Clarence Blomquist

Clarence David Duane Blomquist, född 16 juli 1925 i Grand Rapids, Michigan, död 23 februari 1979, var en svensk psykiater. Han är främst känd som pionjär inom den medicinska etiken i Sverige.

Blomquist blev filosofie kandidat i Stockholm 1954, medicine licentiat 1955, filosofie doktor i Uppsala 1973 och var docent i medicinsk etik vid Karolinska institutet från 1974. Han utbildade sig i psykiatri 1955–59, var biträdande överläkare på Södersjukhuset 1959–61, på Danderyds sjukhus 1961–65, överläkare på Mellringe sjukhus i Örebro 1965–66, privatpraktiserande psykiater i Stockholm 1966–72, biträdande överläkare vid psykiatriska kliniken på Danderyds sjukhus 1972–74, på Karolinska sjukhuset från 1974 samt visiting scholar vid Institute of Society, Ethics and the Life Sciences, Hastings-on-Hudson, New York, 1975–76.

Blomquist författade skrifter i psykiatri och medicinsk etik; Livet, döden och läkaren. Om medicinsk dödshjälp (1964), Fosterliv och fosterdöd. Den provocerade abortens etik (1966), Om konsten att vara läkare (1966), Psykiatri (1969), Medicinsk etik (1971), Själ och sinne (1974) och Att taga vara på sin broder (1976).

Källor

• Blomquist, Clarence D D i Vem är det 1977
• ”Om Clarence Blomquist – medicinetikens pionjär i Sverige»… vissheten av att ha fått leva ett liv långt rikare än de flesta«”. Arkiverad från originalet den 26 december 2013. https://web.archive.org/web/20131226233254/http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=17316. Läst 26 december 2013.  artikel av Jan Halldin i Läkartidningen 2011-11-15 nummer 46.