Centurio senex

Från Wikipedia
Centurio senex
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljBladnäsor
Phyllostomidae
SläkteCenturio
Gray, 1842
ArtCenturio senex
Vetenskapligt namn
§ Centurio senex
AuktorGray, 1842
Hitta fler artiklar om djur med

Centurio senex[2][3] är en däggdjursart som beskrevs av John Edward Gray 1842. Centurio senex placeras som ensam art i släktet Centurio som ingår i familjen bladnäsor.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Enligt Catalogue of Life finns inga underarter listade[4] men vissa auktoriteter särskiljer på underarten C. s. greenhalli som är något större och uppvisar ett antal andra morfologiska skillnader.[6]

Det vetenskapliga släktnamnet Centurio är latin och betyder "hundra". Artepitet senex är likaså latin och betyder "gammal man/person". Namnen valdes på grund av fladdermusens ansikte som påminner om en hundra år gammal skrynklig person. Tillägget för underarten C. s. greenhalli hedrar Arthur M. Greenhall som fångade den individ som användes för artens vetenskapliga beskrivning (holotyp).[6]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Individerna når en kroppslängd (huvud och bål) av 55 till 70 mm, en underarmlängd av 41 till 47 mm och en vikt av 17 till 28 g. Den rudimentära svansen är inte synlig utanför kroppen. Pälsen har på ovansidan en chokladbrun, mörkbrun eller gulbrun färg och undersidan är vanligen ljusare. På varje axel finns en vit fläck. Kännetecknande för arten är det korta, breda och nakna ansiktet. Det har många hudveck och knölar. Däremot finns inget typiskt blad på näsan som förekommer hos de flesta andra medlemmar av familjen.[7]

Arten har gulaktiga öron och jämförelsevis stora ögon. Den delen av flygmembranen som ligger mellan bakbenen (uropatagium) är lång och täckt med hår.[8]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Denna fladdermus förekommer i Central- och norra Sydamerika från Mexikos kustområden till norra Colombia och norra Venezuela. Arten lever även på Trinidad och Tobago. Den vistas i låglandet och i bergstrakter upp till 1400 meter över havet. Habitatet varierar mellan städsegröna och lövfällande skogar. Centurio senex besöker även odlade regioner, trädgårdar och stadsparker.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Individerna vilar i träd eller i täta ansamlingar av blad och klätterväxter. Vanligen vilar två eller tre individer tillsammans. Honor med ungdjur bildar flockar som är skilda från hanarna. Arten täcker huvudet med flygmembranen när den sover. Den lämnar gömstället kort efter solnedgången för att leta efter föda. Denna fladdermus äter frukter eller dricker frukternas juice. De hudveck som finns i ansiktet används troligen för att leda vätskan till munnen.[1] Per kull föds en unge.[7]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] 2008 Centurio senex Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Centurio
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (8 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ [a b] Snow, Jennifer; J. Knox Jones and David Webster (Nov. 20, 1980). ”Centurio senex”. Mammalian Species (Jstor: American Society of Mammalogists) 138 (138): sid. 1–3. http://www.science.smith.edu/msi/pdf/i0076-3519-138-01-0001.pdf. 
  7. ^ [a b] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Wrinkle-faced Bat” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 404-405. ISBN 0-8018-5789-9 
  8. ^ Fiona Reid, red (2009). ”Wrinkle-faced Bat” (på engelska). A Field Guide to the Mammals of Central America. Oxford University Press. sid. 140. ISBN 978-0-19-534323-6 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]