Christian Eriksson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra personer med liknande namn, se Christian Ericsson.
Christian Eriksson, foto från 1904.
Portalskulptur på Sundsvallsbanken.
"Carl von Linné", Orangerimuseet, 1894.

Christian Eriksson /krɪɧan/, född 30 juni 1858 i Taserud, Arvika landsförsamling, död 6 november 1935 i Stockholm, var en svensk skulptör.

Christian Eriksson var bror till möbelsnickaren Elis Eriksson, far till skulptören Liss Eriksson och farbror till konstnären Elis Eriksson. Han var gift 1894-1911 med Jeanne Tramcourt.

Christian Eriksson var i mitten av 1870-talet lärling hos en ornamentssnickare i Stockholm och studerade samtidigt vid Tekniska skolan. 1877-83 arbetade han som möbelarkitekt och modellör vid en möbelfabrik i Hamburg och reste sen till Paris, där han var elev vid École des arts décoratifs och École des beaux och arbetade i Falguières ateljé. För att försörja sig hjälpte han andra konstnärer med modellering och marmorhuggning. År 1888 ställde han ut statyn Martyren på Parissalongen och fick medalj och stipendium för sitt debutverk. Det verkliga genombrottet kom dock året därpå med bronsvasen Tjusning, som idag finns på Nationalmuseum och 1890 vasen Blindbock, idag på Göteborgs konstmuseum. 1891 tillkom den stora gipsreliefen Linné, som 1894 utfördes i Marmor för Nationalmuseum och uppställdes där.[1]

Christian Erikssons arbeten utmärks av friskhet, originalitet, samt ofta med inslag av humor. Han gjorde även förtjänstfulla konsthantverksföremål. Christian Eriksson har sin viloplats vid Mikaelikyrkan i Arvika.

Offentliga verk i urval[redigera | redigera wikitext]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]