Codex Atlanticus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ritning för en flygande maskin
Ritning för en flygvinge
Ritning för en armborst

Codex Atlanticus (italienska: Codice Atlantico) är en samling med de flesta av Leonardo da Vincis originalteckningar i bokform [1]. Samlingen är den största enskilda samlingen av da Vincis verk och omfattar de flesta ritningar tecknade av da Vinci mellan åren 1478 till 1518. Verket förvaras idag i Pinacoteca Ambrosiana på Ambrosianska biblioteket i Milano [2].

Boken[redigera | redigera wikitext]

Codex Atlanticus är en samling om cirka 1750 teckningar samlade på 1119 tecknade ark [2] i storlek 65 x 44 cm. Bilderna tar upp varierande ämnen som matematik, geometri, astronomi, botanik, zoologi och teknologi [1].

Teckningar är sammanställda i tolv läderinbundna volymer.

Namnet Codex Atlanticus härrör från att ursprungligen var samtliga teckningar samlade i stort format i en enda bok [1] [3].

Boken förvaras idag i ett specialkonstruerat och klimatkontrollerat rum.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Efter da Vincis död år 1519 övertog hans elev Francesco Melzi samlingen, Melzis son Orazio Melzi ärvde samlingen i sin tur men sålde den i delar till olika köpare.

Italienske konstsamlaren Pompeo Leoni lyckades under 1600-talet att åter samla ihop de flesta teckningarna [3].

Efter Leonis död år 1608 försvann samlingen igen tills den kom i greve Galeazzo Arconati ägo många år senare.

År 1636 donerade Arconati boken till Ambrosianska biblioteket.

Åren 1968 till 1972 genomgick boken en omfattande restauration på en specialistavdelning i klostret Santa Maria de Grottaferrata i Grottaferrata i mellersta Italien [4] [5]

Mellan oktober 2005 till oktober 2006 visades boken för första gången i sin helhet under en utställning [2] tillsammans med De Divina Proportione i Milano.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Museo Nazionale della Scienza e della Tecnologia (läst 8 april 2010)
  2. ^ [a b c] Leonardo3.net (läst 8 april 2010)
  3. ^ [a b] The New York Times (läst 8 april 2010)
  4. ^ The Times (läst 8 april 2010)
  5. ^ Santa Maria de Grottaferrataklostret (läst 8 april 2010)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]