Charles de Freycinet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Charles de Freycinet.

Charles Louis de Saulces de Freycinet, född 14 november 1828, död 14 maj 1923, var en fransk politiker.

Freycinet var ursprungligen bergsingenjör och var under 4 år chef för södra järnvägsnätet och innehade olika administrativa uppdrag. Efter revolutionen 1870 utnämndes han av Léon Gambetta till krigskommissarie och fick i uppdrag att organisera försvarsväsendets centraladministration. Han inlade därvid stora förtjänster. 1867-1920 var Freycinet senator, och kom att spela en synnerligen framträdande roll inom parlamentet. Som minister för offentliga arbeten 1877-79 utarbetade han en omfattande plan, "Freycinets plan", för järnvägsbyggen, utvidgning av hamnar och sammanbindande av flodvägar, vilken plan efter upptagandet av ett lån på 1 miljard francs sattes i verkställighet. 1879 lyckades han genomdriva senatens antagande av förslaget att återflytta parlamentet till Paris. Freycinet var fyra gånger konseljpresident, 1879-80, 1882, 1886 och 1890-92, och innehade under dessa perioder oftast även utrikesministerposten. Under Freycinets regeringstid antogs ny lagstiftning för kongregationer. Utrikespolitiskt tog Freycinet avstånd från att intervenera i Egypten och bidrog till avslutandet av alliansen med Ryssland. Som försvarsminister 1888-93 och 1898-99 genomdrev han lagstiftningen av 3-årig värnplikt och utarbetade en ny militär organisationsplan. Under första världskriget var han 1915-16 minister utan portfölj. Freycinet invaldes 1890 i Franska Akademien. Förutom en del vetenskapliga arbeten utgav Freycinet La guerre en province pendant le siège de Paris 1870-71 (1871) och Mes souvernirs (2 band, 1848-93).

Källor[redigera | redigera wikitext]