Christina Piper

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Christina Piper, född Törnflycht 1673 i Stockholm, död 1752 på Krageholm i Skåne, var en svensk företagsledare och entreprenör, gift 1690 med greve Carl Piper. Hon är främst känd i historien för sin verksamhet som företagsledare, godsägare och entreprenör. Christina Piper lät uppföra flera gods, grundade flera fideikommiss och betraktas som den skånska byggnadshistoriens viktigaste byggare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Christina Törnflycht var äldsta barnet till kommerserådet Olof Törne som adlats Törnflycht. Hennes farmor tillhörde släkten Hising och var ättling till ärkebiskop Petrus Kenicius släktkrets från Bureätten, och hennes mor Margareta Andersen ska enligt Anreps ättartavlor ha varit av skotsk adlig börd; Margareta Andersens far var handlande och brodern adlades med namnet Blixenstierna. En yngre bror till Christina var Olof Törnflycht som sedermera upphöjdes till greve, och en annan Michael Törnflycht blev friherre. Christina Törnflycht var sjutton år när hon gifte sig med den tjugosex år äldre greve Carl Piper 1690, och hon blev därmed stammoder till hela den svenska grevliga ätten Piper. Maken var styvbror till hennes far.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Då maken år 1700 lämnade landet för att delta i stora nordiska kriget, tog Christina kontroll över familjens affärer. Hon besökte maken två gånger i fält; den sista gången i Altranstädt 1707, och hon hade båda gångerna med sin en syster vilka båda blev gifta under resorna. Då maken år 1706 hade blivit sjuk och planerade att återvända till Sverige, reste hon till Tyskland och övertalade honom att stanna kvar för karriärens skull. Hon tog emot många suppliktanter på grund av makens ställning som marskalk: år 1707 sades det att hon knappt hann klä på sig innan hennes sovrum var fullt av supplikanter och att det var omöjligt att tala med henne ensam om hon inte själv önskade det.[1] År 1709 tillhörde hon, tillsammans med Beata Sparre, Märta Berendes, Arvid Horn och öfverhofpredikanten domprost Molin, det hovparti som ledda av Carl Gyllenstierna medverkade till att få Hedvig Eleonoras impopulära gunstlig Anna Catharina von Bärfelt avlägsnad från hovet.

Christina Piper flyttade 1712 från Stockholm pga ekonomin - hon hade då sålt makens medaljer - och ägnade sig sedan mer energiskt åt affärer. Hon förvaltade och utvidgade godsen.

Piper agerade makens ombud och företrädde officerare inför regeringen och förhandlade om utväxlingen av ryska krigsfångar mot maken. Hon fortsatte som förvaltare efter makens död 1716. Christina Piper beskrivs som snål och hade rykte om sig att ta emot mutor av supplikanter. Enligt obekräftade uppgifter fick Piper efter makens tillfångatagande 1716 erbjudande om att köpa honom fri, men avböjde. Detta gav upphov till ryktet att hon inte ville att han skulle återkomma för att inte gå miste om de självständighet hon hade i hans frånvaro.

Piper betraktas som den skånska byggnadshistoriens viktigare byggare. Bland hennes gods fanns Krageholm, som hon restaurerade, Björnstorp och Östra Torup. År 1725 köpte hon det krisdrabbade alunbruket i Andrarum och gjorde det till Skånes största företag med 900 anställda. Alun användes för färgning, garvning, pappersframställning, medicinska ändamål samt som bränsle. Hon uppförde Toppeladugård, skolor, ålderdomshem och sjukhus åt de anställda och ett privat myntverk för bruket: mynten präglades med "C.P." och var endast gångbara vid bruket. Socialvården bekostades till en del av en avgift som hon tog från de anställdas löner. Vid bruket lät hon också inrätta ett fängelse och ett tingshus.

I brukets närhet anlitade hon Georg Mochelten år 1740 för uppföra slottet Christinehof. Hon instiftade därtill sex fideikommisser. Till exempel instiftade hon år 1747 fideikommisset Sturefors slott till förmån för sin dotterson Nils Adam Bielke, och Engsö slott till huvudmannen för Piperska släkten.

Eftermäle[redigera | redigera wikitext]

Hon har även gett namn åt ett av Skånetrafikens Pågatåg [2]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Christina Piper fick åtta barn. De tre äldsta avled späda. Charlotta Christina gifte sig med Ture Gabriel Bielke och är stammoder till grevliga ätten Bielke nr 29, Hedvig Maria med Sten Arvidsson Natt och Dag och blev stammoder till friherrliga ätten Sture, Ulrika Eleonora var gift med Bengt Johansson Ribbing och är stammoder till friherrliga ätten Ribbing af Koberg, samt Sophia Carolina med Axel Löwen och är stammoder till grevliga ätten Löwen nr 84. Den ende sonen var Carl Fredrik Piper till Engsö.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fabian Persson (1999). Servants of Fortune. The Swedish court between 1598 and 1721. Lund: Wallin & Dalholm. ISBN 91-628-3340-5 sid 173
  2. ^ Åklundh, Emy (5 juni 2009). ”Pågatågen har fått sina namn”. Sydsvenskan. http://sydsvenskan.se/omkretsen/article435104/Pagatagen-har-fatt-sina-namn.html. Läst 5 december 2009. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]