Claudio Ranieri

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Claudio Ranieri
Claudio Ranieri
Personlig information
Födelsedatum 20 oktober 1951 (62 år)
Födelseort Italien Rom, Italien
Längd 182 cm
Klubbinformation
Klubb  Grekland (manager)
Position Försvarare
Proffsklubbar*
År
1973–1974
1974–1982
1982–1984
1984–1986
Totalt
Klubb
Italien Roma
Italien Catanzaro
Italien Catania
Italien Palermo
SM (GM)
6 (0)
225 (8)
92 (1)
40 (0)
363 (9)
Uppdrag som tränare
1987–1988
1988–1991
1991–1993
1993–1997
1997–1999
1999–2000
2000–2004
2004–2005
2007
2007–2009
2009–2011
2011–2012
2012–2014
Italien Campania Puteolana
Italien Cagliari
Italien Napoli
Italien Fiorentina
Spanien Valencia
Spanien Atlético Madrid
England Chelsea
Spanien Valencia
Italien Parma
Italien Juventus
Italien Roma
Italien Inter
Frankrike Monaco
Landslag som tränare
2014–  Grekland
* Antal matcher och mål i proffsklubbar räknas endast för de inhemska ligorna.

Claudio Ranieri (född den 20 oktober 1951 i Rom) är en italiensk fotbollstränare och före detta professionell spelare. Han tränar just nu grekiska landslaget.

Spelarkarriär[redigera | redigera wikitext]

Ranieri började sin karriär som professionell fotbollsspelare i AS Roma, men fick endast göra 6 framträdanden under sina två säsonger i klubben. Han tillbringade större delen av sin karriär som försvarare i FC Catanzaro (1974-1982), Catania (1982-1984) och Palermo (1984-1986).

Tränarkarriär[redigera | redigera wikitext]

Campania, Cagliari[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha tränat amatörlaget Vigor Lamezia fick han sitt första riktiga uppdrag i Campania, en liten klubb i Pozzuoli som han tog över 1987. Men det var i Cagliari han gjorde ett namn för sig efter att ha lyckats flytta upp klubben till Serie A från den tredje nationella divisionen Serie C1.

Napoli[redigera | redigera wikitext]

Han flyttade för att träna Napoli i två säsonger. Trots att laget kom på fjärde plats i Serie A vann han inga priser. Han introducerade däremot Gianfranco Zola till A-Laget och bytte ut Diego Maradona.

Fiorentina[redigera | redigera wikitext]

Han skrev på för Fiorentina år 1993 och ordnade uppflyttning från Serie B under sin första säsong som tränare i klubben. Han nådde genast framgångar i Serie A och vann både Coppa Italia och SuperCoppa Italiana år 1996.

Valencia[redigera | redigera wikitext]

Han var tränare från 1997 till 1999 och ledde Valencia till UEFA Champions League och Copa del Rey år 1997.

Han var ansvarig för utvecklingen av flera unga spelare i klubben, bland andra Gaizka Mendieta, Miguel Angel Angulo, Javier Farinós och David Albelda. Ranieri värvade också flera spelare som skulle komma att bli mycket framgångsrika i Mestalla, bland andra målvakten Santiago Canizares och den argentinska anfallaren Claudio López.

Atlético Madrid[redigera | redigera wikitext]

Ranieri kom till klubben 1999 men som tränare i Atlético Madrid försämrades klubbens ekonomi och när de befann sig på gränsen till nedflyttning valde Ranieri att säga upp sig innan han kunde sparkas av Atleticos gamla ägare Jesus Gil, som var känd för att sparka åtskilliga managers.

Chelsea[redigera | redigera wikitext]

Som överhuvud i Chelsea från den 18 september 2000 till den 31 maj 2004 fick Ranieri jobba hårt för att få bukt med språket. När han kom till Londonklubben kunde han bara tala begränsad engelska men lyckligtvis hade klubben några få som kunde tala både italienska och spanska och som kunde hjälpa honom att översätta. Hans första säsong var en tid av förträffliga resultat och Chelsea nådde sjätte plats i ligan och en välförtjänt plats i UEFA-Cupen.

Ranieri jobbade hårt för att förnya laget sommaren 2001 och ändrade om mittfältet totalt genom att värva Frank Lampard från West Ham United, Emmanuel Petit och Boudewijn Zenden från FC Barcelona och Jesper Grønkjær från Ajax Amsterdam, och även William Gallas från Olympique Marseille för över 30 miljoner pund. Han fick, hur som helst, mycket hård kritik för att ha sålt fansens favoritspelare Dennis Wise och för det faktum att Chelseas resultat i ligan inte förbättrades särskilt mycket med ännu en sjätte plats, men de nådde FA-Cupfinalen trots att de förlorat 2-0 mot Arsenal.

Den 31 maj 2004, efter nästan ett år av spekulationer, blev han äntligen fri från sina tränaruppgifter i Chelsea och hans jobb gick till portugisen José Mourinho som hade lett FC Porto till europeiska framgångar med seger i UEFA-Cupfinalen 2003 och Champions League-finalen 2004.

Ranieri publicerade i september 2004 en bok med titeln ”Proud Man Walking”, om sitt sista år som tränare i Chelsea. Alla vinster gick till Great Ormond Street Sjukhus i London.

Valencia igen[redigera | redigera wikitext]

Den 8 juni 2004 återvände Ranieri för ett andra försök som tränare för Valencia.

Ranieri gjorde ett antal värvningar från Serie A, och spenderade pengarna på Marco Di Vaio, Stefano Fiore, Bernardo Corradi och Emiliano Moretti.

Han sparkades den 25 februari 2005 efter att laget blivit utslaget i UEFA-Cupen mot Steaua Bukarest.

Parma[redigera | redigera wikitext]

Den 12 februari 2007, en dag efter den tjugotredje matchdagen i Serie A tillkännagavs det att Ranieri blev den nya tränaren i Parma.

Juventus[redigera | redigera wikitext]

Den 4 juni 2007 tog Ranieri över som tränare i Juventus. Han fick sparken sommaren 2009.

Roma[redigera | redigera wikitext]

Den 1 september 2009 tog Ranieri över som tränare i AS Roma. Den 20 februari 2011 avgick han efter ett antal misslyckanden med klubben den sista tiden.[1]

Inter[redigera | redigera wikitext]

Den italienska storklubben Inter bekräftade den 22 september 2011 att man tillsatt Ranieri som ny tränare. Kontraktet sträcker sig fram till 2013. Sparkades från Inter 26 mars 2012. [2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Claudio Ranieri resigns as coach of Serie A side Roma”. bbc.co.uk. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/europe/9403122.stm. Läst 21 februari 2011. 
  2. ^ ”Ranieris first training session at Inter”. inter.it. http://www.inter.it/aas/news/reader?N=37583&L=en. Läst 22 september 2011.