Courtney Love

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Courtney Love
Life Ball 2014 Courtney Love Crop.png
Courtney Love vid Life Ball i Wien, Österrike den 31 maj 2014.
Födelsenamn Courtney Michelle Harrison
Född 9 juli 1964 (50 år)
San Francisco, Kalifornien
Genre(r) Alternativ rock, punkrock, grunge, poprock
Instrument Sång, gitarr, bas, keyboard
År som aktiv 1982–nutid
Skivbolag Sympathy, Sub Pop, Caroline, DGC, Geffen, City Slang, Universal, Virgin, Mercury
Artistsamarbeten Hole, Babes in Toyland, Sugar Babydoll, Pagan Babies, Faith No More, Emilie Autumn
Namnteckning

Courtney Michelle Love, född Courtney Michelle Harrison[1] den 9 juli 1964 i San Francisco i Kalifornien, är en amerikansk singer-songwriter, gitarrist, skådespelerska och konstnär. Love uppmärksammades till en början inom Los Angeles indierockscen som sångare och gitarrist i bandet Hole, som hon bildade 1989, varefter hon uppnådde internationella framgångar med deras album Live Through This (1994) och Celebrity Skin (1998). Efter Holes upplösning 2002 hade hon en kortvarig solokarriär innan hon så småningom återförenade gruppen 2010 som samma år gav ut albumet Nobody's Daughter. Hon har även haft en periodisk karriär som skådespelerska, första gången i Alex Coxs Sid and Nancy (1986) och har senare tilldelas en Golden Globe-nominering för sin roll som Althea Flynt i Miloš Formans Larry Flynt - skandalernas man (1996).

Love, som växte upp i Oregon, är dotter till psykoterapeuten Linda Carroll och författaren Hank Harrison, före detta manager åt gruppen Grateful Dead. Love är änka till Kurt Cobain, frontfigur i grungebandet Nirvana, som hon fick dottern Frances Bean Cobain med.[2] Genom sin karriär har Loves vilda scenupptåg och subversiva feministattityd skapat en delad syn bland publik och kritiker,[3][4] och har en gång blivit kallad "den mest kontroversiella kvinnan i rockhistorien" av tidningen Rolling Stone.[5][6]

Barndom och ungdomsår[redigera | redigera wikitext]

Courtney Michelle Harrison föddes i San Francisco till psykoterapeuten Linda Carroll och Hank Harrison, förläggare och kortvarig manager åt rockgruppen Grateful Dead; därav hennes medverkan i ett gruppfotografi på baksidan till bandets album Aoxomoxoa (1969).[7][8] Loves föräldrar skiljdes 1969 och Harrisons vårdnad drogs in efter att Carroll hävdade att han hade gett Love LSD.[9] Carroll flyttade med familjen till Marcola, Oregon där de bodde i ett kollektiv som Love beskrivit som "en tipi".[10] Love hade en svår skolgång kantad av diagnosen mild autism.[10] Love fick två halvsystrar genom två olika förhållanden på Carrolls sida samt en adopterad son, senare även två halvbröder; en annan halvbror till Love avled tidigt i ett medfött hjärtfel när Love var 10 år gammal.[11]

1972 flyttade Carroll med sin dåvarande make till Nya Zeeland medan Love lämnades kvar i Oregon tillsammans med sin tidigare styvfar och en del vänner. Vid 14 års ålder blev hon arresterad för att ha snattat en t-shirt och fördes till Hillcrests ungdomsfängelse i Salem, Oregon.[12][13] Hon tillbringade flera av de följande åren i fosterhem till och från innan hon lagligt frigjordes vid 16 års ålder. Love flyttade till Portland, Oregon och bodde i Northwest District där hon försörjde sig genom att arbeta olagligt som strippa,[10][12][14][15] DJ och diverse udda jobb.[16] Hon studerade även sporadiskt vid Portland State University där hon läste engelska.[17][18]

1981 beviljades hon en liten fond genom sin adoptiva familj, vilken hon använde för en resa till Storbritannien och Irland. Under vistelsen blev hon antagen till Trinity College i Dublin tack vare sitt höga provresultat, där hon läste teologi under två semestrar.[19] Hon gjorde sig även bekant med musikern Julian Cope i Liverpool och flyttade in hos honom för en kort period innan hon återvände till USA.[20][21][22] Love påstod att hon "inte hade någon vidare social kompetens"[23] och att hon lärde sig av att besöka gayklubbar tillsammans med vänner.[10][24]

Love fortsatte att flytta runt mycket, både inom Portland och San Francisco (där hon kortvarigt studerade vid San Francisco State University och San Francisco Art Institute)[17][25] och extraarbetade olagligt på strippklubbar i Japan och Taiwan.[12][26] 1985 skickade Love in ett provband för rollen som Nancy Spungen i filmen Sid & Nancy (1986) och fångade regissören Alex Coxs uppmärksamhet, som skrev en liten roll för henne i filmen. Hon erbjöds därefter en av huvudrollerna i Coxs nästa film, en spaghetti-western kallad Straight to Hell (1987), som gestaltades av en mängd punkrockikoner och andra välkända skådespelare. Filmen fick emellertid ett negativt mottagande. Love återvände till Oregon för att sedan tillbringa flera månader i Anchorage, Alaska där hon återupptog strippandet för att försörja sig själv.[12][27]

Musikkarriär[redigera | redigera wikitext]

Courtney Love under ett framträdande 2010

Tidiga projekt (1982–1988)[redigera | redigera wikitext]

Love hade ett flertal musikprojekt under 1980-talet. Hennes första band, Sugar Babydoll, bildades i San Francisco 1981 av Love och Kat Bjelland. Hon var även kortvarig sångare i Faith No More men sparkades av Roddy Bottum som ville ha en "manlig energi". Sugar Babydoll utvecklades så småningom till Pagan Babies med Janis Tanaka och Deirdre Schletter som nya medlemmar. Gruppen var dock kortvarig och splittrades samma år efter att ha gett ut en 4-spårig demo.[28][29] För en kort tid 1987 spelade Love bas i Bjellands band Babes in Toyland innan de bad henne avgå.[30]

Hole (1989–2002)[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Hole

1989 lärde sig Love att spela gitarr på egen hand och flyttade till Los Angeles där hon satte in en annons i en lokal musiktidning som löd: "Jag vill starta ett band. Mina influenser är Big Black, Sonic Youth och Fleetwood Mac."[31] varpå gitarristen Eric Erlandson svarade. Love kallade bandet för Hole, köpte en elbas åt sin granne Lisa Roberts och rekryterade trummisen Caroline Rue.

Hole genomförde sin första spelning i november 1989 vid rockklubben Raji's i Hollywood efter tre månaders reptid och började producera singlar för Long Beach-skivbolaget Sympathy for the Record Industry. Deras första singel, "Retard Girl", utgavs tidigt 1990. DJ:en Rodney Bingenheimer sade skämtsamt att Love ofta "förföljde honom" på en Denny's-restaurang och insisterade att han skulle ge "Retard Girl" speltid på hans radiostation, KROQ.[12] Ett år senare släppte bandet sin andra singel, "Dicknail", genom skivbolaget Sub Pop.

Influerad av musikstilarna no wave och noiserock övertalade Love Sonic Youths basist Kim Gordon att producera Holes första studioalbum. Albumet Pretty on the Inside gavs ut i augusti 1991 på Caroline Records och producerades av Gordon och Don Fleming från gruppen Gumball. Skivan möttes av övervägande positiv kritik[32] och hamnade på tidningen Spins lista över årets 20 bästa album[33]. Det fick även ett följe i Storbritannien där det gick in på plats 59 på landets albumlista.[34] Bandet turnerade i USA och Europa för att marknadsföra albumet.

Hole spelade in sitt andra album, Live Through This, i Atlanta hösten 1993 och gav ut det i april året därpå, bara fyra dagar efter att Loves make, Kurt Cobain, hade hittats död i deras bostad. På albumet medverkade en ny uppsättning med Kristen Pfaff på bas och Patty Schemel på trummor. I juni 1994 avled Pfaff av en heroinöverdos och för bandets kommande turné rekryterade Love basisten Melissa Auf der Maur. Under månaderna före turnén visade sig Love sällan offentligt och tillbringade mycket till hemma eller vid buddistinstitutet Namgyal Monastery Institute of Buddhist Studies i New York.[17]

1998 släppte Hole sitt tredje album, Celebrity Skin, och 2002 splittrades bandet.

Solokarriär (2003–2007)[redigera | redigera wikitext]

2002 började Love skriva material till ett soloalbum tillsammans med Linda Perry. Love skrev på ett skivkontrakt med Virgin Records för att ge ut albumet varpå hon påbörjade inspelningen i Frankrike, men tvingades av skivbolaget att spela in det på nytt sommaren 2003.[35] Albumet America's Sweetheart släpptes i februari 2004 och fick blandad kritik av musikpressen. Rolling Stone menade att "för de som gillar att se kändisar falla sönder borde America's Sweetheart vara roligare än ett Osbournes-maraton". Albumet sålde 86 000 exemplar under dess första vecka medan singlarna "Mono" och "Hold on to Me" gjorde avtryck på Billboard-listan Alternative Songs. Love har vid flera tillfällen uttryckt sin ånger för albumet och kallat det för en "skitskiva", vilket hon menade skulle ha berott på hennes dåvarande drogproblem.[36] Kort efter skivsläppet sa Love till Kurt Loder på TV-programmet Total Request Live: "Jag kan inte existera som en soloartist. Det är ett skämt."[37]

Hole återförenas (2008–2013)[redigera | redigera wikitext]

Den 17 juni 2009 meddelade NME att Hole inte skulle återförenas. Föredetta Hole-gitarristen Erlandson uppgav i tidningen Spin att enligt avtal kan inte någon återförening ske utan hans involvering och därmed skulle Nobody's Daughter förbli ett soloalbum av Love istället för en Hole-skiva. Love gav svar på Erlandsons kommentar i ett Twitter-inlägg där hon hävdade att "han är galen, Hole är mitt band, mitt namn och mitt varumärke".[38] Nobody's Daughter släpptes som ett Hole-album globalt den 27 april 2010. I den nya banduppsättningen ingick gitarristen Micko Larkin, basisten Shawn Dailey samt trummisen Stu Fisher. Nobody's Daughter innehöll en stor del av det material som hade skrivits och spelats in för Loves avbrutna soloalbum How Dirty Girls Get Clean, däribland "Pacific Coast Highway", "Letter to God", "Samantha" och "Never Go Hungry", fastän de återproducerades med Larkin. Den första singeln från Nobody's Daughter var "Skinny Little Bitch", som blev en hit på alternativ rockradio tidigt i mars 2010.[39]

Efter en två år lång turné lade Hole ner igen då Love skrev på sin Twitter-profil den 29 november 2012: "Från och med nu [heter bandet Courtney], Hole är död".[40]

Fortsatt solokarriär (2014 och framåt)[redigera | redigera wikitext]

Den 22 april 2014 hade Love premiär med låten "You Know My Name" på BBC Radio 6 för att marknadsföra sin turné i Storbritannien.[41]

Instrument[redigera | redigera wikitext]

Genom åren har Courtney Love använt ett par olika elgitarrer, bland dessa kan nämnas röda Rickenbacker 360- och 425:or, en sunburst Fender Jazzmaster och signaturgitarren Squier Vista Venus som introducerades 1997.

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Efter Holes bildande 1989 hade Love och bandkamraten Eric Erlandson ett hemligt förhållande som varade i över ett år.[42] Hon dejtade även Billy Corgan en kort tid i början av 1991,[43] men hennes mest berömda förhållande var utan tvekan tillsammans med Nirvanas frontfigur Kurt Cobain. Exakt när de träffades är omstritt; en del källor pekar på januari 1989 vid nattklubben Satyricon i Portland[44] medan Love enligt egen utsago menar att deras första möte var vid en Dharma Bums-konsert i januari 1988 där hon höll ett spoken word-framträdande[45]. Erlandson hävdar att både han och Love presenterade sig för Cobain på en Parkeringsplats efter en Butthole Surfers-konsert vid Hollywood Palladium 1991.[42] Love och Cobain gifte sig på Waikīkī-stranden i Honolulu, Hawaii den 24 februari 1992.

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Album med Hole[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Holes diskografi

Studioalbum[redigera | redigera wikitext]

Titel Albumdetaljer Högsta position
USA
[46]
AUS
[47]
FRA
[48]
NZ
[49]
SVE
[50]
TYS
[51]
UK
[52]
ÖST
[53]
America's Sweetheart 53 40 85 26 13 49 56 62

Singlar[redigera | redigera wikitext]

Titel År Högsta
position
Album
US
Alt

[54]
UK
[52]
"Mono" 2004 18 41 America's Sweetheart
"Hold On to Me" 39
"You Know My Name"/"Wedding Day" 2014 Died Blonde
"—" betecknar singlar som inte utgavs i det landet eller som inte gick in på listan.

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Love, Courtney (2007). Dirty Blonde: The Diaries of Courtney Love. Faber & Faber. ISBN 9780865479739.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Love har uppgett sitt födelsenamn som "Love Michelle Harrison" och sagt att namnet ändrades till Courtney efter att hennes föräldrar skiljdes när hon var tre. Marks, Craig (Feb 1995). "Endless Love". SPIN (SPIN Media LLC) (Vol. 10, No. 11). Retrieved 2011-10-29. Other sources give her birth name as "Courtney Michelle Harrison" True, Everett. Nirvana: True Story. Music Sales Group. s. 46. Läst 2011-10-29. vilket stämmer överens med California Birth Index. "Courtney Michelle Harrison – California Birth Index, 1905–1995 – Ancestry.co.uk". search.ancestry.co.uk. 2011 [senaste uppdatering]. Läst 2011-10-29.
  2. ^ Peterson, Karla (22 oktober 2004). "Courtney Love is back from the brink and hoping music will be her saving grace". SignOnSanDiego.com. Läst 2008-11-14.
  3. ^ Nicolini, Kim (April 1995). "Staging the Slut: Hyper-Sexuality in Performance". Bad Subjects (20). Läst 2011-10-29
  4. ^ "Courtney Love's Trip Back From the Bottom". NBC News. 31 oktober 2006. Läst 2010-02-15.
  5. ^ Barton, Laura (11 december 2006). "Love me do Rock | Guardian Unlimited Music". London: Music.guardian.co.uk. Läst 2009-05-16.
  6. ^ Sirota, Peggy (13 november 1997). "Women of Rock: Courtney Love". Rolling Stone (773): 163.
  7. ^ McLeod, Kembrew (2002). "Courtney Love". St. James Encyclopedia of Popular Culture. Läst 2012-06-07.
  8. ^ Eric Segalstad, Josh Hunter (2009). The 27s: The Greatest Myth of Rock & Roll. Samadhi Creations. s. 197. Läst 2011-10-30.
  9. ^ Jung, K Elan (2010). Sexual Trauma: A Challenge Not Insanity. The Hudson Press. s. 188–189. Läst 2011-10-30.
  10. ^ [a b c d] Brite, Poppy Z. (1997). Courtney Love: The Real Story. Simon & Schuster. s. 44–46.
  11. ^ Carroll, Linda (2005). Her Mother's Daughter. Doubleday. ISBN 9780767917889.
  12. ^ [a b c d e] "Courtney Love". The E! True Hollywood Story. 5 oktober 2003. E!.
  13. ^ Dirty Blonde: The Diaries of Courtney Love. Simon & Schuster. s. 29–31.
  14. ^ "History". Mary's Club. Läst 2011-03-10.
  15. ^ Sessums, Kevin (Juni 1995). "Love Child". Vanity Fair. Läst 3 maj 2012.
  16. ^ Courtney Love: Super Rock Interview. Interview with Farry, Jackie. 1995. MTV. New York City, New York.
  17. ^ [a b c] Kennedy, Dana (12 augusti 1994). "The Power of Love". Entertainment Weekly. Läst 2010-10-20.
  18. ^ "Portland State University: Notable Alumni". Portland State University Blog. 28 januari 2008. Läst 2010-11-24.
  19. ^ Iley, Chrissy (22 oktober 2006). "Courting disaster". The Times (London). Läst 2011-01-23. "'I talked one of my mother's gurus, of which she had many, into letting me live with him. He got $3,000 a month from my trust fund, which he'd spend on boys, and I went to the junior high, where my friends were teenage prostitutes. They were so glamorous, I just wanted to hang out with them. Melissa, Melinda and Melody. I ended up going through the juvenile system with them because I got arrested shoplifting a Kiss T-shirt.' She was 13."
  20. ^ Love, Courtney. "So, he [Hank Harrison] said he'd get me into Trinity in Dublin [Ireland]. So, I took two semesters there. And I started taking photos for Hot Press, and I met eh, Julian Cope one night, and uh, and uh, and uh ... these crazy things happened. And he said, "come live in my house" and he gave me his keys." Intervju på Later ... with Jools Holland den 2 maj 1995.
  21. ^ Cope, Julian (2000). Head-On/Repossessed. Thorsons Publishers. ISBN 0-7225-3882-0. Cope nämnde inte Love vid namn i boken, utan refererar bara till "the adolescent" (ungdomen).
  22. ^ Cope, Julian. "Julian Cope Presents Head Heritage: Drudical Q&A Miscellaneous". HeadHeritage.co.uk. Läst 2011-10-03. "Q: Is Courtney Love the adolescent??? (Jeanette) A: Oh yes."
  23. ^ "The Return of Courtney Love". 2006. Channel 4.
  24. ^ Marks, Craig (Februari 1995). ""Courtney Love— Confessions of a Diva". Spin.
  25. ^ Lamble, David (5 april 2010). "Beyond the Planet of the Kuchars". The Bay Area Reporter. Läst 2011-11-10
  26. ^ Roshan, Maer (26 maj 2011). "The Courtney Chronicles". The Fix. Läst 2011-05-27.
  27. ^ "Courtney Love blasts UK music scene and slags off 'America's Sweetheart' during Oxford Union speech". NME. UK. 13 february 2010. Läst 2011-02-24.
  28. ^ Intervju med Kat Bjelland. Redigerad av Liz Evans. Women, Sex and Rock'N'Roll: In Their Own Words. Rivers Orum Press/Pandora List, 1994.
  29. ^ "Pagan Babies". Katbjelland.com. Arkiverad från originalet den 2007-09-05. Läst 2010-02-10.
  30. ^ "Babes in Toyland Biography". Arts.enotes.com. Läst 2010-02-10.
  31. ^ Halperin, Ian. Who Killed Kurt Cobain?: The Mysterious Death of an Icon. s. 54.
  32. ^ Brite, Poppie Z (1998). Courtney Love: The Real Story. Touchstone. s. 117. ISBN 0-684-84800-7.
  33. ^ Spencer, Lauren (December 1991). "20 Best Albums of the Year". Spin. s. 122.
  34. ^ "Hole". The Official Charts Company. Läst 17 april 2013.
  35. ^ Roger Friedman (2004-05-20). "Courtney Love: Did Virgin Records Use Her?". Fox News. Läst 2013-06-26.
  36. ^ "Courtney Love blasts UK music scene and slags off 'America's Sweetheart' during Oxford Union speech". NME. UK. 2010-02-13. Läst 2011-01-23.
  37. ^ Love, Courtney. Intervju med Kurt Loder, 2004. Total Request Live på MTV.
  38. ^ CourtneyLoveUK (verified account) Twitter posting (2009-06-18).
  39. ^ "Skinny Little Bitch, most added song on alternative radio". courtney-love.org. 2010-03-15. Läst 2010-11-04.
  40. ^ Love, Courtney. Post from November 29, 2012. Twitter-konto: neverthebridecl
  41. ^ "Steve Lamacq, 22/04/2014". BBC Radio 6 Music. British Broadcasting Corporation. Läst 2014-04-22.
  42. ^ [a b] Erlandson, Eric. Letters to Kurt. Akashic Books. s. 7. ISBN 978-1-61775-083-0. "My girlfriend and bandmate at the time, Courtney Love, and I were introduced to him in the parking lot after a Butthole Surfers show at the Hollywood Palladium ... We had kept our relationship a secret. Courtney did not want our band to lose its sex appeal. She believed that couple bands were too unavailable. The fact was, for more than a year, we had shared a deep and powerful, if codependent, bond."
  43. ^ "Courtney Love: The Life of Love (NY Rock Book Review)". Nyrock.com. Läst 2009-05-16.
  44. ^ Green, Joey. How they met: fateful encounters of famous lovebirds, rivals, partners in crime. Black Dog Publishing. s. 69–70.
  45. ^ "Courtney Love". On The Record. 2010-05-10. Fuse. Läst 2012-08-13.
  46. ^ ”Courtney Love Album & Song Chart History - Billboard 200”. Billboard. Prometheus Global Media. http://www.billboard.com/artist/299693/courtney+love/chart. Läst 29 april 2011. 
  47. ^ ”australian-charts.com - Australian charts portal”. Hung Medien. http://www.australian-charts.com/search.asp?search=Courtney+Love&cat=a. Läst 29 april 2011. 
  48. ^ ”lescharts.com - French charts portal”. Hung Medien. http://lescharts.com/search.asp?search=Courtney+Love&cat=a. Läst 29 april 2011. 
  49. ^ ”charts.org.nz - New Zealand charts portal”. Hung Medien. http://charts.org.nz/search.asp?cat=a&search=Courtney+Love. Läst 29 april 2011. 
  50. ^ ”swedishcharts.com - Swedish charts portal”. Hung Medien. http://swedishcharts.com/search.asp?cat=a&search=Courtney+Love. Läst 29 april 2011. 
  51. ^ ”Die ganze Musik im Internet: Charts - German Albums”. Hung Medien. http://www.musicline.de/de/chartverfolgung_summary/artist/Love%2CCourtney/longplay. Läst 29 april 2011. 
  52. ^ [a b] ”Chart Stats - Courtney Love”. chartstats.com. Arkiverad från originalet den 2012-07-30. http://archive.is/voto. Läst 29 april 2011. 
  53. ^ ”austriancharts.at - Austria Top 40”. Hung Medien. http://austriancharts.at/search.asp?search=Courtney+Love&cat=a. Läst 29 april 2011. 
  54. ^ ”Courtney Love Album & Song Chart History - Alternative Songs”. Billboard. Prometheus Global Media. http://www.billboard.com/artist/299693/courtney+love/chart?f=377. Läst 29 april 2011. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]