Charles Perrault
Charles Perrault, född 12 januari 1628, död 15 maj 1703, var en fransk författare och ämbetsman. Han var bror till Claude Perrault.
Född i en överklassfamilj gick Charles Perrault i de bästa skolor och blev advokat 1651. Senare blev han sekreterare till Jean-Baptiste Colbert och blev 1664 generalkontrollör vid departementet för de offentliga byggnaderna. Perrault vann inträde i Franska akademien 1671. Vid hans installation fick allmänheten för första gången tillträde till akten, en tradition som sedermera uppehållits. Perrault var en inflytelserik medlem av akademien med mångsidiga konstnärliga intressen. Han deltog i flera av sin tid litterära fejder, bland annat med poemet Le siècle de Louis le grand (1687) och prosaverket Parallèles des anciens et des modernes (1688-97) där han kritiserade samtidens antikdyrkan[1]
Perraults varaktiga berömmelse beror framför allt på en tunn bok med åtta berättelser som utgavs 1697: Histoires ou contes du temps passé, avec des moralités: Contes de ma mère l'Oye. Charles, vid det laget 69 år, gav ut boken i sin son Pierres namn. På svenska är den känd som Gåsmors sagor, översatta flera gånger, bland annat av Hjalmar Gullberg (1955). Där finns de välkända sagorna Askungen, Törnrosa, Rödluvan, Mästerkatten i stövlar, Tummeliten med flera. Hundra år senare upptecknades dessa som "folksagor" av forskare i Tyskland och på annat håll, men det är sannolikt Perraults sagor som återutvandrat till folket. [källa behövs]
Askungens glassko [redigera]
Främst i den tyskspråkiga världen finns problemet med Askungens glassko, Rapunzel. Det är en vida spridd föreställning att hennes sko av glas, pantoufle de verre, egentligen skulle vara pantoufle de vair, skinn- eller pälssko.[källa behövs] I Perraults text står dock pantoufle de verre och det är föga sannolikt att han skulle ha missuppfattat en muntlig tradering. Vair (jfr engelska fur) var ett medeltida ord som inte användes i franskan på Perraults tid. [källa behövs] Det anses syfta på det pälsbräm (ekorre, hermelin) som förekommer på ceremoniella mantlar. I den äldsta kända versionen av sagan, från 800-talets Kina, förlorar Askungen likaså sin sko, men där är den av guld. Så skon av glas, liksom det magiska tolvslaget då förvandlingen upphör, syns vara Charles Perraults bidrag till berättelsen om Askungen.[källa behövs]
Noter [redigera]
- ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1937
