Hornalka
| Hornalka Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Familj | Alkor Alcidae |
| Släkte | Cerorhinca |
| Art | Hornalka C. monocerata |
| Vetenskapligt namn | |
| § Cerorhinca monocerata | |
| Auktor | (Pallas, 1811) |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| Näbbhornsalka | |
Hornalka[2] (Cerorhinca monocerata) är en fågel i familjen alkor inom ordningen vadarfåglar som förekommer i norra Stilla havet.[3]
Kännetecken[redigera | redigera wikitext]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Hornalkan är en medelstor (35-38 cm) och satt alka, jämnstor med lunnefåglarna som den är nära släkt med. Fjäderdräkten är generellt mörk, med mörkgrå ovansida, helmörka vingar, grå undersida men vit buk. Huvudet är kilformat med lång och kraftig, gulaktig näbb. I häckningsdräkt har den två vita plymer på huvudet, dels från ögat och bak i nacken, dels från mungipan ner mot halsen. Från innersta delen av övre näbbhalvan sticker ett märkligt vitt "horn" upp som gett arten dess namn.[4][5]
Läten[redigera | redigera wikitext]
På häckplats hörs en serie med sju till tolv råmande läten för att underlätta paren att hitta varandra på natten. Även korta och snabba skällande läten hörs.[6]
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Hornalkan placeras som enda nu levande art i släktet Cerorhinca, men är nära släkt med lunnefåglarna i Fratercula. Fågeln häckar dels i östra Asien, dels i nordvästra och västra Nordamerika. I Asien förekommer den från östra Ryssland, södra Sachalin och södra Kurilerna till Japan och möjligtvis nordostligaste Korea. I Nordamerika häkar den i centrala Aleuterna samt från södra och sydöstra Alaska till British Columbia, västra Washington och Kalifornien, så långt söderut som till Channel Islands. Den övervintrar ute till havs och utmed kusterna, i Asien nära häckningsområdena, i Nordamerika huvudsakligen från södra British Columbia söderut till Baja California. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Häckning[redigera | redigera wikitext]
Hornalkan anländer till häckningskolonierna mellan slutet av mars och början av april, något senare längst i norr. Den häckar i på öar i utgrävda bohålor eller i naturliga grottor och håligheter mellan en och fem meter djupa. Helst föredrar den att häcka i svaga sluttningar för att underlätta när den tar till vingarna. Fågeln lägger ett enda ägg som ruvas av båda föräldrar i 45 dagar. Ungen matas sedan varje kväll på lunnefågelmanér med en näbb full med fisk, troligen en anpassning för att undvika predation och kleptoparasitism från måsfåglar.[7]
Föda[redigera | redigera wikitext]
Hornalkan lever mestadels av fisk, med inslag av krill och bläckfisk. Under häckningstid fiskar den nära kusten på medeldjupt vatten. Den kan dyka upp till 57 meter och stanna under vatten i 148 sekunder.[8]
Status och hot[redigera | redigera wikitext]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av predation från invasiva djur, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till fler än 1,3 miljoner individer.[9]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Birdlife International 2012 Cerorhinca monocerata Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ Nettleship, D.N., Garcia, E.F.J. & Boesman, P. (2019). Rhinoceros Auklet (Cerorhinca monocerata). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54077 5 februari 2019).
- ^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 216. ISBN 0-679-45120-X
- ^ Rhinoceros Auklet Faktablad om hornalka på allaboutbird.org
- ^ Gaston, A.J.; Dechesne, S.B.C. (1996). "Rhinoceros Auklet (Cerorhinca monocerata)". I Poole, A.; Gill, F. The Birds of North America, No. 212. Philadelphia, PA and Washington, DC: Academy of Natural Sciences and American Ornithologists’ Union.
- ^ Kuroki, Maki; Kato, Akiko; Watanuki, Yutaka; Niizuma, Yasuaki; Takahashi, Akinori; Naito, Yasuhiko (July 2003). ”Diving behavior of an epipelagically feeding alcid, the Rhinoceros Auklet (Cerorhinca monocerata)”. Canadian Journal of Zoology 81 (7): sid. 1249–1256. doi:.
- ^ del Hoyo, J., Elliott, A., and Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör hornalka.
Wikispecies har information om Cerorhinca monocerata.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|