Charles-François Lebrun

Från Wikipedia
Charles-François Lebrun
Charles-François Lebrun, 1807.
Född19 mars 1739[1][2][3]
Saint-Sauveur-Lendelin, Frankrike
Död16 juni 1824[4][1] (85 år)
Sainte-Mesme, Frankrike
BegravdPère-Lachaise
kartor och Grave of Charles-François Lebrun
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidcollège des Grassins
Collège de Navarre
Universitetet i Paris
SysselsättningPolitiker, jurist, översättare, språkvetare, investerare[5]
Befattning
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Ledamot av Sénat conservateur
Fransk pair
Fransk pär
Medlem av de gamles råd
Konsul (1799–1804)
Politiskt parti
partilös
PartnerAnna Pieri Brignole Sale
BarnAnne Charles Lebrun (f. 1775)
Alexandre Lebrun de Plaisance (f. 1780)
Auguste Charles Lebrun de Plaisance (f. 1789)
Utmärkelser
Storkors av Hederslegionen
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Charles-François Lebrun, hertig av Piacenza, född 19 mars 1739, död 16 juni 1824, var en fransk politiker.

Lebrun var finansämbetsman, en av René Nicolas de Maupeous närmaste män och drog med i dennes fall 1774. Han ägnade sig därefter åt litterär verksamhet och blev 1789 medlem av Nationalförsamlingen, där han företrädde en moderat-liberal uppfattning. På nytt ämbetsman fängslades han under skräckväldet. Lebrun kallades efter brumairekuppen av Napoleon Bonaparte till tredje konsul. Efter kejsardömets inrättande fortsatte han att handha ledningen av finanserna som ärkeskattmästare. Åren 1805-06 omorganiserade Lebrun som generalguvernör Ligurien, utnämndes 1808 till hertig av Piacenza, och ledde 1810-13 Hollands organisation[förtydliga]. År 1814 utnämndes han till pär av Ludvig XVIII men föll i onåd genom sin anslutning till Napoleon under de hundra dagarna och blev först 1819 åter pär. Hans Mémoires utgavs 1829.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Frankrikes nationalförsamling (red.), Charles, François Lebrun De Grillon Duc De Plaisance, Sycomore (på franska), 12480, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Find a Grave, Charles-François Lebrun, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Biografisch Portaal, Charles François le Brun, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  5. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 19 december 2022.[källa från Wikidata]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]