Chatarina Larsson

Från Wikipedia
Chatarina Larsson
Chatarina Larsson, 2009.
Chatarina Larsson, 2009.
FöddIngrid Chatarina Larsson[1]
2 april 1947 (77 år)[1]
Storkyrkoförsamlingen, Stockholm, Sverige[1]
Utbildad vidTeaterhögskolan i Malmö
Aktiva år1964–
SläktingarEgon Larsson (far)
Gunilla Larsson (syster)
Lalle Larsson (halvbror)
IMDb SFDb

Ingrid Chatarina Larsson, född 2 april 1947 i Stockholm,[1] är en svensk skådespelare.[2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Larsson scendebuterade tillsammans med sin far skådespelaren Egon Larsson, på Lisebergsteatern teateråret 1964/1965 i komedin Far i luften.[2] Hon utbildade sig vid Kungliga Teaterns Balettelevskola 1967–1968. Hon studerade vid Scenskolan i Malmö 1967–1970. Statens scenskola i Malmö 1966–1969.[3] Därefter var hon engagerad vid Stockholms stadsteater 1970–1976 och senare, 1976–1986 vid Skånska Teatern,[2] där hon bland annat spelade den för henne av Dag Norgård skrivna Oda!- Saatans kvinna!!, vilken hon också spelade i Oslo, på Riksteatern samt för fulla hus på Stockholms stadsteater. Larsson är en av Sveriges ledande pedagoger inom scenframställning och är flitigt anlitad runt om i landet. Hon har bland annat arbetat som lärare på Teaterhögskolan i Stockholm. År 1979 tilldelades hon Teaterförbundets Daniel Engdahlstipendium[2] och senare Landskrona Stads Kulturstipendium.

Under hösten 2005 sågs Chatarina Larsson i TV-serien Kommissionen som den lätt bitska folkpartipolitikern Grete Ancker. Hon har regisserat bland annat Älska mig och skriv på Musikteatergruppen Oktober, Spindelkvinnans kyss i Skövde och Ett vackert barn på Riksteatern. År 2006 vikarierade hon som teaterchef på Borås Stadsteater. I februari 2009 gestaltade hon återigen konstnärinnan Oda Krohg i en nyuppsättning av Oda! - Saatans kvinna!!, på Hipp på Malmö stadsteater.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Hon är dotter till skådespelaren, regissören, artisten och koreografen Egon Larsson och sångerskan Gun Larsson,[2] samt syster till skådespelaren Gunilla Larsson och halvsyster till pianisten och kompositören Lalle Larsson.

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1970 Emelie Minns du den stad
Per Anders Fogelström
Johan Bergenstråhle Stockholms stadsteater
1971 Kapten Dumain/Gardet Slutet gott, allting gott (All's Well That Ends Well)
William Shakespeare
Jonas Cornell Stockholms stadsteater
Hovfolk De vilda svanarna (De vilde Svaner)
H.C. Andersen
Fred Hjelm Stockholms stadsteater
1973 Cordelia Kung Lear (King Lear)
William Shakespeare
Kalle Holmberg Stockholms stadsteater
Mor Annika m. fl. Gösta Berlings saga
Selma Lagerlöf
Johan Bergenstråhle
Marie-Louise De Geer Bergenstråhle
Stockholms stadsteater
1974 Agnes m.fl. Jösses flickor, befrielsen är nära
Suzanne Osten och Margareta Garpe
Suzanne Osten Stockholms stadsteater
1975 Betty Lemarchand Pariserliv
Göran O Eriksson
Göran O Eriksson Stockholms stadsteater
1977 Nhatalia Maria från Borstahusen
Mary Andersson
Peter Oskarson Skånska Teatern
1983 Nancy Oliver Twist
Charles Dickens
Dag Norgård Skånska Teatern
Oda Krohg Oda!- Saatans kvinna!!
Dag Norgård
Dag Norgård Skånska Teatern
1991 Julie Fröken Julie
August Strindberg
Eva Stenman Rotstein Riksteatern[4]
1994 Katarina Pengar (Kultainen vasikka)
Maria Jotuni
Suzanne Osten Stockholms stadsteater
1995 Dödgrävaren Hamlet
William Shakespeare
Etienne Glaser Stockholms stadsteater
1996 Dika Syrener 1914/Irinas nya liv
Suzanne Osten Stockholms stadsteater
1997 Fräulein Schneider Cabaret
John Kander, Fred Ebb, Joe Masteroff
Åsa Kalmér Parkteatern
2000 Inez Lyckta dörrar (Huis clos)
Jean-Paul Sartre
Stefan Larsson Dramaten
2001 Arkadina Måsen (Чайка, Tjajka)
Anton Tjechov
Lars Norén Riksteatern[5]
2005 Mary Tyrone Lång dags färd mot natt (Long Day's Journey into Night)
Eugene O'Neill
Olof Lindqvist Göteborgs stadsteater[6]
Agnes Balansgång (A Delicate Balance)
Edward Albee
Björn Melander Stockholms stadsteater
2007 Ljubova Körsbärsträdgården (Вишнёвый сад, Visjnjovyj sad)
Anton Tjechov
Tobias Theorell Malmö Dramatiska Teater
2008 Alice Dödsdansen
August Strindberg
Pontus Plaenge Malmö Stadsteater[7]
2012 Mamman Dissekering av ett snöfall
Sara Stridsberg
Tatu Hämäläinen Dramaten
2013 Martha Vem är rädd för Virginia Woolf? (Who's Afraid of Virginia Woolf?)
Edward Albee
Sunil Munshi Uppsala stadsteater
2014 Prästen I lodjurets timma
P.O. Enquist
Kia Berglund Teater Giljotin[8]
2015 Margot Honecker Diktatorsfruar (Ich bin wie ihr, ich liebe Äpfel)
Theresia Walser
Sunil Munshi Uppsala stadsteater[9]
2017 Ella Rentheim Bankdirektör Borkman (John Gabriel Borkman)
Henrik Ibsen
Dritëro Kasapi Kulturhuset Stadsteatern
2018 The Laramie Project
Moisés Kaufman
Carolina Frände Kulturhuset Stadsteatern
2021 Mammorna
Alexandra Pascalidou, Sunil Munshi och Lisa Lindén
Sunil Munshi Riksteatern
2022 Fru Jarret
F-erna
Undkom ensam/Tänk om om bara (Escaped Alone/What If If Only)
Caryl Churchill
Ole Anders Tandberg Kulturhuset Stadsteatern

Filmografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Sveriges befolkning 1990: Larsson, Ingrid Chatarina Larsson
  2. ^ [a b c d e] Chatarina LarssonSvensk Filmdatabas
  3. ^ ”Tidigare studenter, 1970”. Teaterhögskolan i Malmö. http://www.thm.lu.se/sites/thm.lu.se/files/sk_ut_1970.pdf. Läst 28 november 2017. 
  4. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 15 DN På Stan. 12 oktober 1991. https://arkivet.dn.se/tidning/1991-10-12/278/79. Läst 14 april 2018. 
  5. ^ ”Måsen”. Scenarkivet. http://www.scenarkivet.se/uppsattning/1434/masen/mer/. Läst 2 april 2018. 
  6. ^ ”Lång dags färd mot natt”. Göteborgs stadsteater. Arkiverad från originalet den 3 april 2018. https://web.archive.org/web/20180403112529/http://www.stadsteatern.goteborg.se/pa-scen/2004-2005/lang-dags-fard-mot-natt/. Läst 2 april 2018. 
  7. ^ Nils Schwartz (11 april 2008). ”Dödsdansen / Malmö Stadsteater”. Expressen. https://www.expressen.se/kultur/scen/dodsdansen--malmo-stadsteater/. Läst 2 april 2018. 
  8. ^ ”I lodjurets timma”. Teater Giljotin. http://www.teatergiljotin.se/2014-i-lodjurets-timma/. Läst 2 april 2018. 
  9. ^ Ingegärd Waaranperä (5 oktober 2015). ”'Diktatorsfruar' av Theresia Walser”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/teater-diktatorsfruar-av-theresia-walser/. Läst 14 april 2018. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]