Cornelia de Langes syndrom

Från Wikipedia
Cornelia de Langes syndrom (CdL)
Klassifikation och externa resurser
ICD-10Q87.1 (ILDS Q87.170)
ICD-9759.89
OMIM122470
DiseasesDB29651

Cornelia de Langes syndrom (CdL) eller Brachmann-de Langes syndrom är en kromosomavvikelse som kännetecknas av bland annat kortväxthet och intellektuell funktionsnedsättning. Syndromet beskrevs första gången 1916 av Wienfried Brachmann och mer ingående av barnläkaren Cornelia de Lange i Amsterdam 1933.[1]

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

I USA beräknas ett CdL förekommer hos ett barn på 10 000 - 30 000. I en studie i Storbritannien uppges i stället ett barn på 40 000 - 100 000.[2]

Symptom[1][redigera | redigera wikitext]

  • Lindrig till svår intellektuell funktionsnedsättning.
  • Färre fingrar och/eller tår eller sammanväxta fingrar eller tår (syndaktyli).
  • Ökad behåring (hirsutism) på rygg, skuldror, öron, armar och ben.
  • Sammanväxta ögonbryn.
  • Litet huvud (mikrocefali).
  • Låg födelsevikt.
  • Matningsproblem.
  • Epilepsi (ca 25%).
  • Hörselnedsättning.

Orsaker[1][redigera | redigera wikitext]

Mutationer av gen, t ex:

  • på korta armen (p) av kromosom 5. Genen har beteckningen NIPBL (Nipped-B-Like). Hos fler än hälften (ca 60%) finns en mutation i NIPBL.
  • SMC1L1 på X-kromosomen (har upptäckts hos cirka 4 procent).
  • SMC3 och SMC1A.

Stöd[1][redigera | redigera wikitext]

Utöver medicinsk kompetens är barn med Cornelia de Langes syndrom i behov av habiliteringsinsatser och specialpedagogik. Behoven kvarstår i vuxen ålder och kan tillgodoses genom bland annat bostad med särskild service enligt LSS.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Socialstyrelsen

Referenser[redigera | redigera wikitext]