Engelska kyrkan

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Church of England)
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Engelska kyrkan (olika betydelser).
Engelska kyrkan
Logotyp
Engelska kyrkans stift, fördelade på kyrkoprovinserna Canterbury (gula) och York (skära). De grå områdena är Wales (till vänster) och en bit av Skottland (överst).
Typ Kristet samfund
Säte London
Officiella språk Engelska

Engelska kyrkan (engelska: Church of England) är statskyrkan i England som blev självständig när kung Henrik VIII 1534 bröt med påven i Rom och gjorde sig själv till kyrkans överhuvud efter att påven förvägrat honom skilsmässa. Till skillnad från den kontinentala reformationen innebar detta inte några nämnvärda förändringar under Henriks livstid. De latinska gudstjänstordningarna, prästcelibatet och helgonkulten behölls. Först under Edvard VI:s regeringstid antogs en engelsk gudstjänstbok, Book of Common Prayer, på initiativ av ärkebiskopen av Canterbury Thomas Cranmer, som var påverkad av Martin Bucer, reformatorn i Strasbourg.

Edvard VI efterträddes av sin syster Maria, som återförde den Engelska kyrkan till gemenskap med påven och föreskrev bruket av Salisburystiftets latinska gudstjänstbruk i hela England. Maria lät även halshugga Thomas Cranmer och två andra reformatoriska biskopar, Hugh Latimer och Nicholas Ridley. Vid Marias död slog systern Elisabet I in på en medelväg, och sökte aktivt rymma många olika teologiska riktningar inom en enad engelsk kyrka. Denna, från början endast realpolitiskt motiverade, medelväg fick en teologisk egenart genom Richard Hookers klassiska Laws on Ecclesiastical Polity (1593) och genom inflytelserika författare som Lancelot Andrewes, George Herbert, William Laud och Jeremy Taylor.

På 1700-talet ledde John Wesleys och Charles Simeons verksamhet till uppkomsten av evangelikalism, men efter Wesleys död bildade hans anhängare, metodisterna, egna trossamfund. Under 1600- och 1700-talen utgjorde den engelska kyrkan också grogrunden för deism.

Från och med 1830-talet existerar olika slag av anglokatolicism inom den engelska kyrkan, och bygger i hög utsträckning på arvet från Hooker, Laud och Taylor. Även en bredkyrklig strömning har satt sin prägel på kyrkolivet sedan 1800-talets mitt.

Den Skotska episkopalkyrkan har en egen uppkomsthistoria, och så är även fallet med Filippinernas episkopala kyrka, Spanska reformerade episkopalkyrkan och den Lusitanska kyrkan, men de flesta anglikanska kyrkor har tillkommit genom att den engelska kyrkans dotterkyrkor har blivit självständiga, med början i USA (1789) och Nya Zeeland (1859/1865).

Sedan 1867 existerar den Anglikanska kyrkogemenskapen, som består av alla anglikanska kyrkor i gemenskap med ärkebiskopen av Canterbury. Engelska kyrkan ingår också i Borgågemenskapen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]