Claes Annerstedt

Wikipedia

Claes Annerstedt, född 7 juni 1839 i Uppsala, död 20 november 1927, var en svensk historiker, och biblioteksman.

[redigera] Biografi

Claes Annerstedt var son till rektorn Rudolf Annerstedt och Carolina Tersmeden; hans farbror var biskopen Thure Annerstedt och kusin politikern Ludvig Annerstedt.

Claes Annerstedt blev 1858 student vid Uppsala universitet, 1866 filosofie kandidat, 1868 filosofie doktor, efter att ha försvarat avhandlingen Grundläggningen af svenska väldet i Livland 1558-1563 samt deraf alstrade stridigheter inom Vasahuset (belönt med geijerska priset), och samma år docent i historia.

Efter att 1869-79 ha tjänstgjort som e.o. amanuens vid Uppsala universitetsbibliotek, utnämndes han 1882 till vice bibliotekarie och 1883 till bibliotekarie. Han författade då flera betydande verk om Uppsala universitets historia.

Svenska Akademien tilldelade honom 1877 Karl Johans pris för litterära förtjänster och kallade honom 1901 till ledamot efter Wennerberg.

[redigera] Bibliografi

• Upsala universitets historia (5 vol., 1877-1914)

[redigera] Källor

• Svenska män och kvinnor, band 1, Stockholm 1942, s. 113 f