Coventry Climax

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Motortillverkaren Flag of the United Kingdom.svgClimax
Climax FWMV 1.5 V8, 1962
Hemvist Storbritannien
Aktivt 1957 - 1969
Biltillverkare Aiden-Cooper (1962)

Brabham (1962-1969)
BRM (1961)
Cooper (1957-1965, 1967–1968)
Eagle (1966-1969)
Emeryson (1961-1962)
Ferguson (1961)
Fry (1959)
Gilby (1961)
JBW (1961)
LDS (1965, 1967)
Lola (1962-1963) ­
Lotus (1958–1967)
Scirocco (1964)

Shannon (1966)
Vunna lopp 40
Pole position 44
Snabbaste varv 44
Konstruktörs-
titlar
4 (Cooper-Climax 1959, 1960 + Lotus-Climax 1963, 1965)
Förartitlar 4 (Jack Brabham 1959, 1960 + Jim Clark 1963, 1965)

Coventry Climax Ltd. var en brittisk tillverkare av gaffeltruckar, pumpar och specialmotorer och som även tillverkade formel 1-motorer under slutet av 1950-talet och 1960-talet.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Företaget grundades av tidigare personal från Daimler 1903 och blev känt då de levererade motorerna till traktorerna för Sir Ernest Shackletons Antarktisexpedition 1914.

Efter första världskriget började man leverera motorer till småbilstillverkare som Clyno och senare även till Triumph, Morgan and Standard. De ekonomiska problemen under 1930-talet drabbade företaget hårt varför man även började tillverka pumpar till brandsprutor. Efter andra världskriget krävde det brittiska förvarsdepartementet lättare brandsprutor med högre kapacitet och 1950 konstruerade företaget en ny pumpmotor som kallades FW, Feather Weight, på 1 020cc. Motorn visades på en motormässa i London där den bland annat uppmärksammades av racingfolk. Coventry Climax drog då slutsatsen att tävlingsframgångar skulle kunna ge företaget fler kunder, varför man designade FWA, som var en fjäderlätt bilmotor.

Den första Coventry Climax-motorn som användes för racing satt i en Kieft under Le Mans 24-timmars 1954, men bilen bröt loppet. Motorn blev populär inom sportvagnsracing och följdes upp av en Mark II och sedan av en FWB, på nästan 1,5 liter. En sådan motor var enligt de nya formel 2-reglerna lämplig och blev därför snabbt standard i F2. Säsongen 1957 användes Climaxmotorer för första gången i formel 1Cooper tävlade med två bilar i Storbritannien 1957. FWB-motorerna hade dock ersatts av FPF-motorer. Stirling Moss vann företagets första F1-seger med en Cooper-Climax med en 2,0 liters motor i Argentina 1958.

Motorerna var dock inte tillräckligt starka och blev därför inte konkurrenskraftiga förrän 2,5-litersversionen av FPF togs fram och med vilken Jack Brabham och Cooper-Climax vann förar- och konstruktörsmästerskapen 1959. Samtidigt tog Climax fram FWE-motorn till sportbilen Lotus Elite, som bland annat tävlade i Le Mans 24-timmars i början av 1960-talet. Företaget började sedan konstruera och tillverka en 1,5 liters V8-motor, som benämndes FWMW, med vilken Jim Clark vann tre lopp 1962. V8:an vann ytterligare 19 lopp innan de nya motorerna med större volym introducerades 1966. Climax började även bygga en 16-cylindrig motor på 1.5 liter, beteckning FWMW. Det var en 180 graders V-motor, ej en boxer. (Två vevstakar på varje vevtapp). Den kom aldrig till användning, och då reglementet ändrades till 3-litersmotorer 1966 drog sig företaget ur F1. Climaxmotorerna tävlade för sista gången i Kanada 1969.

Coventry Climax fortsatte att tillverka motorer till gaffeltruckar för militärt bruk tills 1986 då företaget gjorde konkurs och motorkontraktet övertogs av Horstman Defence Systems.

F1-meriter[redigera | redigera wikitext]

Segrar[redigera | redigera wikitext]


Pole position[redigera | redigera wikitext]


Snabbaste varv[redigera | redigera wikitext]


Källor[redigera | redigera wikitext]