Christian Ljunggren

Från Wikipedia
Christian Ljunggren
Född30 januari 1942[1]
Sofia församling[1], Sverige
Död4 februari 2017[1] (75 år)
Tyresö distrikt[1], Sverige
BegravdTyresö begravningsplats
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet
Kungliga Musikhögskolan i Stockholm
SysselsättningDirigent
Befattning
Ordförande, Föreningen Sveriges Körledare (1986–1998)
Generalsekreterare, International Federation for Choral Music (1996–1999)
Ordförande, Körsam (1997–2003)
Utmärkelser
Årets körledare (1990)
Redigera Wikidata

Christian Erik Arne Ljunggren, född 30 januari 1942, död 4 februari 2017[2], var en svensk dirigent, radioproducent och musikadministratör.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ljunggren var utbildad vid Uppsala universitet och Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Han verkade som körledare och som producent vid Sveriges Radio P2, men också som musikkonsulent vid SKS – Svenska Kyrkans Studieförbund.

Christian Ljunggren var ledare för Adolf Fredriks Madrigalkör sedan 1965 och Nicolai Kammarkör sedan 1974. Vid SR var han främst förknippad med program som Opp, Amaryllis och Önskekonserten.

Inom svenskt körliv har Ljunggren haft flera betydelsefulla positioner. Han var en av grundarna av Föreningen Sveriges Körledare och dess ordförande från starten till 1998. Han har varit redaktör för Sveriges Körförbunds tidning och haft uppdrag inom Riksförbundet Svensk Kyrkomusik. Han har varit sekreterare i Körsam och 1997–2003 dess ordförande. Ljunggren var generalsekreterare i IFCM 1996–1999 och 1999–2005 Liason officer. Sedan 2001 var han Artistic Director i Interkultur och World Choir Games. Ljunggren är begravd på Tyresö begravningsplats.[3]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Bäck, Sven-Erik; Höglund Jan Lennart, Ljunggren Christian (1995). Den sista intervjun med Sven-Erik Bäck. Libris 2668896 
  • Larsson, Rolf; Lindström Ann-Christin, Ljunggren Christian (1993). Tonspråket och trons språk: vägar in i kyrkans musik. Stockholm: Verbum. Libris 7411602. ISBN 91-526-2128-6 
  • Ljunggren, Christian (1989). Händels Brockespassion.. Libris 8693291 
  • Ljunggren, Christian (1995). Ingemar von Heijne, musikradioproducent. Stockholm: [s.n.]. Libris 2835636 
  • Ljunggren, Christian (1997). Kör och amatör: några reflexioner över ett inte helt oproblematiskt begreppspar. Libris 3381869 
  • Ljunggren, Christian (1992). Körledare.. Libris 3381064 
  • Ljunggren, Christian (1993). Körsångens djupaste rötter.. Libris 2344535 
  • Ljunggren, Christian; Ericson, Eric (1995). Om radions körverksamhet och dess betydelse för svenskt körliv: samtal med Eric Ericson. Libris 3381791 
  • Ljunggren, Christian (1994). Palestrina 400 år senare.. Libris 3381078 
  • Ljunggren, Christian (1992). Sir David Willcocks berättar för Christian Ljunggren om sin musikaliska karriär och möten med många intressanta personer.. Libris 3381060 
  • Ljunggren, Christian (1996). Den skapande människan: reflektioner kring vad det egentligen handlar om – det där vi håller på med vecka ut och vecka in. Libris 3381836 
  • Ljunggren, Christian (2001). Strömmar ur eviga källor: tankar om körsången i Svenska kyrkan under 100 år. Libris 3397129 
  • Ljunggren, Christian (1987). Tre och ett halvt århundrade med körsång i Nord-Amerika.. Libris 8693230 
  • Ljunggren, Christian (1993). Vad en liten munk kan ställa till med.. Libris 2344527 
  • Ljunggren, Christian (1994). Årets körledare: Anders Öhrwall. Libris 3381083 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Sveriges dödbok 1830–2020, åttonde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, november 2021, Ljunggren, Christian Erik Arne, läst: 31 augusti 2023.[källa från Wikidata]
  2. ^ http://www.interkultur.com/newsroom/interkultur-news/details/news/mourning-for-christian-ljunggren/
  3. ^ SvenskaGravar

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]