (1 500–1 600 °C) och används vid gjutning av eldfasta komponenter till eldstäder och insatser i värmepannor. Aluminatcement är ingrediensen till eldfasta bruk och avjämningsmassor för golv, så kallade flytspackel.

De större cementproducenterna

De större cementproducenterna år (2003)

Position	Land	Produktion (1000 ton)	Position	Land	Produktion (1000 ton)
1	Kina	813 190	11	Brasilien	34 032
2	Indien	115 932	12	Tyskland	33 409
3	USA	94 329	13	Thailand	32 628
4	Japan	68 520	14	Indonesien	28 956
5	Sydkorea	60 720	15	Egypten	28 740
6	Italien	43 920	16	Saudiarabien	23 000
7	Ryssland	42 204	17	Vietnam	22 600
8	Spanien	42 000	18	Frankrike	20 000
9	Turkiet	35 076	19	Taiwan	18 474
10	Mexiko	34 176	20	Malaysia	17 160

Källor

• Byggnadsmaterial ISBN 978-91-44-02738-8
• Cement och betonginstitutet Ang. eventuell förekomst av aluminatcement i bärande betongkonstruktioner
• SS-EN197-1_2011
• Cementa
• CBI-Betonginstitutet

Noter

Se även

• Betong
• Gips
• Puts

---

• Wikimedia Commons har media som rör Cement.
  Bilder & media