Cornelius Gurlitt (konsthistoriker)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Cornelius Gurlitt 1905.

Cornelius Gurlitt, född den 1 januari 1850 i Nischwitz, död den 25 mars 1938 i Dresden, var en tysk konstvetare, son till Louis Gurlitt, brorson till Cornelius Gurlitt, far till Willibald Gurlitt.

Gurlitt studerade arkitektur, mest likväl dess teori, och konstindustri, blev 1893 professor vid tekniska högskolan i Dresden samt utövade en livlig och mycket omfattande litterär verksamhet. I sina studier över modern konst blev han en av den moderna tyska konstkritikens skapare.

Bland hans större arbeten märks Geschichte des Barockstiles, des Rococo und des Klassicismus (3 delar, 1886-89), Die Baukunst Spaniens (3 band, 1895-99), Die Baukunst Frankreichs (1899-1900), Die deutsche Kunst des XIX. Jahrhunderts (1899, 3:e omarbetade upplagan 1907), Geschichte der Kunst (2 band, 1902) och det stort anlagda verket Kirchen (1906 ff.).

Dessa arbeten med sitt hopade, ofantliga material vittnar om stor lärdom och inte mindre arbetsenergi. Den tyska konsthistorien över 1800-talet är personligt, nästan journalistiskt hållen. Bland Gurlitts övriga arbeten märks Im Bürgerhaus (1888), Andreas Schlüter (1891) och Ueber Baukunst (1904). Sedan 1905 redigerade Gurlitt monografisamlingen Die Kultur.


Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Cornelius Gurlitt (konsthistoriker).

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Gurlitt, 2. Cornelius, 1904–1926.