Handgranat

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Chockgranat)
Hoppa till: navigering, sök
Genomskärning av en tysk skafthandgranat från andra världskriget. Denna modell användes även i Sverige under samma tid

Handgranater är granater som används för bekämpning av trupp, på kort avstånd, samt för rökläggning.

Handgranater består i allmänhet av en huvudladdning och mekanisk utlösare som tänder en inkapslad kemisk stubin, som i sin tur tänder granatens huvudladdning cirka tre sekunder efter att stubinen tänts av den mekaniska utlösaren. Den mekaniska utlösaren är vanligen kopplad till en korttidsspärr som i sin tur är låst av en långtidsspärr. När en ägghandgranat skall användas tar man ett grepp om granaten och håller fast korttidsspärren, vilken oftast utgörs av en bygel. Därefter drar man ut sprinten (fortfarande med korttidsspärren låst) och kastar iväg granaten. När man vid kastet släpper granaten frigörs så korttidsspärren, och den mekaniska utlösaren aktiveras.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Som ett slags föregångare till handgranaten fungerade antikens "fyrbollar", "grekiska elden" och liknande. Egentliga handgranater med krutladdning lär först ha varit i bruk under Francesco Sforzas fälttåg 1427. Den äldsta beskrivningen av tillverkning av handgranater daterar sig från 1524 (Baptista della Valle i Venedig). I Sverige började handgranater, så kallade "handkulor", användas på 1500-talet och handhades senare av särskilda trupper, grenadjärer. Under Karl XII:s tid försågs även en del ryttare med handgranater. Från slutet av 1700-talet försvann handgranaterna ur de flesta arméer. Under Krimkrigets och Rysk-japanska krigets fästningsstrider kom dock handgranater åter till användning. Under första världskriget blev handgranaten det viktigaste närstridsvapnet. Det kom därefter att användas inte bara för fästnings- och ställningskrig utan även för rörliga strider och kom att ingå i de flesta arméer. De äldsta handgranaterna var ihåliga järnkulor, fyllda med svartkrut och försedda med stubin, som tändes med lunta före kastet. Dessa vägde 1-3 kilo. På 1700-talet förekom även tyngre så kallade rullgranater, som för att avslå stormning rullades över vallen ner i fästningsgraven. I Sverige infördes moderna handgranater med Handgranat m/18.[1]

Typer[redigera | redigera wikitext]

Splittergranat[redigera | redigera wikitext]

Amerikansk splittergranat av modell M67.

Handgranater är oftast synonymt med splittergranater. En splittergranat är en granat avsedd att användas mot mjuka mål, det vill säga människor. Den är designad så att den slungar iväg en mängd splitter när den exploderar. Själva granaten är tillverkad av hårdplast eller stål. När den exploderar så slungas splittret, vilket kan bestå av små pilar, kulor eller delar av granatens skal, iväg.

Spränghandgranat[redigera | redigera wikitext]

En spränghandgranat kan vara utformad som en ägghandgranat eller en skafthandgranat.

Sprängämne inkapslat i ett skal, vanligen av metall, ger splitter och tryckverkan. Dödar på mycket kort håll, men används framför allt för att försätta fiender ur stridbart skick under tillräckligt lång tid för att kunna sätta in andra vapen.

Beroende på modell kan granatens splitter bestå av själva granatkroppen, stålkulor (likt blyhagel) inbakat i sprängmedlet eller en stålspiral som omgärdar sprängmedlet. I Sverige används spränghandgranat m/56, spränghandgranat m/90 (fasas ut) och spränghandgranat m/2000. De två sistnämnda är tillverkade av plast medan spränghandgranat m/56 har ett skal av pressad plåt och en splitterkropp av lite tjockare plåt.

Tidigare spränghandgranater i svenska försvaret är spränghandgranat m/18 (skafthandgranat), spränghandgranat m/39 (skafthandgranat), spränghandgranat m/39 (skafthandgranat), spränghandgranat m/43 (skafthandgranat) och spränghandgranat m/45 (ägghandgranat).[2]

Skafthandgranat[redigera | redigera wikitext]

På en skafthandgranat sitter granatkroppen på ett litet skaft. Skaftet är oftast gjort av trä och ibland metall. Skaftet ökar kastlängden men minskar precisionen. Moderna handgranater saknar skaft.

Chockhandgranat[redigera | redigera wikitext]

En chockhandgranat är till utseendet lik en spränghandgranat, men ger ingen splitterverkan. Chockhandgranater kastas in i slutna utrymmen där väggarna tros utgöra för klent skydd för egen trupp. Chockhandgranat m/96 ger mycket god tryckverkan i slutna utrymmen och mycket begränsad eller ingen verkan i öppen terräng. Chockhandgranat m/96 innehåller pentyl och har 3,5 sekunders fördröjning.

Chockhandgranater förväxlas oftast med distraktionshandgranater (flashbangs), men emedan chockhandgranaten är ett dödligt vapen som dödar genom tryckverkan istället för splitter har distraktionshandgranater bara en desorienterande verkan.

Rökhandgranat[redigera | redigera wikitext]

Ger kraftig rökutveckling, antingen momentant eller kontinuerligt. En typisk konstruktion är en behållare med vit fosfor, som fås att explodera varvid fosforet sprids i luften och reagerar med tjock rök som resultat. Rökhandgranat m/56 och Rökhandgranat m/51 är av denna typ. Rökhandgranat m/49[2] och Rökhandgranat 4 är av en annan typ som ger kontinuerlig rök under ett par minuter.

Distraktionsgranat[redigera | redigera wikitext]

Kallas i folkmun för flashbang och är en typ av handgranat som antingen ger verkan genom tryck, ljud, ljus eller genom en kombination av dessa. Syftet med granaterna är att distrahera personer som utsätts för dem, används ofta vid inbrytning i rum där personskador av en eller annan orsak är oönskade.

När en distraktionsgranat detonerar utger den en eller flera starka ljusblixtar och mycket kraftiga knallar. Ljusblixtarna, som uppmäts till 6–7 miljoner candela, aktiverar ögonens samtliga fotoceller, vilket gör att bilden man ser just då "fryser till" i några sekunder tills det ögonen återhämtat sig. Detta gör att den som utsatts för blixtarna inte ser något annat. De kraftiga smällarna (upp till 180 decibel[3][4]) kan orsaka blödningar i örat och kan också rubba vätskan i innerörat vilket påverkar balanssinnet hos den utsatte. Påverkan på balanssinnet ger yrselliknanade känslor - det kan kännas som att man snurrar åt ett håll ett tag och plötsligt stannar upp.

I Sverige används distraktionsgranater av polisens piketgrupper i Stockholm, Göteborg och Malmö, samt av Nationella insatsstyrkan.

Övningshandgranat[redigera | redigera wikitext]

I Sverige används övningshandgranater inför det första kastet med skarp handgranat, samt ibland vid så kallade dubbelsidiga stridsövningar där lös ammunition används. Övningsgranatens handhavande är identiskt med den skarpa. Den apteras (monteras ihop) på samma sätt, den osäkras och kastas på samma sätt som en skarp. Handgranatskroppen är blåmålad och har, beroende på modell, hål runt toppen eller ett större hål i botten av kroppen. När den detonerar ger den ifrån sig en knall. Kroppen kan återanvändas.

Blind kastövningshandgranat[redigera | redigera wikitext]

Saknar helt effekt, och används vid kastträning och liknande. Består av en gjuten klump med samma form och tyngd som en skarp granat. Kännetecken för en blind kastövningshandgranat är att den är färgad helt grön med en vit rand i mitten av handgranatskroppen. Det finns en modell av blind kastövningshandgranat: "Blind kastövningshandgranat 45".

Genomskärning av handgranat[redigera | redigera wikitext]

Bilden visar en spränghandgranat av typ Borstein från 1935.

Genomskärning av spränghandgranat av typ Borstein från 1935
Bildnyckel
Nummer Förklaring
1 Lock
2 Lock av papp
3 Tändhattens lock
4 Axel för slaghammare
5 Fjäder
6 Slaghammare
7 Packning
8 Gänga
9 Pluggkropp
10 Krutsträng (fördröjning)
11 Tändhatt 2
12 Sprängpatron
13 Tändhatt 1
14 Stift
15 Säkringssprint
16 Grepe
17 Översikt

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 571-72.
  2. ^ [a b] Soldl Mtrl kap 7. Handgranater och Rökfacklor, 1963
  3. ^ ”Distraktionsgranater används oftare av polisen”. P4 Göteborg. Sveriges Radio. 29 april 2004. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=104&artikel=407401. Läst 20 juni 2014. 
  4. ^ Svahn, Clas (21 november 2013). ”Piketstyrka ingrep när barn skulle omhändertas”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/piketstyrka-ingrep-nar-barn-skulle-omhandertas/. Läst 20 juni 2014. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

SoldR Mtrl Vapen Handgranater 2000