Centralafrikansk stilettorm

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Centralafrikansk stilettorm
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Kräldjur
Reptilia
Underklass Diapsider
Diapsida
Ordning Fjällbärande kräldjur
Squamata
Underordning Ormar
Serpentes
Familj Stilettormar
Atractaspidiae
Släkte Jordhuggormar
Atractaspis
Art Centralafrikansk stilettorm
A. boulengeri
Vetenskapligt namn
§ Atractaspis boulengeri
Auktor Mocquard, 1897
Hitta fler artiklar om djur med

Centralafrikansk stilettorm (Atractaspis boulengeri), är en ormart inom familjen stilettormar och tillhör släktet jordhuggormar.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Ormen är milt giftig och når en längd på runt 40 centimeter, som högst 60 entimeter. Jordhuggormar har en speciell utfällbar huggtand och ska därför inte hållas bakom huvudet, vilket ingen orm bör göras på grund av att de då kan bli skadade.

Arten har en för släktet jämfört med längden grov kropp och en väldigt kort spetsig svans som slutar i en tagg. Denna tagg är ofarlig. Ormen har litet huvud, små ögon med runda mörka pupiller, en bred och platt nos och släta och glansiga fjäll.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten lever i Gabon, Kamerun, Kongo-Kinshasa, Kongo-Brazzaville och Centralafrikanska republiken.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Lever i skogsområden kring Kongo-Kinshasas flodsystem och på savanner. Ormen är attaktiv och grävande och syns oftast till på natten efter kraftig nederbörd.

Den hugger sina byten med sin på sidan av munnen utstickande huggtand. Denna huggtand huggs bakåt eller i sidled i bytet, ormen kan inte hugga framåt som andra ormar kan.

Denna orm föredrar att fly och ta sig undan från fara istället för att försvara sig och hugger endast om man går på den eller plockar upp den. Om ormen inte har någonstans att ta vägen när den känner sig hotad så böjer den huvudet i en U-formad båge med huvudet pekandes ner mot marken och försöker gräva ner sig. Om den blir mer provocerad kan den rulla ihop sig i täta ringar och slå med huvudet fram och tillbaka.

Födan består av andra marklevande reptiler, gnagare eller groddjur som finns i dess utbredningområde. Fortplantningen är förmodligen ovipar som för alla andra arter inom släktet.

Referenser[redigera | redigera wikitext]