Cofidis

Från Wikipedia
En av Cofidis servicebilar.

Cofidis, le Crédit Par Téléphone (COF) är ett franskt cykelstall som mellan 2005 och 2009 tillhörde UCI ProTour. Men i september 2009 beslutade UCI att licensen inte skulle förnyas.[1]

Laget startade 1996 med kreditföretaget Cofidis som sponsor, av tränare Cyrille Guimard till Bernard Hinault, Greg LeMond och Laurent Fignon. Stallet och sponsorn har sedan dess fortsatt trots problem som dopningsskandaler.

Historia[redigera | redigera wikitext]

David Moncoutié under Tour de France 2002.

1996–2003[redigera | redigera wikitext]

Cyrille Guimard startade laget år 1996 och blev klara för tävling i början av 1997. Under sitt första år visade laget stor ambition och rekryterade flera framstående cyklister. Några förvärv var Maurizio Fondriest, Lance Armstrong och Tony Rominger. Lance Armstrong, som tidigare hade tävlat för Motorola, var tänkt som ledare för etapplopp men blev senare sjuk i cancer[2] och lämnade laget. Under det franska etapploppet Tour de France bröt Tony Rominger nyckelbenet i en krasch under den fjärde etappen. Philippe Gaumont vann Gent-Wevelgem, Nicolas Jalabert tog hem Coupe de France och Laurent Desbiens vann en etapp i Tour de France.

År 1998 förändrades ledningen i Cofidis. Cyrille Guimard valde att lämna och ersattes av Bernard Quilfen. Laget kontrakterade Francesco Casagrande som vann Clasica San Sebastian, men efter att ha testat positivt för testosteron under både Giro del Trentino och Romandiet runt blev han avstängd i sex månader[3] och avstängningen förlängdes sedan ytterligare tre månader[4]. Eftersom nyheten om Casagrandes positiva test kom medan han cyklade Tour de France 1998, saknade Cofidis-stallet plötsligt en ledare. Bobby Julich slutade på tredje plats i upplagan och förde laget till rampljuset. Det året slutade Cofidis som bästa laget i Tour de France. Christophe Rinero slutade på fjärde plats och blev utnämnd till tävlingens bästa klättrare. Roland Meier slutade på sjunde plats.

Följande år önskade Cofidis rekrytera flera belgiska klassikerspecialister, däribland Nico Mattan, Peter Farazijn och Frank Vandenbroucke. Den senare vann Liège-Bastogne-Liège, Het Volk och två etapper på Vuelta a España, men snart började han få problem. Han valde att avstå från Gent-Wevelgem och några veckor senare greps han tillsammans med 15 andra misstänkta för att vara kund hos läkaren Bernard Sainz. Cofidis valde att stämma Vandenbroucke med anledning av dopningsmisstankarna och stängde av honom i flera veckor. I början av år 2000 skadade han handleden och tävlade knappt under året. Han flyttade till ett nytt stall inför säsongen 2001.

Flera år utan större resultat följde när både Julich och Vandenbroucke bytte cykelstall. De belgiska cyklisterna Nico Mattan, Chris Peers, Peter Farazijn och Jo Planckaert stannade men trots fina resultat lyckades de inte vinna särskilt mycket under åren. Cofidis började betala sina cyklister efter vad de hade presterat och hur många poäng de hade fått i världsrankingen av Union Cycliste Internationale. När lagets stjärna David Millar kritiserade poängsystemet valde stalledningen att ta bort det.[5]

David Millar vann prologen i Tour de France 2000 och bar den gula ledartröjan under tre etapper. David Moncoutié slutade på andra plats i Tour de l'Avenir.

Cofidis-stallet hade några bra år när de slutade på sjätte plats i UCI:s lagranking 2002. De tog sjunde plats år 2001 och 2003. Nico Mattan segrade i GP Plouay 2001, Andrej Kivilev tog fjärde plats i Tour de France det året, men det fanns andra framgångar också, såsom David Moncouties 13:e plats i Tour de France 2002 och David Millars etappsegrar i Vuelta a España och Tour de France. I slutet av säsongen 2003 blev David Millar världsmästare i linjelopp. Men säsongen 2003 var också ett sorgligt år för stallet när Andrei Kivilev dog efter att ha kraschat under Paris-Nice.

Geoffroy Lequatre.

2004–2007[redigera | redigera wikitext]

År 2004 hade Cofidis tre världsmästare i laget – Igor Astarloa i linjelopp, David Millar i tempolopp och Laurent Gane på bana. De kontrakterade också Stuart O'Grady för att han skulle vinna tävlingar för stallet. Cofidis sattes inför problem det året när stjärnan i laget, David Millar, som hade vunnit världsmästerskapen i tempolopp 2003, erkände dopinganvändning[6]. Även andra cyklister, Massimiliano Lelli, Philippe Gaumont[7], Robert Sassone, Médéric Clain, Marek Rutkiewicz och Daniel Majewski blev dopinganklagade[8]. Även Cedric Vasseur blev anklagad men friad från misstakankar. Stallet valde att sparka de övriga cyklisterna som blivit anklagade och lagets manager Alain Bondue, som var silvermedaljör i Olympiska sommarspelen 1980, för inblandning i dopningshärvan. Bondue blev temporärt ersatt av Francis Van Londersele. Händelsen fick den dåvarande världsmästaren Igor Astarloa att byta stall till Lampre. Cofidis valde att sluta tävla tills situationen var utredd, och efteråt fortsatte de tävla men de riktade också in sig på att få bort dopingstämpeln från stallets namn[9]. De återvände till Tour de France 2004, där Stuart O'Grady och David Moncoutié vann etapper. Moncoutié tog sin på Frankrikes nationaldag. Stuart O'Grady vann också två etapper i Dauphiné Libéré och Hew Cyclassics.

Cofidis-stallet och den nya chefen, Eric Boyer, lade fram en ny policy i laget som innebar att de skulle gå i spetsen i kampen mot dopning, vilket inkluderade interna kontroller och mindre tryck på cyklisterna för att ta UCI-poäng. Samma år byttes världscupen ut mot det nya UCI ProTour och Cofidis blev inbjudna till den nya ligan. David Moncoutié vann återigen en etapp på Tour de France på den franska nationaldagen - vilket blev den enda etappsegern av en fransk cyklist under tävlingen. Efter säsongen 2005 valde stallets cyklist Stuart O'Grady att lämna laget. Cédric Vasseur och Matthew White försvann också från laguppställningen. I början av säsongen 2006 vann Arnaud Coyot den franska tävlingen Classic Haribo. Cofidis vann också den första etappen i Tour de France 2006 med Jimmy Casper i en rörig spurt.

Inför säsongen 2007 kontrakterade laget belgarna Nick Nuyens och Kevin De Weert från Quick Step-Innergetic. Stallet slutförde inte Tour de France 2007 efter att deras italienska cyklist Christian Moreni erkände att han hade använt testosteron som återhämtningsmedel.[10][11][12] Cofidis tävlade inte på två veckor eftersom de ville reda ut dopningsfallet.

2008–2012[redigera | redigera wikitext]

Sylvain Chavanel vann en etapp på Tour de France 2008 och bestämde sig sedan för att lämna laget för att kunna ansluta sig till Quick Step. Moncoutié vann en etapp och bergstävlingen på Vuelta a España 2008.

I det spanska etapploppet 2009 vann Moncoutié återigen bergstävlingen och en etapp, men utöver det var säsongen en besvikelse för Cofidis-stallet. De förlorade sin ProTour-licens och fick köra som ett UCI Professional Continental-stall. Rein Taaramäe blev stallets bäst placerade cyklist i UCI-rankingen efter att ha vunnit fyra av lagets 15 segrar under året.

Cofidis slutade säsongen 2010 som världens 20:e bästa lag och slutade på fjärde plats i UCI Europe Tour och UCI Africa Tour. Stallet blev inbjudet till alla tre Grand Tours - Giro d'Italia, Tour de France och Vuelta a España. Moncoutié vann bergstävlingen i Vuelta a España för tredje gången och den colombianska spurtaren Leonardo Duque vann Coupe de France. Rein Taaramae slutade trea i Katalonien runt och slutade på åttonde plats i Paris-Nice.

David Moncoutié blev vinnare av bergstävlingen i Vuelta a España för fjärde gången under säsongen 2011. Under året vann han också Tour Méditerranéen och Tour de l'Ain, plus en etapp i Vuelta a España. Den franska spurtaren Samuel Dumoulin tog sex vinster under säsongen. 24 segrar totalt tog Cofidis-cyklisterna under säsongen.

Sponsorn Cofidis valde att förlänga sitt kontrakt med det franska cykelstallet fram till 2016. Ett av målen för framtiden var att återvända till UCI ProTour, eller WorldTour som det bytte namn till.[13] Under säsongen 2012 vann Rémy Di Gregorio en etapp i Vuelta a Astuarias och Samuel Dumoulin tog segern i GP d'Ouverture la Marseillaise.

Arnaud Tournant.

Bancykling[redigera | redigera wikitext]

Inom Cofidisstallet fanns också en fristående grupp med bancyklister som var registrerat som eget lag hos det Internationella cykelförbundet[14]. Mellan 1997 och 2008 hade Cofidis vunnit fjorton världsmästerskap och guldmedaljer i Olympiska spelen. Guldmedaljerna togs av Laurent Gane, Vincent Quellec, Mickaël Bourgain, Robert Sassone, Jerome Neuville, Stuart O'Grady och Bradley Wiggins. Efter säsongen 2010 lades bancykelsatsningen ned. Bara en cyklist, Kevin Sireau, fick fortsatt stöd av sponsorn fram till de Olympiska sommarspelen 2012 i London.

Handikappidrott[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1998 sponsrar Cofidis den paralympiska mästaren från 2004 och 2008, Laurent Thirionet. Under året 2010 skapade Cofidis en del i laget som var inriktad på cykelsport för personer med funktionsnedsättning. Jerome Lambert (LC3) och synskadade Arnaud Grandjean (tandem) som cyklar tillsammans med den seende Julien Hervio (tandem), var med i laget under det första året. År 2011 förstärktes det med Jeremy Crépelière (MC4). Under 2012 var sex cyklister del av laget: Johan Ballatore (MC5), Kris Bosmans (MC3), Julien Grandjean och Arnaud Hervio (tandem), Jerome Lambert och Laurent Thirionet (MC2).

Laguppställning[redigera | redigera wikitext]

Namn Födelsedatum Nationalitet Stall 2011
Yoann Bagot 06.09.1987 Frankrike Frankrike
Florent Barle 17.01.1986 Frankrike Frankrike
Mickaël Buffaz 21.05.1979 Frankrike Frankrike
Edwig Cammaerts 17.07.1987 Belgien Belgien Landbouwkrediet
Jean-Eudes Demaret 25.07.1984 Frankrike Frankrike
Rémy Di Gregorio 31.07.1985 Frankrike Frankrike Astana Team
Samuel Dumoulin 20.08.1980 Frankrike Frankrike
Leonardo Duque 10.04.1980 Colombia Colombia
Nicolas Edet 02.12.1987 Frankrike Frankrike
Julien Fouchard 20.08.1986 Frankrike Frankrike
Egoitz García 31.03.1986 Spanien Spanien Caja Rural
Jan Ghyselinck 24.02.1988 Belgien Belgien HTC-Highroad
Kalle Kriit 13.11.1983 Estland Estland
Arnaud Labbe 03.11.1976 Frankrike Frankrike
Luis Ángel Maté 23.03.1984 Spanien Spanien
Rudy Molard 17.09.1989 Frankrike Frankrike Neo-pro
David Moncoutié 30.04.1975 Frankrike Frankrike
Damien Monier 27.08.1982 Frankrike Frankrike
Adrien Petit 26.09.1990 Frankrike Frankrike
Aleksejs Saramotins 08.04.1982 Lettland Lettland
Nico Sijmens 01.04.1978 Belgien Belgien
Rein Taaramäe 24.04.1987 Estland Estland
Tristan Valentin 23.02.1982 Frankrike Frankrike
Nicolas Vogondy 08.08.1977 Frankrike Frankrike
Romain Zingle 29.11.1987 Belgien Belgien

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Cofidis, Bouygues Telecom denied ProTour status, Second Edition Cycling News, Tuesday, September 29, 2009, Cyclingnews.com
  2. ^ Armstrong, Lance (2000). Its Not About the Bike. Putnam. ISBN 0-399-14611-3 
  3. ^ Casagrande avstängd i sex månader Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine., Aftonbladet 1 SEPTEMBER 1998
  4. ^ ”Suspension for Casagrande lengthened”. Cyclingnews. http://autobus.cyclingnews.com/results/1999/jan99/jan10.shtml. Läst 4 juni 2012. 
  5. ^ Fotheringham, Wiliam. ”Millar threat to quit French team”. The Guardian. http://www.guardian.co.uk/sport/2003/jan/22/cycling.cycling. Läst 4 juni 2012. 
  6. ^ Jones, Jeff. ”Millar confesses”. Cyclingnews. http://autobus.cyclingnews.com/news.php?id=news/2004/jun04/jun25news3. Läst 4 juni 2012. 
  7. ^ ”Cofidis sack Gaumont after EPO admission”. ABC News. http://www.abc.net.au/news/2004-02-18/cofidis-sack-gaumont-after-epo-admission/138034. Läst 4 juni 2012. 
  8. ^ ”Cofidis awaiting verdict on Lelli”. Bikeradar. Arkiverad från originalet den 6 juli 2012. https://web.archive.org/web/20120706055749/http://www.bikeradar.com/news/article/cofidis-awaiting-verdict-on-lelli-8628/. Läst 4 juni 2012. 
  9. ^ Fotheringham, Alasdair. ”Cycling: Manager and doctor quit troubled Cofidis”. The Independent. Arkiverad från originalet den 2 augusti 2012. https://archive.today/20120802021625/http://www.independent.co.uk/sport/general/cycling-manager-and-doctor-quit-troubled-cofidis-6170384.html. Läst 4 juni 2012. 
  10. ^ Moreni and Cofidis leave Tour Arkiverad 5 juli 2008 hämtat från the Wayback Machine., Posted Jul. 25, 2007, Velonews.com
  11. ^ Cofidis Pulls Team from Tour Arkiverad 6 december 2007 hämtat från the Wayback Machine., Date: 7/25/2007, Daily Peloton
  12. ^ Tour hit by fresh doping failure, Last Updated: Wednesday, 25 July 2007, 16:11 GMT 17:11 UK, BBC Sport
  13. ^ Stokes, Shane. ”Cofidis extends sponsorship until 2016”. Velonation. http://www.velonation.com/News/ID/12002/Cofidis-extends-sponsorship-until-2016.aspx. Läst 4 juni 2012. 
  14. ^ Kröner, Hedwig. ”Cofidis creates pro track team”. Cyclingnews. http://autobus.cyclingnews.com/news.php?id=news/2007/sep07/sep21news3. Läst 4 juni 2012. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Cofidis&oldid=54325695”