Chlamydophila psittaci

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Chlamydophila psittaci
C. psittaci
C. psittaci
Systematik
Rike Bacteria
Stam Chlamydiae
Klass Chlamydiae
Ordning Chlamydiales
Familj Chlamydiaceae
Släkte Chlamydophila
Art C. psittaci
Vetenskapligt namn
§ Chlamydophila psittaci

Chlamydophila psittaci, tidigare klassificerad som Chlamydia psittaci, är en bakterie som kan orsaka papegojsjuka, en sjukdom som då den är en zoonos kan smitta såväl djur som människor.

Bakterien är speciellt vanligt förekommande hos tama men även vilda fåglar och forskare beräknar att ett hundratal fågelarter kan föra smittan vidare. Spridningen kan ske mellan fåglar och mellan människa och fågel och mellan fåglar och andra djur, främst genom inhalation av bakterien. Beräknat är att cirka 20 % av alla sällskapsfåglar bär på C. psittaci.

Papegojsjuka kan även kallas ornithos hos människor, eller psittakos när den drabbar fåglar.

Symptom och behandling[redigera | redigera wikitext]

Inkubationstiden (från smittillfälle till symptom) är mellan 1-4 veckor. Symptom är hög feber, huvudvärk, diarré, avmagring och andningssvårigheter. Om infektion brutit ut i kroppen angrips vanligen mjälten och mjältförstorning sker. Lunginflammation är också en vanlig utgång vid smitta. För att råda bot på sjukdomen krävs en antibiotikakur, en relativt lång sådan – upp till 4 veckor. Mortaliteten för obehandlad sjukdom beräknas uppgå till cirka 20 %. Läkemedel som kan användas är tetracyklin som har effekt mot de flesta bakterier som orsakar lunginflammation. Makrolid är en typ av antibiotika som också brukar användas vid sjukdom orsakad av C. psittaci. Makrolid binder sig till bakteriens ribosomer och förstör därmed dess proteinsyntes.

Förebyggande[redigera | redigera wikitext]

Eftersom bakterien är vanlig och många vilda fåglar bär på den (många enbart som smittbärare) så bör man vara försiktig om man handskas med fåglar frekvent eller om man till exempel rengör ett fågelbord. Det faktum att antalet fåglar som kan bära på smittan är så stort gör att det i princip är omöjligt att förinta sjukdomen.

Källor[redigera | redigera wikitext]