Charles Maurras

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Charles Maurras, född 20 april 1868 i provençalska Martigues, död 16 november 1952 i Tours, var en fransk författare, journalist och litteraturkritiker.

Maurras, ledare för den franska högerextrema rörelsen Action française, menade att nationalisme intégral ("integrerande nationalism") var en idé som gjorde nationen till det högsta värdet av alla. Allt var en integral nationalist gör måste vara relaterat till det nationella intresset. För Maurras var det nationella intresset i det franska fallet relaterat till antiindividualism, antiliberalism och antisemitism. Enligt Maurras äger den nationella, kollektiva personligheten en högre form av sanning, individualitet och frihet, än de mänskliga personligheterna. I den nationalism som utvecklades inom Action française är nationerna heller inte några jämlika personligheter, utan involverade på ett socialdarwinistiskt sätt i en kamp för tillvaron, där den av naturen bäst utrustade nationen överlever. Nationen relateras också, tydligare än tidigare, till en etnisk definition - den franska nationen blir uttrycket för "franskhet" i kultur, språk och ras. Starkt relaterat till uppfattningen om nationen som en högre form av kollektiv livsform, som en exklusivt etnisk identitet och som en natrulig organism i kamp för tillvaron, är inspirationen från Nietzsche. Att stå högre än andra nationer är att vilja mer än andra, och att uttrycka nationell viljekraft blir inte ett medel, utan ett mål i sig.

Synen på nationen som en kollektiv personlighet var alltså produkten av den nationalromantiska filosofin, men de mer extrema nationalisterna i slutet av 1800-talet inordnade denna föreställning i en syn på nationen som en biologisk organism, som strävar efter en inre integration av sina delar. Men mot slutet av 1800-talet uppträder alltså en integrativ nationalism som hyllar organisk integration, den nationella enheten som ett högre mål än alla andra.

Action française var starkt antitysk. Sålunda var inte Arthur de Gobineau deras inspirationskälla. I Frankrike var den integrativa nationalismen en separat politisk rörelse, som inte bör sammanblandas med nazism. Reidar Larsson menar att trots den tydligt antijudiska inställningen var deras nationalism inte grundad på någon rasteori. Statsnationalisterna, som de också kallas, ville ha en stark och auktoritär statsmakt, men förespråkade inte en totalitär diktatur under en "Ledare". En viktig tanke var att avgränsa den centrala statsmakten just till maktfunktionerna. Återstoden skulle överlåtas till självstyrande provinser och till korporationer, yrkesorganisationer.

Maurras såg romarna som Frankrikes sanna föregångare. Dessa hade gett fransmännen deras språk, deras religion och många av deras traditioner. Under mellankrigstiden gick visserligen de italienska fascisterna i spetsen för romantiserandet av Imperium Romanum, men Rom hade sina beundrare även hos den franska högern. Maurras förklarade av hela sitt hjärta att han var romare.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Arvidsson 2000, s. 254

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Arvidsson, Stefan, Ariska idoler (2000)
  • Hall, Patrik, Den svenskaste historien (2000)
  • Larsson, Reidar, Politiska ideologier i vår tid (1994)