Christian Wulff

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För 1700-talsfilosofen, se Christian von Wolff.
Christian Wulff


Ämbetsperiod
30 juni 201017 februari 2012
Kansler Angela Merkel
Företrädare Horst Köhler
Efterträdare Joachim Gauck

Ämbetsperiod
4 mars 2003–30 juni 2010
Företrädare Sigmar Gabriel
Efterträdare David McAllister

Född 19 juni 1959 (55 år)
Osnabrück, Niedersachsen, Västtyskland
Politiskt parti Kristdemokratiska unionen
Maka Christiane Wulff (1988–2007)
Bettina Wulff (sedan 2008)
Barn Annalena
Linus
Alma mater Osnabrücks universitet
Yrke advokat, politiker
Religion romersk katolik
Namnteckning Christian Wulffs namnteckning
Webbplats Officiell biografi på Bundespräsidialamts hemsida

Christian Wilhelm Walter Wulff /ˈkʁɪstjan vʊlf/, född 19 juni 1959 i Osnabrück, är en tysk politiker och advokat tillhörande partiet Kristdemokratiska unionen (CDU). Mellan 2003 och 2010 var han Niedersachsens ministerpresident. Från den 30 juni 2010 till sin avgång den 17 februari 2012[1] var han Tysklands 10:e förbundspresident.

Politisk karriär[redigera | redigera wikitext]

1975–2010[redigera | redigera wikitext]

Wulff blev 1975 medlem av CDU:s ungdomsförbund Junge Union. Mellan 1983 och 1985 var han ordförande för Junge Union i Niedersachsen och fick 1986 sitt första politiska ämbete, som ledamot i Osnabrücks stadsfullmäktige. Han studerade juridik vid universitetet i Osnabrück och arbetade från 1990 efter avslutad examen vid en advokatbyrå i Osnabrück.

Mellan juni 1994 och juni 2010 var han medlem av förbundslandet Niedersachsens lantdag (delstatsparlament), från 1994 till 2003 som oppositionsledare för CDU:s lantdagsgrupp och även från 1994 till 2008 som ordförande för CDU i Niedersachsen. Efter att ha vunnit valet 2003, över det regerande SPD, övertog han i spetsen för en koalitionsregering bestående av CDU och FDP regeringsmakten i förbundslandet. Från den 4 mars 2003 till den 30 juni 2010 var han Niedersachsens ministerpresident (regeringschef).

Som regeringschef i Niedersachsen genomförde Wulff stora skolreformer och även en rad kontroversiella nedskärningar i förbundslandets budget. Han har inom CDU starkt förespråkat en förlängning av de tyska kärnkraftverkens driftstillstånd.

Förbundspresident[redigera | redigera wikitext]

Den 3 juni 2010 blev Wulff nominerad som kandidat till ämbetet som tysk förbundspresident av Angela Merkels regeringskoalition bestående av CDU/CSU och FDP. Han valdes efter tre valomgångar i Förbundsförsamlingen den 30 juni 2010, eftersom han först efter tre omgångar kunde uppnå den nödvändiga majoriteten gentemot den populära motkandidanten Joachim Gauck (partilös) som nominerats av SPD och Allians 90/De gröna.[2] Wulff svor därefter ämbetseden i en ceremoni inför förbundsdagen och förbundsrådet den 2 juli 2010.

Wulff var genom sin popularitet i Niedersachsen tidigare en populär kandidat till förbundskanslerposten, men blev, genom Horst Köhlers oväntade avgång 31 maj 2010,[3] i stället (51 år gammal) Tysklands hittills yngste förbundspresident.

Förbundspresidentens makt är i Tyskland huvudsakligen begränsad till ett antal funktioner kopplade till statschefens konstitutionella roll, medan den exekutiva makten utövas av förbundskanslern och regeringen. Wulff verkade som president därför framför allt politiskt genom sina uttalanden.

Talet på 20-årsdagen av den tyska återföreningen[redigera | redigera wikitext]

I sitt tal på 20:e årsdagen av Tysklands återförening den 3 oktober 2010 uttalade sig Wulff sig kring debatten om integrationen av muslimer i Tyskland. I sitt tal efterlyste han ”ett ställningstagande för ett Tyskland, där tillhörighet inte är begränsad till ett pass, en familjehistoria eller en trosåskådning, utan som står på bredare grund”. Vidare att ”Kristendomen hör otvivelaktigt till Tyskland. Judendomen hör otvivelaktigt till Tyskland. Det är vår judisk-kristna historia. Men islam hör vid det här laget också till Tyskland.”[4] Han har senare förtydligat uttalandet som ett välkomnande av Tysklands muslimer in i det tyska samhället.[5] Wulff har även uttalat sig för att låta tysktalande, i Tyskland utbildade imamer medverka till integration av muslimer i Tyskland.

”Wulffaffären” och Wulffs avgång[redigera | redigera wikitext]

Den 13 december 2011 riktades i tysk press anklagelser gentemot Wulff om att han under sin tid som ministerpresident medvetet skulle ha ljugit inför Niedersachsens lantdag om sina privata affärskontakter med företagaren Egon Geerkens. Bild avslöjade att Wulff för ett husköp 2008 tecknat ett privat lån på över 500 000 euro, motsvarande cirka 4,5 miljoner kronor. Geerkens fru, Edith Geerkens, angavs som långivare; enligt Der Spiegel ska Egon Geerkens senare bekräftat att han varit inblandad i förhandlingarna kring lånet.[6] Wulff nekade i februari 2010 inför lantdagen till att ha haft affärskontakter med Egon Geerkens eller hans företag under de senaste tio åren; snart efter utfrågningen i lantdagen ska han ha löst krediten med ett banklån.

Detta blev upprinnelsen till en längre tids intensiv mediabevakning kring Wulffs privata affärer under sin tid som ministerpresident och förbundspresident. Under början av januari 2012 avslöjade Frankfurter Allgemeine Zeitung att Wulff i telefonsamtal hotat chefredaktören för Bild, Kai Diekmann, samt tidningsförlaget Axel Springers styrelseordförande, Mathias Döpfner, med rättsliga åtgärder om man tryckte historien om huslånet, vilket skedde 12 december, dagen innan anklagelserna trycktes i tidningen.[7] Avslöjandet ledde till förnyad kritik om lämpligheten i Wulffs agerande mot tidningen i sin roll som statschef.

Medierapporteringen om ”Wulffaffären” ledde till kraftigt försämrade opinionssiffror för Wulff, och i början av februari 2012 angav 54 procent av deltagarna i en undersökning gjord av allmän-tv-kanalen ARD att man ansåg att Wulff borde avgå.[8]

Den utlösande faktorn bakom Wulffs avgång blev tillkännagivandet den 16 februari 2012 att Hannovers åklagarmyndighet inlett en process om att få förbundspresidentens åtalsimmunitet hävd. Den 17 februari meddelade Wulff i ett tal, som direktsändes i televisionen, att han, på grund av förlusten av allmänhetens förtroende, avgick med omedelbar verkan.[9] Han efterträddes 18 mars 2012 av Joachim Gauck.

Efter avgången 2012-[redigera | redigera wikitext]

Christian Wulff intervjuas efter frikännandet 27 februari 2014.

Wulff avböjde den 9 april 2013 förlikning kring anklagelserna för att ha tagit otillbörlig fördel av sitt ämbete, enligt polisens och åklagarmyndighetens utredning, i form av resor som betalats av filmproducenten och vännen David Gronewold. Wulff åtalades därför 12 april av åklagarämbetet i Hannover för mutbrott inför Landgericht (delstatsdomstolen) i Hannover.[10] Samma domstol friade honom den 27 februari 2014 från alla korruptionsanklagelser.[11]

Familj och privatliv[redigera | redigera wikitext]

Christian och Bettina Wulff tar emot påve Benediktus XVI på statsbesök i Berlin 22 september 2011.

Wulffs föräldrar skiljde sig när han var två år gammal. Han växte upp som skilsmässobarn och tog från tonåren ett stort ansvar i familjen efter att styvfadern lämnat familjen och hans mor insjuknat i multipel skleros.[12]

Christian Wulff är medlem av den romersk-katolska kyrkan. Från 1988 till 2007 var han gift med Christiane Wulff och har från det äktenskapet en dotter född 1993. Han är sedan 2008 gift med Bettina Wulff (född Körner) och har tillsammans med henne en son född 2008, samt en styvson från hennes tidigare förhållande. Familjen var efter Wulffs avgång 2012 bosatta i Bettina Wulffs hemort Grossburgwedel utanför Hannover. I januari 2013 meddelade paret att de separerat. Wulff är sedan dess bosatt i stadsdelen Waldhausen i Hannover.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Waterfield, Bruno (17 februari 2012). ”Blow to Merkel as German president resigns”. The Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/germany/9088324/Blow-to-Merkel-as-German-president-resigns.html. 
  2. ^ Merkel candidate wins German presidency after long vote, BBC den 30 juni 2010.
  3. ^ Tysklands president föll på intervju, Dagens Nyheter 2010-05-31
  4. ^ bundespraesident.de: Rede von Bundespräsident Christian Wulff zum 20. Jahrestag der Deutschen Einheit
  5. ^ taz.de - Von Islamophobie keine Spur Publicerad 3 juni 2011.
  6. ^ Neue Vorwürfe gegen Wulff”. Spiegel Online. 16 december 2011. http://www.spiegel.de/politik/deutschland/0,1518,804238,00.html. 
  7. ^ Erklärung des Bundespräsidenten: Über Telefonate gibt der Präsident keine Auskunft”. Frankfurter Allgemeine Zeitung. 1 januari 2012. http://www.faz.net/aktuell/politik/inland/erklaerung-des-bundespraesidenten-ueber-telefonate-gibt-der-praesident-keine-auskunft-11587828.html. Läst 17 januari 2012. 
  8. ^ ”Zur Frage: Sollte Bundespräsident Wulff zurücktreten”. infratest-dimap.de. http://www.infratest-dimap.de/umfragen-analysen/bundesweit/ard-deutschlandtrend/2012/wulff/. 
  9. ^ Tysklands president avgår”. Dagens Nyheter. 17 februari 2012. http://www.dn.se/nyheter/varlden/tysklands-president-vantas-avga. 
  10. ^ Süddeutsche Zeitung 2013-04-12: Staatsanwaltschaft erhebt Anklage gegen Wulff. Läst 27 juli 2013.
  11. ^ Tyske ex-presidenten frikänd : Korruptionsanklagelserna ledde till att den tyske ex-presidenten Christian Wulff förlorade sitt ämbete, sin familj och sitt anseende. På torsdagsförmiddagen blev han frikänd av rätten i Hannover”. Dagens Nyheter. 27 februari 2014. http://www.dn.se/nyheter/varlden/tyske-ex-presidenten-frikand/. Läst 27 februari 2014. 
  12. ^ Der Wandel des Christian Wulff”. Rheinischen Post. 5 juni 2010. http://nachrichten.rp-online.de/politik/der-wandel-des-christian-wulff-1.77418. 
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Christian Wulff

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Sigmar Gabriel
Niedersachsens ministerpresident
2003–2010
Efterträdare:
David McAllister
Företrädare:
Horst Köhler
Tysklands förbundspresident
2010–2012
Efterträdare:
Joachim Gauck